Denna sida har uppdaterats den 24 maj, 2026; CEST 10:43
Över dramatiska bergspass: Från modern design till historiska anor
En ny dag i Sydafrika innebär alltid nya vägar att utforska och dolda pärlor att upptäcka. Denna dag var målet satt mot vår femte vingård för resan, och resan dit skulle visa sig bli lika spektakulär som själva målet.
Färden över Helshoogte Pass till Tokara
Att köra bil i det här området är en ren fröjd, om än en smula pulshöjande. Vi lämnade Somerset West och tog oss upp mot det berömda Helshoogte Pass (R310). Vägen slingrar sig brant uppför bergssidan mellan Stellenbosch och Banghoek-dalen. Här gäller det att hålla stadigt i ratten – kurvorna är skarpa och sydafrikanerna kör ofta i ett högt tempo på vänstersidan av vägen. Men belöningen är total; för varje serpentinsväng öppnar sig landskapet och bjuder på dramatiska utsikter över de karga Simonsberg- och Jonkershoek-bergen.
Konst i trädgården
Hela egendomen fungerar som ett levande utomhusgalleri. Trädgårdarna och gräsmattorna är fyllda av lekfulla, gigantiska skulpturinstallationer – som de färgglada, stiliserade figurerna vi promenerade förbi i den gassande solen
En lunch med utsikt
Inne i restaurangen, högt över dalen, njöt vi av ännu en fantastisk lunch. De enorma fönstren gör att det känns som att man sitter mitt i det böljande landskapet av vinrankor och olivlundar. Maten och vinet höll precis den absolut högsta klass vi börjat vänja oss vid i den här regionen.
Genom dalen till anrika Boschendal
Då vi valde att hoppa över kaffet på Tokara, föddes idén att köra vidare för att besöka resans sjätte vingård. Vi fortsatte österut, nerför Helshoogte-passets andra sida och in i den lummiga Franschhoek-dalen. Vägen hit kantas av dramatiska bergsväggar och stora ekar som skuggar asfalten.
Vårt mål var Boschendal Wine Estate, en av Sydafrikas absolut äldsta och mest anrika gårdar (med rötter ända tillbaka till 1685). Att rulla in här är som att kliva rakt in i en svunnen tid. Den moderna betongen från Tokara byttes ut mot kritvita, historiska kap-holländska herrgårdsbyggnader med halmtak och snirkliga gavlar
En levande gård
Tyvärr visade det sig att restaurangen var helt fullsatt, så det utlovade kaffet fick vänta. Men Boschendal är så mycket mer än bara ett matställe. Vi tog en ordentlig promenad genom de vidsträckta ägorna. Vi vandrade under de gigantiska, hundraåriga träden vars skugga var välkommen i värmen, och kikade in i de vackra, symmetriska trädgårdarna där doftande rosor blommade ikapp med historiska inslag som den gamla kanonen på gårdsplanen. Gården har dessutom en enorm ekologisk köksträdgård, "The Werf", som sträcker sig över ett jättelikt område.
Dieu Donné – En gudsbenådad avslutning i Franschhoek-dalen
Eftersom det utlovade kaffet och det sista glaset vin på Boschendal hade uteblivit på grund av trängseln, var vi inte redo att avsluta dagen riktigt än. Suget efter en lugn stund med något gott i glaset fanns kvar. Vi bestämde oss därför för att styra mot dagens tredje – och resans totalt sjätte – vingård: Dieu Donné Vineyards. Namnet betyder passande nog "Guds gåva", och när vi väl kom fram förstod vi varför.
En konstnärlig välkomst
Gården ligger högt uppe på de branta sluttningarna av Franschhoek-bergen, vilket ger den ett av dalens absolut bästa och mest upphöjda lägen. Redan när vi klev ur bilen på parkeringen möttes vi av en kreativ atmosfär. Vägen som leder upp mot entrén flankeras av fantastiska och färgstarka konstverk. Skulpturer av lekfulla figurer och djur – som de iögonfallande, styltliknande girafferna och de abstrakta mänskliga gestalterna – skapade en spännande kontrast mot den omgivande grönskan
Utsikten från terrassen
Vi tog plats på deras stora, öppna uteplats. Härifrån har man en helt vidunderlig panoramavy över hela Franschhoek-dalen. Blickar man rakt ner kan man följa den slingrande, palmkantade uppfarten som vi precis kört på, där den skär genom de perfekt skötta vinstockarna. Längre bort breder dalgången ut sig som en grön matta, dramatiskt inramad av de massiva, karga bergskedjorna som skiftar i blått och lila i eftermiddagsljuset.
Här, i skuggan av parasollen, fick vi äntligen släcka törsten. Att sitta tillsammans och skåla i ett svalt, krispigt glas rosévin medan den varma sydafrikanska brisen sveper över bergen är ren och skär livskvalitet. Det var precis den lugna och storslagna stund vi hade hoppats på.
Tapaskväll i Somerset West
När solen började röra sig allt närmare bergskammarna rullade vi sakteliga nedför berget igen. Extremt nöjda med att ha hunnit med tre så otroligt olika men fantastiska vingårdar under en och samma dag, påbörjade vi färden tillbaka mot vårt trygga Somerset West.
Väl hemma i huset lät vi det avslappnade tempot fortsätta. Istället för att ställa oss och laga någon tung middag dukade vi fram en bricka med goda tapas – fylld med oliver, charkuterier och plockmat. Det blev det perfekta tillbehöret när vi öppnade ännu en flaska rosé i kvällssolen. Vi satt kvar länge och pratade om dagens kontraster: från Tokaras moderna design till Boschendals historia, och slutligen Dieu Donnés oslagbara vyer. En helt igenom lyckad heldag.
