Denna publicering uppdaterades den 24 februari, 2023
Måndag 20 februari, 2006
Idag var vi tillbaka till Singonhali Primary School, skolan som inte hade sin köksbyggnad klar som planerat när vi besökte dem i torsdags. Detta är en skola som har 602 elever fördelat på 6 lärare, med andra ord mer än dubbelt så stor som skolan i Iramba men samma antal lärare, alltså bra många fler elever att ta hand om per lärare.
Skolan ligger "kushoto mwa dunia" (kiswahili som betyder "vid världens ände") så besökare har man inte särskilt ofta då byn inte ligger vid någon närliggande väg. Den här skolan är i väldigt dåligt skick och behöver verkligen mycket annat material de saknar det mesta av olika föremål, även de mest grundläggande sakerna.
Nu var byggnaden klar inklusive tak. De hade gjort ett bra jobb. Ordföranden i Skolkommittén var där inklusive en av personerna som deltog i seminariet som hölls på Ipera Primary Skola den 3 februari hur man bäst använder de nya vedspisarna.
Många var här från byn och alla ställde upp för att hjälpa till med tegelstenar, cement, lera och annat material som behövdes för bygget. En grop grävdes för att hälla vatten i och se till att leran fick rätt konsistens och en del av oss bildade led som langade stenar, lera och annat in i den nya köksbyggnaden. Inne i byggnaden var hantverkarna ("fundi" på kiswahili) i full gång med att använda allt som langades in till dom. Full aktivitet och effektivitet!
Klassrummen
Vi går runt i skolan och tittar in i vad som för oss ser ut som gamla förfallna klassrum som inte används. De flesta klassrummen ser mer ut som förråd, eftersom varje rum har något som förvaras där och det verkar som att föremålen har kastats in i ett förråd. Om någon sa till mig att det här är klassrummen som används idag så skulle jag inte tro på dem.
Ju fler klassrum som vi tittade in i, ju mer deprimerad och ledsen blev man när vi blev införstådda att detta är rummen där man håller sina lektioner.
De är verkligen i dåligt skick, väggarna är smutsiga och så är det också på golven, här finns papper, sand, tomma hinkar, virke och allsköns annat bråte. Väggarna behöver målas och den svarta tavlan måste också målas om.
Svenska elever som klagar på svensk skola borde göra ett besök här så de lär sig att uppskatta hur bra de har det och för att förstå hur andra har det i andra delar av världen!
70 elever saknar skolbänk
När vi pratade med rektorn vad som behövdes mest sa han att det är skolbänkar som behövs och som är nummer ett i hans prioritet. De saknar skrivbord för 70 elever, de eleverna tvingas idag sitta på golvet när man försöker studera (läsa och skriva). Den statliga "standarden" på en skolbänk är tre elever per bänk. Med andra ord så behöver de ytterligare 24 skolbänkar.
Fler klassrum behövs
Skolan behöver också fler klassrum vilket är skolans prioritet #2 samt fler lärare, prioritet #3. Det finns en byggnad under uppbyggnad men som ännu inte är färdig, idag saknas bara tak och golvet behöver cementeras (endast jord idag). När en skolkommitté vill bygga en ny eller bygga ut en skolbyggnad, måste de se till att ha byggnaden klar utom taket. Fram till detta skede betalas kostnaderna av bykommittén och skolnämnden. Distriktsstyrelsen betalar sedan och ger det nödvändiga virket och plåten som behövs för taket på byggnaden gratis, vilket gör det möjligt för dem att bygga taket och avsluta byggnaden. I det här fallet rapporterade de till kommissionären att de kommer att bygga ett nytt klassrum, men under bygget bestämde de sig för att utöka den nya byggnaden med ytterligare ett klassrum. Men eftersom de från början bara rapporterade ett nytt klassrum, så fick de bara material till ett. Så nu har de ansökt om mer virke och plåt. Det här beräknades vara klart i slutet av mars. Enligt rektorn så saknas det också 2 lärare vilka väntas under nästa månad men om byggnaden inte är färdigställd så har de inga klassrum för de nya lärarna.
Inget vatten
Skolan är inte ansluten till det lokala vattensystemet eller egen djupborrad brunn och har inget vatten närliggande, detta är också ett stort problem. Därför uppmanas alla elever att ta med vatten till skolan varje dag hemifrån och detta skapar annat problem eftersom en del av vattnet kan vara förorenat och barnen får olika sjukdomar, som mask eller tyfus. Och detta gör att de behöver äta mer mat eftersom det mesta av maten de äter äts upp av maskarna i magen!
Toaletter
Definitivt "not best in show", generellt sett i väldigt dåligt skick på alla skolor och dessutom så saknar vi här möjligheter för eleverna att tvätta händerna efter ett besök. Detta togs upp till diskussion med både Rektor och Skolkommittén och de lovade att placera en vattencontainer utanför pojk- och flicktoaletten.
Mindre antal elever i skolan på måndagar
När vi tittar igenom redovisningen för antal barn per dag i skolan för att ta reda på hur många barn som matas varje dag märker vi det det är färre barn i skolan på måndagar! När vi frågar om detta får vi veta det särskilt nu under odlingssäsongen, några av barnen hjälper familjen på fälten med plantering majs etc. istället för deltagande skola.
Detta är något vi måste ta hänsyn till när vi gör inventering av matförrådet och då beräknar hur mycket mat som skall finnas kvar sedan senaste leveransen. Sådana här avstämningar och beräkningar görs då och då för att hålla koll på att inget "svinn" uppstår. Skulle det finnas en avvikelse måste rektor redogöra för vad detta beror på, uppstår stora svinn så finns risken att han avskedas. Här stämde allt till allas belåtenhet.
"Colour the world"
Sammantaget efter att ha gott runt på skolan och dess område så konstaterar vi att det här är en skola som verkligen behöver stöd och support, det får oss att tänka på en tävling som hette "Colour the world".
Tävlingen lanserades på "World Food Day" den 16 oktober 2005 och temat var transport av mat för att öka den globala medvetenheten. 40 länder med 1600 barn deltog. Den slutliga vinnaren av tävlingen var – Xia Qi Xuan, 7 år, i Kina.
Denna tävling resulterar i;
- Donation av 250 dollar till en av WFP-skolorna där TNT-volontärer arbetar
- TNT-volontärer gör donationen på uppdrag av vinnarna
- Ge bilder och feedback till vinnarna
- Att välj den eller de skolor som kommer att gynnas
- Besluta om donationen in natura (utbildningsmaterial eller annat som behövs i skolan)
- Arrangera överlämningsceremoni (början av mars)
- Skicka bilder, berättelser och vittnesmål till MTW HQ för att skicka till vinnande barn
Eftersom Singonhali Primary School är i så dåligt skick bestämde vi oss direkt för att denna skolan är inte bara en kandidat för att få detta pris, de är vinnaren. Det som mest behövs i den här skolan var skolbänkar. Vi informerade skolans rektor och Skolnämnden att en donation av skolbänkar kommer att göras. Frågan är hur många bänkar vi kan köpa för donationen på USD 250. Planen är nu att träffas imorgon igen, Rektorn, Ordföranden i Skolnämnden och den lokala snickaren för förhandling om pris och antal bänkar.
Om hur den förhandlingen gick till och dess resultat återkommer jag till.
Skolbarnen
Det är alltid lika trevligt att vistas bland eleverna och se deras nyfikenhet på oss "wazungos" (kiswahili för "vitingar"). Barn i grupp, barn i klassrum, barn som bär på lillasyskonet eller att som grabben som har sin mattallrik i en plastpåse hängande om halsen vilket han säkert tycker är ett bra ställe, om än lite riskfyllt.
Att fotografera och visa dem fotona direkt är till stor glädje både för barnen och för mig som fotograferar.
Vid slutet av dagen
När skoldagen är slut så samlas alla elever för att marschera runt skolan ackompanjerad av elever som trummar och de flesta sjunger. Jag föll in i ledet och marscherade tillsammans med dem och efter marschen så hade vi kul med ballonger som vi brukar göra.
Som vanligt åt vi lunch tillsammans med rektorn och skolkommittén och därefter var vi inbjudna till en av medlemmar av skolans kommitté och hennes hus.
När kommer vi kommer fram till hennes hus är hela familjen där inklusive henne mamma, hennes barn och henne syster. Vi fick veta att när hon (ledamoten i skolnämnden) hade varit på seminariet som jag nämnt tidigare, och kom hem berättade hon för sin syster att det fanns två "wazungos" på seminariet och de kommer nog hit till byn också. Henne syster, som är förlamad och inte kan gå, hon "går" på knä, sade då till sin syster att det var synd att hon inte kunde vara på seminariet, kan du ordna så att jag får se "wazungos" med egna ögon? Plötsligt var vi hemma hos henne och hon var så glad så du kan inte ana... Hon bakar bröd för sitt uppehälle men kan inte leverera brödet till marknaden så att barnen gör detta åt henne.
Hon har en önskan, och det är att äga en cykel så att hon själv kan vara på marknaden. Du kanske har sett dem, du använder inte dina fötter; du har pedalerna högre upp och använder händerna istället för fötterna. Jag har sett många av dem i Dar es Salaam och ska försöka ta reda på priset för en sådan cykel när vi är i Dodoma kommande helg och kolla om vi kan skänka lite pengar till en sådan här cykel. För din information! Vi lämnar aldrig över pengar till folk, vi köper alltid det som behövs och lämnar sedan över.
Masaier ser vi överallt och den här byn var inget undantag. Efter väl utfört arbete drar vi iväg för dagen till vår "camp" för att äta middag och skriva dagens rapport.
Nästa berättelse i den här serien handlar om när vi är i Chinyanghuku och bygger en spis och ännu en get slaktas till vår ära som skall ätas efter arbetetes utförande...
