(En släktkrönika på min morfar Janne Falks sida, del 6)

I skuggan av järnvägen och de osynliga trådarna

Vintern 1880 och ett snötäcke låg över Göingebygden. I huset hos stationskarlen Måns Andersson Falk och hans hustru Anna Nilsdotter var sorgen fortfarande färsk efter förlusten av deras förstfödda lilla dotter Hulda Carolina, som gått ur tiden bara ett halvår tidigare i den fruktade strypsjukan (difteri), och somnat in endast ett och ett halvt år gammal, vilket lämnat ett djupt sår i det unga hushållet. Men mitt i det kalla vintermörkret tändes ett nytt ljus. Den 4 januari 1880 föddes sonen Alfred.

Året 1880 var en brytningstid. Medan lilla Alfred skrek sina första andetag togs de första kliven mot det moderna kommunikationssamhället i Sverige – Stockholms Allmänna Telefon AB grundades senare samma år och de första osynliga trådarna började knyta samman människor över avstånd. Samtidigt växte Hässleholm så det knakade runt den nya järnvägen där fadern Måns arbetade.

Den 15 januari bärs Alfred fram till dopfunten i Stoby kyrka av pastor Henning (vilket kan utläsas i den vackra, svepande handstilen i (Stoby församlings Födelse- och Dopbok). Kring dopfunten stod hans närmaste släktingar som dopvittnen: pigan Bengta Andersdotter (hans faster) från Hässleholm, drängen Ola Andersson (hans farbror) från Näsum och drängen Ola Nilsson (hans morbror) från Kristianstad.

Svett, jord och handelsbodar

Uppväxten i det sena 1800-talets Skåne innebar tidigt hårt arbete. Som 15-åring, den 18 januari 1895, lämnar Alfred föräldrahemmet för att ta tjänst på Skepparslöv nr 24 – Prästbostället. Det var dags för honom att både bli konfirmerad och att samtidigt arbeta.

Det unika fotografiet från Prästbostället fångar tidsandan perfekt. Här kan man se en lång rad lantarbetare, kvinnor i förkläden och huckle, ynglingar och män med uppkavlade ärmar och slitna kepsar, uppställda ute på åkern under en paus i potatisplockningen. Vid sidan står de tunga arbetshästarna förspända framför vagnarna. Det var här, i den mörka myllan utanför Kristianstad, som Alfred delade vardagen med socknens ungdomar. På vardagarna var det ryggbrytande fältarbete; på helgerna samlades samma ungdomar inne hos prästen för konfirmationsläsning.

Efter hårt jordbruksarbete och konfirmationsläsning flyttar Alfred den 19 november 1895 vidare till Stoby nr 228–230. Där kliver han in i en annan värld för att arbeta som bodbiträde hos spannmålshandlaren Ola Nilsson. I den stora församlingsboken är Alfreds namn inskrivet bland spannmålshandlarens drängar och pigor. Men i kanten har prästen noterat det beslut som skulle förändra hans liv i grunden: "Amerika 99".

Över den vilda Atlanten

Sverige drabbades under 1890-talet av en ny emigrationsvåg. Runt om i Hässleholm och Göingebygden packade unga män och kvinnor sina koffertar. Drömmen om Amerika växte sig allt starkare hos Alfred som till slut köpte sin biljett hos Skandinavien Amerika Liniens agent i Göteborg för 167 kronor och 32 öre – en avsevärd summa samlad från hårt arbete i handelsboden och på åkrarna.

Resan går via Malmö till Köpenhamn. Den 8 februari 1899 kliver den 19-årige Alfred ombord på S.S. Hekla. Fotot av S.S. Hekla visar ett ståtligt ångfartyg med mörkt skrov, tre höga master och den karakteristiska svart-röda skorstenen som spyr ut vit rök över vattenytan. Efter drygt två veckors rullande på ett stormigt Nordatlanten siktar fartyget slutligen New Yorks skyline. Den 24-25 februari 1899 stiger Alfred iland på Ellis Island (vilket han senare bekräftar i sina medborgarskapsdokument. Genom immigrationshallarnas sorl av hundratals olika språk tar han sina första steg på amerikansk mark.

Staden vid sjön och krigets trummor

Alfred söker sig västerut, till delstaten Wisconsin och staden Oshkosh i Winnebago County. Regionen påminde på många sätt om de svenska hembygderna med sina djupa skogar och den stora, natursköna sjön Lake Winnebago, och här fanns ett starkt skandinaviskt och tyskt inslag.

Vykortet från cirka 1910 visar korsningen mellan Main Street och Algoma Street i Oshkosh. Det var redan vid den här tiden en sjudande, modern amerikansk småstad: spårvagnarna skramlade fram längs rälsen, människor i tidstypiska hattar och långa kjolar flanerade utanför First National Bank och de ståtliga tegelbyggnaderna. Alfred arbetade här som grovarbetare, bland annat på fabriken Oshkosh Bottle Wrapper som låg på Ohio Street.

Men världen stod inför en katastrof. Våren 1917 dras USA in i första världskriget. Förstasidan på lokaltidningen The Daily Northwestern den 6 april 1917 basunerar ut med gigantiska rubriker: "PRESIDENT SIGNS RESOLUTION DECLARING WAR – SEIZURE OF GERMAN SHIPS FIRST ACT OF WAR".

Staden Oshkosh förvandlades snabbt. Det historiska fotografiet från Main Street visar en enorm mönstringsparad under en stor banner över gatan: "RECRUITS WANTED - ENLIST NOW".

Den 12 september 1918 går Alfred, nu 38 år gammal, till rekryteringskontoret i Oshkosh City Hall och fyller i sitt mönstringskort (Draft Registration Card). Där framgår att han har grå ögon, brunt hår, medellängd och att hans närmaste anhöriga är en morbror/onkel, John Nelson i Paxton, Illinois. Alfred överlever krigsåren, men på något sätt under dessa år förlorar han sitt ringfinger på höger hand.

Medborgarskap, ensamhet och ett nytt världskrig

När 1930-talets stora depression slår till deltar Alfred i Roosevelts hjälpprogram WPA (Works Progress Administration). Åren går i Wisconsin. Alfred förblir ogift. Den 31 juli 1937 påbörjar han processen att bli amerikansk medborgare, och den 26 september 1939 undertecknar han sin slutgiltiga Petition for Naturalization i domstolen i Oshkosh. I dokumentet framgår hans fysik: han är 167 cm lång, väger nästan 69 kg och bor på 845 Fifth Street. Som vittnen skriver hans grannar och kamrater under: tågväxlaren Matt Sitter och den arbetslöse arbetaren Albert Frank.

När USA återigen dras in i ett världskrig 1942 genomförs en mönstring för äldre män ("Old Man's Draft"). Den 62-årige Alfred fyller i sitt andra mönstringskort. Han har nu sin placering vid Camp Muth i Amberg, Marinette County, där Wisconsin Army National Guard hållit till.

Kortet från 1942 bär på en av de mest berörande detaljerna i hans akt. På raden för "Name and Address of Person Who Will Always Know Your Address" har Alfred skrivit med tydlig stil: "No one". Pojken som en gång döptes i Stoby omgiven av en stor skara släktingar levde nu ett mer avskilt och ensamt liv i Amerika.

Alfred´s sista kapitel

Livets sista kapitlet stängdes plötsligt en morgon den 12 mars 1949 då Alfred avled i sitt hem på 812 Sixth Street i Oshkosh, 69 år gammal. Lokaltidningens dödsruna avslöjar samtidens lilla missuppfattning – man trodde felaktigt att han var född i Danmark den 2 januari, sannolikt för att han en gång avrest via Köpenhamn. Annonsen bekräftar också hans ensamma tillvaro genom orden "There are no immediate survivors". Men vänkretsen i staden slöt upp: begravningen hölls i Sitter Funeral Home – drivet av tågväxlaren Matt Sitter som ett decennium tidigare ställt upp som vittne när Alfred blev amerikansk medborgare. Under ledning av pastor Frank Nielsen fördes Alfred Falk till den sista vilan den 13 mars på Riverside Cemetery, långt från de skånska åkrar där hans livsresa en gång tog sin början.

Alfred´s liv blev en bro mellan två världar: från de tunga potatisåkrarna på Prästbostället i Skepparslöv och den gassande skånska sommaren, till ångbåtsresan över Atlanten, fabrikerna i Oshkosh och tjänstgöringen i två världskrigs skuggor.