Uppdrag Singida: Doften av majsvälling och ljudet av hopp
Solen stekte över skolgården och den röda jorden tycktes darra i hettan. Det var en tisdag som bar på ett särskilt löfte – det var första gången på en hel månad som de stora kastrullerna skulle fyllas med mat. Inne i de ockrafärgade skolbyggnaderna med sina korrugerade plåttak hängde förväntan i luften, men också en stilla förvirring. De minsta barnen, de som brukar sluta vid lunchtid, hade redan börjat vandra hemåt med sina tomma magar. En miss i kommunikationen, orsakad av en lärares sviktande hälsa och ett minne som långsamt tärdes ner av sin sjukdom sedan han drabbats av AIDS som hade påverkat dels hans rygg samt hans minne som nu blivit svagt, detta höll på att beröva dem dagens höjdpunkt som var just att kunna få en portion av lunchen. Men ropen ekade snart över planen och kallade dem tillbaka. Ingen skulle behöva lämna skolan med tom mage idag.
