Händelser inför kommande flyktinglägerbesök i Tanzania

- I FN´s TJÄNST- Resor- Tanzania (TZ)Afrika

Före och efter att jag drabbades av tyfus 2006 så arbetade vi på en videopresentation som skulle förklara vad vi gjorde och varför, den skulle visas på ett stort event i Amsterdam där 100 höga chefer inom vårt företag från hela världen skulle delta. Vi förberedde oss också inför vår resa till västra Tanzania för att bland annat besöka ett par andra kontor inom FN´s World Food Programme samt två flyktingläger nära gränsen mot Burundi och Kongo.

Läs mer här

Uppdrag Singida: Doften av majsvälling och ljudet av hopp i Tanzania

- I FN´s TJÄNST- Resor- Tanzania (TZ)Afrika

Solen stekte över skolgården och den röda jorden tycktes darra i hettan. Det var en tisdag som bar på ett särskilt löfte – det var första gången på en hel månad som de stora kastrullerna skulle fyllas med mat. Inne i de ockrafärgade skolbyggnaderna med sina korrugerade plåttak hängde förväntan i luften, men också en stilla förvirring. De minsta barnen, de som brukar sluta vid lunchtid, hade redan börjat vandra hemåt med sina tomma magar. En miss i kommunikationen, orsakad av en lärares sviktande hälsa och ett minne som långsamt tärdes ner av sin sjukdom sedan han drabbats av AIDS som hade påverkat dels hans rygg samt hans minne som nu blivit svagt, detta höll på att beröva dem dagens höjdpunkt som var just att kunna få en portion av lunchen. Men ropen ekade snart över planen och kallade dem tillbaka. Ingen skulle behöva lämna skolan med tom mage idag…

Läs mer här

Uppdrag Singida: Livets nödvändigheter i Tanzania

- I FN´s TJÄNST- Resor- Tanzania (TZ)Afrika

Det var i mars 2006, när den tanzaniska hettan dallrade över vägarna, som arbetet tog sin verkliga början. Dammet från de torra stigar och vägar där vi hade tagit oss fram med bil hade lagt sig som en tunn hinna över allt… Nu var vi i region Singida för att ta vara på regnet, att fånga det i stora vattentankar av betong och stål, men vi insåg snart att kampen mot hungern var lika brådskande som behovet av vatten.

Läs mer här

Uppdrag Singida; En resa genom damm och hopp i Tanzania

- I FN´s TJÄNST- Resor- Tanzania (TZ)Afrika

Vi rullade in i Singida precis när solen började färga det tanzaniska landskapet i brända toner av ockra och guld. en stad där tiden tycks ha saktat ner för att matcha de uråldriga klippformationernas rytm. Resan från Dodoma hade tagit oss nära fyra timmar längs vägar som bäst kan beskrivas som en prövning för både man och maskin. Den nya vägen, som lovar asfalt och snabbare transporter till 2007, är ännu bara ett löfte täckt av rött damm…

Läs mer här

Stillestånd och brutna löften i Idodoma, Tanzania

- I FN´s TJÄNST- Resor- Tanzania (TZ)Afrika

När vi vid middagstid svängde in på skolgården dog motorn, och med den även våra sista förhoppningar. Ingenting hade hänt. Skolan, en långsträckt och sliten länga med rödbruna murar under enkla plåttak, låg loj i middagshettan. Barnen vandrade håglöst ut och in genom klassrumsdörrarna efter eget behag.

På byggplatsen för det nya skolköket rådde en närmast absurd apati. Projektet som vi diskuterat så intensivt dagen innan hade helt avstannat. Elva män befann sig vid det halvfärdiga bygget: en arbetade tveksamt uppe på takstommen av råa träbalkar, medan de övriga tio stod tysta i skuggan och såg på.

Läs mer här

En doft av lera, eld och hopp i Malolo, Tanzania

- I FN´s TJÄNST- Resor- Tanzania (TZ)Afrika

Det var på den dammiga vägen tillbaka mot staden Iringa som dagen tog en dramatisk vändning. Längs vägrenen, mitt i den dallrande eftermiddagshettan, fick vi syn på en liten grupp människor. Deras ansikten var märkta av en bottenlös utmattning.
De berättade en osannolik historia: Den lokala styrelsen hade meddelat att regeringens utlovade nödproviant inte skulle nå fram till Idodoma i tid. Om de ville ha sin mat fick de hämta den själva i nästa by. Gruppen hade därför till fots tillryggalagt 49 kilometer dagen innan, helt utan vatten eller färdkost. Nu var de på väg tillbaka, med ytterligare 32 kilometer framför sig, bärande på tunga 20-kilosbördor med mat på sina huvuden. Kvinnorna bar dessutom sina spädbarn på ryggen i den kvävande hettan.

Läs mer här