![]()
Denna sida har uppdaterats den 30 maj, 2026; CEST 12:57
En släkthistoria från Montanas dånande vattenfall till Richland-erans ingenjörskonst
Släktbanden sträcker sig långt över Atlanten, från de skånska socknarna till den amerikanska västerns vidsträckta landskap. I centrum för denna gren av familjeträdet finner vi Grant Uno Udine – född 1903 i Great Falls, Montana, och död 1994 i Richland, Washington.
Grant Uno var det andra barnet i en syskonskara på fem till Carolina Persdotter Udine. Detta gjorde honom till kusinbarn till morfar Janne Falk, och därmed till en kär tremänning – en "third cousin" – till min mor Ruth, född Falk.

Guldåldern vid Missouriflodens fall: Great Falls, Montana (Tidigt 1900-tal)
När Carolina Persdotter fattade det modiga beslutet att lämna sin hembygd i Näsum för att emigrera till Amerika 1897, bar hon med sig drömmar om en ny framtid. Sex år efter ankomsten, den 22 november 1903, föddes sonen Grant Uno i Great Falls, Montana.
Vid sekelskiftet var Great Falls en stad i en närmast febril utvecklingsfas. Platsen hade fått sitt namn efter de storslagna, dånande vattenfallen längs Missourifloden – samma katarakter som en gång i tiden hejdat Lewis och Clarks berömda expedition. Under tidigt 1900-tal tämjdes denna enorma naturkraft. Staden transformerades snabbt till ett pulserande centrum för vattenkraft och industri, vilket gav den smeknamnet "The Electric City".
Livet här präglades av pionjäranda, men också av tungt industriarbete. Det dånande ljudet från vattenfallen blandades med rök och aktivitet från smältverk och fabriker. Gatorna kantades av nybyggda tegelbyggnader, spårvagnar och ett myller av immigranter från Skandinavien, Tyskland och de brittiska öarna som sökte arbete inom industrin eller det omgivande jordbruket. Det var i denna dynamiska brytningstid mellan vildmark och modernitet som Grant växte upp.
Kärlek och sammanhållning i skuggan av depressionen (1930-talet)
Åren gick, och Grant fann kärleken i Ellen Margaret Heline. De gifte sig den 15 september 1934 i Hill County, Montana. Ellen bar också på ett svenskt arv; hennes far, Peter Helin, hade emigrerat från Bollnäs i Hälsingland 1905.

Krigsår och pliktkänsla: Spokane, Washington (1940-talet)
När det andra världskriget drog in över världen förändrades tillvaron för en hel generation amerikaner. Den 15 februari 1942, bara några månader efter attacken mot Pearl Harbor, inställde sig den då 38-årige Grant för att skriva in sig vid militären i Spokane, Washington.


I mönstringskorten målas en tydlig fysisk bild upp av Grant: han var en ståtlig man, nästan 183 centimeter lång (6 feet) och med en vikt på drygt 77 kilo (208 pounds på kortet indikerar en kraftig och stadig byggnad). Med sina blå ögon och sitt blonda hår bar han tydliga drag av sitt skandinaviska påbrå.
Under krigsåren sjöd Spokane av aktivitet. Som en av den amerikanska västerns absolut viktigaste järnvägsknutpunkter blev staden en strategisk omlastningsplats för trupper, råvaror och militärmateriel. Industrin gick på högvarv dygnet runt. Trots krigets allvar och den konstanta bristen på ransonerade varor beskrivs Spokane under denna tid som en levande stad. Det fanns ett rikt socialt och kulturellt liv, drivet av en kollektiv känsla av plikt och en vilja att hålla modet uppe.
Atomålderns ingenjörer: Richland, Washington (Efterkrigstiden)
Efter krigets slut slog sig Grant och Ellen ner i Richland, Washington. Här fann Grant sin sanna yrkesbana som civilingenjör, där han kom att specialisera sig inom avancerad design och konstruktion.
Valet av bostadsort var ingen slump för en ingenjör vid denna tid. Richland genomgick en helt unik historisk transformation. Från att ha varit en sömnig liten jordbruksbygd köptes hela området upp av staten 1943 för att bli en stängd, hemlig stad under Manhattanprojektet. Det var här, vid den angränsande anläggningen Hanford Site, som plutoniumet till världens första atombomber framställdes.


Nästa generation: Västerns arvtagare
Cirkeln sluts med deras dotter Constance Lee Udine. Född i Montana, växte hon upp i takt med att familjen rörde sig västerut. År 1958 gifte hon sig med Romald J. Sikora och paret etablerade sitt hem i Normandy Park, Washington – ett naturskönt område strax söder om Seattle vid Puget Sound.

Genom Constance och hennes familj levde arvet från de skånska utvandrarna vidare i den amerikanska Stillahavskusten. Deras livsresa speglar på många sätt den klassiska berättelsen om den amerikanska västern: en resa som började vid Missouriflodens vilda vattenfall, härdades genom depressionen och kriget, och slutligen blomstrade i atomålderns tekniska framsteg.