Måndag 27 februari 2006
Vi kör från vårt hotell i Tanzanias huvudstad Dodoma idag och vi reser genom höglandet och landskapet under resan är lika vackert som det är vid Nzungilo. Men det har regnat i några timmar i morse eftersom vi har haft ett åskväder som passerat förbi och det är inte möjligt att köra så fort på vägen eftersom det är väldigt halt och det har samlats mycket vatten i de stora potthålen som finns överallt, ibland är det nästan en sjö att åka igenom. Detta är inte bra eftersom vi normalt har fyra timmars bilresa, men nu kommer vi definitivt att bli försenade. På grund av detta anländer vi några timmar sent, vi anländer först klockan 14.30, vilket är väldigt sent eftersom byggandet av en kamin tar tre till fyra timmar, och sedan har vi några timmars bilresa tillbaka till vårt nya basläger för de kommande dagarna. Mellan måndag och onsdag kommer vårt basläger att vara på Comfort Hotel i Iringa som är beläget vid huvudvägen till Sydafrika.
Det var sjutton dagar sedan vi senast besökte Nzungilo Primary School för att tillverka tegelstenar som skall användas för byggandet av den nya kaminen i skolan, dessa kommer nu till hands inför dagens jobb. När vi anländer till skolan och barnen upptäcker att vi är här, blir de så upphetsade att några rusar ut från sina klassrum. Några av dem är till och med så upphetsade att de hoppar ut genom fönstret för att se oss och titta på arbetet.
Lärarna låter dem göra detta, eftersom lärarna också skall hjälpa oss med byggandet genom att vara "hantlangare".
Vi gör som vi brukar göra när vi kommer fram; vi hälsar på folk och informerar dem om vad de förväntas göra och hur de skall göra det arbetet idag. Till exempel har vi lärt oss nu att det är nödvändigt att tala om för dem att ställa upp sig på led för att langa tegelsten, cement och annat material till köket än att varje person bär materialet hela vägen från förrådet till köket. Att rada upp sig är mycket effektivare och arbetet är inte lika tungt som när man bär materialet ensam hela sträckan.
När allt material är på plats i köket hoppar vi lite hopprep med barnen och vi har alla väldigt roligt. Några av barnen är riktigt duktiga på att hoppa och här får vi en ny erfarenhet. De visar oss hur de brukade göra och det är att ha två "grupper" som hoppar, den första gruppen hoppar in och hoppar tre gånger medan de ropar vad de gör. Sedan hoppar de ut, och nästa grupp hoppar in från den andra sidan, och när de gör detta ändrar hopprepet riktning. Och så fortsätter de hela tiden och byter grupper som hoppar in och ut, glädjen strålar omkring dem alla.
Inspelning för Sveriges Radio
Idag är det också tänkt att jag skall göra den första inspelningen för Sveriges Radio. Min avsikt är att göra tre inspelningar under min vistelse här under min tjänstgöring i Tanzania och tänker rubriksätta berättelserna med något typ;
- ”En volontärdag i Tanzania”
- ”Ett besök i flyktingläger för Burundier samt ett för Kongoleser i Tanzania vid gränserna till Burundi, Kongo och Rwanda”
- ”Ett besök på masai-skolorna” eller ”Ett besök på ett HIV/AIDS-center i regionen Arusha”.
Vi går tillbaka till byggandet av kaminen igen för att ta reda på hur det går med konstruktionen. Det är snart dags att blanda cementen och vi behöver småsten av en viss storlek. Vi behöver sortera den vi har och en del behöver vi ändra storleken på så att den blir lite mindre. Vi har alla trevligt tillsammans när vi jobbar tillsammans med byborna; de uppskattar och skrattar när vi försöker öva på vår swahili.
Vår chaufför från UN/WFP, Msafiri, är alltid redo att ge en hjälpande hand, han blandar cement, bär tegelstenar, pratar med både bybor och barn. Detsamma gäller även Willbroad Karuga som är biträdande chef för skolmatningsprogrammet i Tanzania. De är verkligen bra representanter för UN/WFP. Peter Msafari, konstruktören och muraren från MIGESADO, är professionell och en mycket bra teamledare, han befaller inte någon utan instruerar på ett bra pedagogiskt sätt så alla förstår hur bygget skall gå till.
När byggandet av kaminen är slutfört så äter vi en sen lunch hemma hos skolans rektor. Samtidigt överlämnar vi några foton till kockan, som togs förra gången vi var här och Janet hjälpte henne i det gamla köket. Hon blev verkligen glad och stolt över att få dem. Det är nu sent på eftermiddagen och vi måste skynda oss iväg så att vi kan klara av att köra "nedför" berget, för det kommer att bli väldigt svårt att göra detta om det blir för mörkt. Vi lyckas utan missöden och når dalen precis när mörkret börjar och vi kan fortsätta vår resa till vårt nya basläger som vi skall ha för denna vecka. Vi anländer väldigt sent, klockan 21.00, vi äter en snabb middag och sedan väntar sängen för att ladda batterierna igen inför nästa dag då vi skall åka till Idodoma.
