I skuggan av Corona #3
På grund av COVID-19 har många invånare förlorat sitt arbete och har inte tillgång till att köpa ansiktsmasker för […]
Kapitel 42 – Till Arusha och på safari i Lake Manyara National Park
Efter cirka två timmars körning började landskapet förändras dramatiskt. Förkastningsbranten, den storslagna Great Rift Valley, reste sig som en mörkgrön vägg mot skyn. Längst ner i dalgången bredde sig den färgstarka staden Mto wa Mbu ut sig med sina doftande bananplantager och hantverksmarknader. Här, alldeles vid foten av den mäktiga förkastningssprickan, låg porten till vart vårt nästa äventyr skulle ta sin början: Lake Manyara National Park.
Kapitel 41 – Presskonferensen
Fredagen var sannerligen en märkessak – de allra första matsäckarna från TNT hade anlänt till Dodoma i sina specialmärkta påsar. Den stora konferenssalen andades en mix av högtidlighet och pampighet. Under gnistrande takkronor av smidesjärn och framför det stora draperade podiet stod ett tämligen långt bord täckt av blåmönstrade dukar och banners med parollerna ”Walk the World” och ”Fight Hunger”. Salen fylldes snabbt – drygt 70 personer strömmade in! Bland åhörarna satt förväntansfulla gäster, representanter samt journalister från flera tidningar, tre radiostationer och TV-teamet från ITV News.
Kapitel 40 – Den stora festen med projektleveransen
Morgonen den 27 mars vid Lodge Inn i Singida randades med ett förväntansfullt löfte om förändring. Dagen bar på en dubbel och historisk bemärkelse: det var stunden då Singida skulle lämnas bakom ryggen, men framför allt dagen då de nybyggda regnvattentankarna officiellt skulle överlämnas till eleverna och lärarna på Sagara Primary School. Hela den historiska händelsen bevakades av tv-teamet från ITV (Independent Television Network) och sändes följande söndag i tanzanisk riks-TV under det populära inslaget ”Event of the week”, kändes underligt att se oss själva på Tanzanisk TV.
Kapitel 39 – Flyktinglägret i Nyarugusu
Det är den 21 mars 2006 och morgonsolen stiger över det västtanzaniska höglandets böljande skogar med dess miomboträd, där vägarna skär genom landskapet som rostfärgade, dammiga ärr i den täta grönskan. Efter gårdagens besök i det Burundiska flyktinglägret har vi fått en skön natts sömn på vårt boende i Kasulu och smält våra upplevelser och intryck som vi fått därifrån. Den röda lateritjorden reser sig i fina moln bakom hjulet när vi lämnar staden och söker oss ut nordväst mot det Kongolesiska flyktinglägret i Nyarugusu.
Kapitel 38 – Krisen i Kasulu och det Burundiska flyktinglägret Mtabilas dolda verklighet
Måndagen randades tidigt. Resan fortsatte därefter i riktning mot flyktinglägret Mtabila 1, beläget cirka 40 kilometer från den burundiska gränsen. Vägen dit var en smal, slingrande jordstig som kantades av frodiga kassavaodlingar och små byar. Vid lägrets portar möttes vi av en nitisk lägerchef som som genast efterfrågade våra säkerhetstillstånd – jag och Janet hade ju våra certifikat (ganska unikt) vilket andra saknade. Genom diplomati och ihärdigt pratande lyckades vi ändå bli insläppta för att påbörja vår inspektion