stove – Njut av livet

Kapitel 32 – Dagen då vägen försvann: En resa mot Singonhali i Tanzania

Vägs ände – Ytterligare en halvtimmes färd förde oss till nästa prövning, och här tog resan mot vår destination slut. Vägen hade helt enkelt upphört att existera. Det som tidigare varit ett stilla grunt vattendrag hade förvandlats till en flod som svept med sig allt i sin väg. Att försöka korsa detta vore dårskap. Klockan och naturen hade sprungit ifrån oss, och utan mobiltäckning i vildmarken kunde vi tråkigt nog inte heller nå skolan för att meddela vår försening. Eftersom vi nästa dag skulle bryta läger för att förflytta oss till ett nytt basläger och påbörja ett nytt projekt…

Läs mer här

Kapitel 31 – Hur fungerar matlagningen i Farkhwa´s skola, Tanzania

- I FN´s TJÄNST - Tanzania (TZ)Afrika

Resan började under den stekande solen i ett vitt terrängfordon märkt med FN:s blå bokstäver. Men vägarna i detta område är skoningslösa; det tanzaniska landskapet krävde sin tribut och efter knappt en timmes färd tvingades vi stanna för ännu en punktering. Medan reservhjulet kom på plats under bilens tunga chassi, under den gassande solen, tog vi tillfället i akt att vandra längs den rödbruna grusvägen för att sträcka på benen. Naturen här är karg men vacker, prydd av urgamla, monumentala stenblock som vakar över landskapet…

Läs mer här

Kapitel 30 – "The Kikombo Mystery"

- I FN´s TJÄNST - Tanzania (TZ)Afrika

Vi måste åka till Dodoma över helgen för att fixa bilen eftersom de gropiga vägarna är ojämna och tar hårt på vår bil. Men först ska vi tillbaka till Kikombo Primary School, skolan där vi levererade 2 nya fina (och dyra) kokkärl och överlämnade donationen på fyra fotbollar från Adam Garrett i Storbritannien när vi var här sist den 17 februari. Anledningen till att vi tillbaka på återbesök är att när vi var på den här skolan första gången hade vi en känsla av att något var fel, eftersom läraren såg förvirrad ut…

Läs mer här

Kapitel 29 – Stillestånd och brutna löften i Idodoma, Tanzania

- I FN´s TJÄNST - Tanzania (TZ)Afrika

När vi vid middagstid svängde in på skolgården dog motorn, och med den även våra sista förhoppningar. Ingenting hade hänt. Skolan, en långsträckt och sliten länga med rödbruna murar under enkla plåttak, låg loj i middagshettan. Barnen vandrade håglöst ut och in genom klassrumsdörrarna efter eget behag.

På byggplatsen för det nya skolköket rådde en närmast absurd apati. Projektet som vi diskuterat så intensivt dagen innan hade helt avstannat. Elva män befann sig vid det halvfärdiga bygget: en arbetade tveksamt uppe på takstommen av råa träbalkar, medan de övriga tio stod tysta i skuggan och såg på.

Läs mer här

Kapitel 28 – En doft av lera, eld och hopp i Malolo, Tanzania

- I FN´s TJÄNST - Tanzania (TZ)Afrika

Det var på den dammiga vägen tillbaka mot staden Iringa som dagen tog en dramatisk vändning. Längs vägrenen, mitt i den dallrande eftermiddagshettan, fick vi syn på en liten grupp människor. Deras ansikten var märkta av en bottenlös utmattning.
De berättade en osannolik historia: Den lokala styrelsen hade meddelat att regeringens utlovade nödproviant inte skulle nå fram till Idodoma i tid. Om de ville ha sin mat fick de hämta den själva i nästa by. Gruppen hade därför till fots tillryggalagt 49 kilometer dagen innan, helt utan vatten eller färdkost. Nu var de på väg tillbaka, med ytterligare 32 kilometer framför sig, bärande på tunga 20-kilosbördor med mat på sina huvuden. Kvinnorna bar dessutom sina spädbarn på ryggen i den kvävande hettan.

Läs mer här

Kapitel 27 – Återkomsten till Nzugilo – En berättelse från det tanzaniska höglandet

- I FN´s TJÄNST - Tanzania (TZ)Afrika

Morgonens åskväder hade dragit bort och lämnat efter sig en hög, ren himmel, men spåren efter skyfallet lamslog vägen. När vi rullade ut från New Dodoma Hotel i huvudstaden insåg vi snabbt att den fyra timmar långa resan genom höglandet skulle bli en tålmodig kamp mot elementen. Den röda jorden hade förvandlats till en såphal välling. De djupa potthålen, som under torrtiden bara är dammiga gropar, liknade nu glittrande små insjöar. Vår vita, UN-märkta Toyota Land Cruiser krängde fram genom terrängen. Däcken tuggade sig fram genom leran och bilen klättrade över våta, solvarma stenhällar där lerigt vatten forsade fram likt vilda bäckar.

Läs mer här

Håll dig uppdaterad!