Pigan och husägarinnan Bengta Andersdotter (Falk)

1843 - 1933

Bengta är kyrkväktaren Anders Anderssons och Hanna Persdotters tredje barn och andra dotter i barnaskaran, vilket innebär att Hanna och Anders som kom till världen före Bengta nu får en lillasyster och min morfar Janne Falk får sin andra faster.

Hon föddes hemma på Näsum nr.12 den 16 april 1843 och döptes i Näsums kyrka en vecka senare den 23 april där hon fick namnet Bengta i närvaro av dopvittnena Bonden Anders Perssons hustru Blenda Roabeck, Bonden Måns Persson samt Johan Andersson, alla från Västanå 

På samma sätt som alla unga förr i tiden får de hjälpa till hemma på gården med alla vardagssysslor och när Bengta är femton år gammal så tar hon jobb hos en av granngårdarna 1858, detta år då en ny svensk lag införs, som gör att ogifta kvinnor, som har fyllt 25 år, kan ansöka i domstol om att bli myndiga. Kvinnor som gifter sig blir åter omyndiga och dessutom måste särskilt domstolsbeslut tas om kvinnan vill sköta sina egna affärer. Här börjar hon som piga hos Åbon Olof Håkansson och hans hustru Anna Nilsdotter på Näsum nr.10 och är här i två år.

Under den här tiden avskaffas husagan i Sverige. Myndiga anställda får ej längre agas, medan manliga under arton och kvinnliga under sexton fortfarande tillåts agas.

Nästan direkt efter att ha varit hos Näsum nr.10 så fortsätter hon som piga hos Brukaren Swen Persson och hans hustru Elsa Olsdotter på Näsum nr.7 1/4 mtl. och stannar här fram till 1863. Efter att ha jobbat på Näsum nr.7 så stannar hon nu på föräldragården i två års tid. Under den tiden så sker en stor brand i Varberg som gör att halva staden brinner ner och en ny humaniserad svensk strafflag antas av riksdagen. Mannen förlorar lagstadgad rätt att aga sin hustru.

Men 1865 är det dags igen, Bengta tar återigen jobb som piga, denna gång hos Kyrkovärden och Åbon Sven Carlsson och hans hustru Karin Trulsdotter på Näsum nr.8 1/4 mtl. Efter ett år slutar hon då kontrakten oftast gäller ett års tid och under den här tiden så drabbas Karlstad av en brand och nästan hela staden brinner ner plus att en blåval hittas strandad i Askimsviken vid Göteborg. Den blir känd som Malmska valen och blir ett permanent utställningsföremål på Naturhistoriska museet i staden.

1866 så är Bengta tillbaka hos Brukaren Sven Carlsson och hans hustru Elsa Olsdotter på Näsum nr.7 men bara för en kort period (hon var här tidigare mellan 1860 till 1863). Bengta har varit en kort sväng hemma men är åter hos Kyrkvärden Sven Carlsson 1867 och stannar här i fyra år.

Bengta har en sejour hemma fram tills hon flyttar vidare igen den 20 oktober 1873. Hon får nu tjänstgöra på Friherre Von Düben's gård Stora Byröna som arrenderas av Ernst Otto Waldemar Pettersson och hans hustru Lovisa Oskaria Strindberg då hon har fått ett kontrakt på att arbeta som piga under ett års tid. Undrar i vilket myntslag hon får betalt, för detta året så ersätts den svenska riksdalern av kronan, indelad i 100 ören.

Bengta är nu hemma i föräldrahemmet på nytt den 27 november 1874 och hjälper till, det gör hon i nästan fyra år innan det är dags att flytta återigen.

Bengta har flyttat till Stoby nr 50A den 25 september 1878 för att arbeta hos Järnhandlare Ola Andersson och som vanligt så har hon ett-årskontrakt och flyttar sedan vidare. Här går det undan för Bengta, 1879 till 1880 är hon på Stoby ångkvarn som piga cirka ett år. Sedan är Bengta tillbaka till Stoby nr. 50A och Ola Andersson och stannar denna gång i två år för att sedan återvända till Näsum.

Efter ett kringflackande liv runtom i bygden arbetandes som piga så bosätter hon sig nu hos sin broder Åbon Anders Andersson och dennes hustru Anna Månsdotter på Västanå nr.6 den 22 oktober 1882 och blir kvar här i 38 års tid fram till den 4 mars 1921 för att flytta "hem" till Näsum nr.12 och står nu nämnd i kyrkans församlingsbok som husägare.

"Hemma på Näsum nr.12 vårdas och omhändertas hon av sin systerdotter Hulda (dotter till Elna) de sista åren i livet fram till sin död som inträffar den 19 januari 1933 då hon avlider av ålderdomssvaghet i en ålder av 89 år.

Bengta förblev ogift i sitt liv.

Hennes testamente stipulerade att då hon saknade bröstarvingar var hennes yttersta vilja att all lös samt fast kvarlåtenskap skulle tillfalla hennes älskade systerdotter Hulda som så ömt och kärt vårdat henne de sista åren.

Hennes kära syster Anna förbehålldes också rätten att under sin återstående livstid, precis som till dags dato, att bebo och och bruka hennes boningshus på Näsum nr.12.

Bouppteckning förrättades den 3 april samma år, samtliga barn och syskon var ej närvarande och de som ej närvarade hade en god man som kontrollerade att allt gick rätt till. Systerdottern Hulda som vårdat Bengta angav vad som fanns i hennes hus och värderades, själva huset värderades till 400 kr samt att hon hade en månads pension till ett värde av 11 kronor och 67 öre som tillgångar. Till detta lades värdet av hennes husgeråd samt kläder som ansågs vara värda 107 kr, så hennes totala tillgångar var 519 kronor och 67 öre.

Hennes skulder bestod utav sjukvård till en kostnad av 50 kr, begravningskostnader som uppgått till 460 kr samt kostnaden för bouppteckningen som gick på 14 kr , totalt skulder på 525 kronor som skulle avräknas från hennes tillgångar vilket då slutade med en brist i boet på 5 kronor och 33 ören.