Bernhardinas föräldrar hette Andreas Johansson och Christina Johannesdotter och bodde på först på Stora Gullborga. Hennes anfäder kan spåras i Ödsmål tillbaka till 1600-talet.
Deras förstfödde son kom till världen den 19 februari 1851 och som döptes till Johannes. På samma plats föds även deras andra son den 24 november 1853 och döptes till Leonard Johan med Bernt i Lillhammar och Anders i Byhn, Ödsmål som närvarande dopvittnen.
Bernhardina föddes den 31 Maj 1859 på torpet Samslotten (Samslåttern), Mellangården, Byhn, Ödsmål och döptes den 5 juni med dopvittnena; Jean Johansson i Byhn Mellangård, Anders Johansson i Viddesgärde och Amund Andreasson i Byhn Östergård. Bernhardina är min Mormors Mor. Kartan nedan visar exakta platsen, torpet låg mittemot Strävlidens reningsverk i Ödsmål.
Fakta om torpet Samslåtten
Namnet nämns första gången 1855-59 då Andreas Johansson f 1813 (Bernhardinas far), bror till Jean Johansson på Mellangården, flyttat hit från Gullborga med sin familj. Av allt att döma har de tagit över torpet Ängen som samtidigt bytt namn till Samslåtten; det är sålunda de byggnader som återfinns på kartan från laga skifte 1859 (kartan ritades 1857).
1862, då Bernhardina är tre år gammal så bor hon med sin far och mor där mamman är bräcklig samt kusinen Johanna och brodern Johan Leonard hemma på Samslotten som tillhör Mellangården. 1874 läser hon hos prästen inför sin konfirmation där hon har sällskap av bl.a sin kusin Augustina Petrusdotter som bor i byn Röd.
Enligt kyrkböckerna flyttar Bernhardinas bror Leonard till Göteborg, får ett flyttintyg av prästen den 11 april 1872 då han avser att bosätta sig där detta år. När han kommer till Göteborg skrivs han in i Karl Johans församling som "Johan Leonard (yngling)" och prästen anger att han numera kallar sig Holmgren och inte Andreasson!
Samma år, 1872, fast den 16 oktober så flyttar även äldsta brodern Johannes. Han har nu också tagit sig efternamnet Holmgren i Kyrkboken (precis som yngre brodern Leonard). Johannes flyttar från Samslotten, Mellangården, Byhn, Ödsmål och skrivs som inflyttad i Tegneby församling med bosättning i Nösund på Orust. Här bor och arbetar Johannes som biträde hos Rudolf Leopold Gerle som var handlare i Nösund, Tegneby socken fram till den 11 april 1874. Nösund var en synnerligen viktig handelsort och hade affärer redan 1850.
1857 kom Rudolf Leopold Gerle som biträde till en av dessa affärer, men han öppnade eget redan efter ett par år, och han skulle komma att sätta sin prägel på Nösund under mer än ett halvsekel fram till sin död 1915.
Brodern Leonard som flyttat till Göteborg blir sjöman och får sitt sjömansbevis den 8 december 1873 och skriver in sig på Göteborgs sjömanshus den 4 februari 1874.
1879, året då Albert Einstein föds i Tyskland och byggandet av det nya "Houses of Parliament" i Cape Town påbörjas, då flyttar Bernhardina, 20 år gammal från Samslotten med far och mor till Stenungsund där de bor i eget hus. Hon flyttar igen strax därefter från Stenungsund den 17 december. Hon flyttar till Domkyrkoförsamlingen i Göteborg där hon noteras som inflyttad den 29 december 1880 och arbetar som piga (Det här året invigs också telegrafkabeln från Cape Town till Europa) och bor där fram till den 30 april 1883 för att sedan flytta hem en kort tid till Stenungsund. 1 Maj 1883 då hon är 23 år befinner sig Bernhardina åter igen i Göteborg för att arbeta som piga och bor då i Tionde roten (den s.k. Kvarnbergsgateroten) No.40, Kvarnberget.
24 oktober 1884 har Bernhardina åter kommit tillbaka från Göteborg efter arbete och bor här några månader tills hon återigen reser tillbaka till Göteborg för arbete. Under perioden 16/5 1885 till 29/3 1886 arbetar hon som ”tjänarinna” hos Friherre Carl Gustaf Oxenstierna (kapten i flottan) på Vasagatan 46 i Göteborg och återvänder sedan till Stenungsund. (Jag har rapporterat denna information till Göteborg Stadsmuseum och de har tagit in min kommentar och kan ses längst ned på deras web-sida via denna länk .)
Under denna tid då hon jobbar hos Friherre Oxenstierna bor hon i Göteborgs 10:e Rote, Hus No.43 i Haga och bor tillsammans med 3 andra "Tjenare" 16/5-85 -> 29/3-86. Johanna Sofia Carlsdotter från Skallsjö, Mathilda Josefina Andreasdotter från Sköfde samt Emma Sandberg från Norum.
Enligt flyttintyg 1 Maj 1886 återvänder Bernhardina till mor och far i Stenungsund eftersom hennes arbete avslutas hos Friherre Carl Gustaf Oxenstierna då de fen familjen flyttar till Nyköping. Brodern Johannes som bor i Göteborg gifter sig med Charlotta Svensson från Horred den 15 maj detta år. Året efter giftermålet får Brodern Johannes i Göteborg och hans hustru sitt första barn den 10 juni och döps till Carl Erik men lille Carl Erik drabbas av krupp och lunginflammation och avlider endast 3 år gammal 1890.
Bernhardina som verkar ha farit som en "jojo" fram och tillbaka mellan Stenungsund och Göteborg är nu återigen i Göteborg sedan 21 oktober 1887 och arbetar nu som "strykerska" och bor i Göteborgs andra rote (den s.k. Kungsgateroten), hus nr.140 fram till den 1 november för att sedan flytta till Haga församling. Noterbart; Nu är Bernhardina återigen skriven som Andreasdotter och inte Holmgren som det gjordes 1883-05-01.
Det är tur att Bernhardina bor i Göteborg 1888 och inte i London eftersom eftersom där härjar Jack the Ripper som under året mördar 5 kvinnor. Hon bor nu i Majornas 6:e rote nr.73 på Öfre Husargatan Nr.2C och arbetar ännu en gång som strykerska.
Äldsta brodern Johannes i Göteborg och hans hustru Charlotta föder en andra son den 1 januari 1889 och hoppas att denna lille gosse får leva längre än första sonen som bara blev 3 år. Sonen föds den 1 augusti och döps till Victor Andreas men hans liv på jorden blir väldigt kort eftersom han avlider efter 1 månad och 19 dagar den 20 september.
Bernhardina som har talat med (som det visat sig) sin numera "Sydafrikanske" bror och har övertalats att emigrera hon också till Cape Town och gör slag i saken. Enligt förteckning över emigranter 1783 - 1991 samt noteringar i Hagas kyrkböcker så utvandrar Bernhardina till “Afrika” den 1 Maj 1889 vid 29 års ålder och hon ser ut att ha rest ensam!!! Men det tror jag inte utan att hon reste iväg med sin bror sjökaptenen Leonard.
Det var nog ganska skönt att hon bodde i Haga före avfärd som var bra mycket lugnare område än det på den tiden omtalade området runt Sillgatan (nuvarande Postgatan) nere vid hamnen där emigrantbåtarna avgick. På 1880-talet nådde utvandringen från Sverige sin absoluta peak. Då dränerades Sverige med färre än 5 miljoner invånare på 375 000 dito. 80 procent av all svensk emigration utgick från Göteborg och Packhuskajen, varifrån bogserbåtar fraktade svenska bönder, lycksökare, värnpliktsvägrare, rallare och drömmare till skeppen som utgick från Hull och Liverpool för vidare transport ut i världen. Boende i området ville senare byta namn på gatan.
Anledningen till husägarnas vädjan stod istället att finna i hur Sillgatan – som även långt efter namnbytet refererades till som ”gamla Sillegatan” av de envisa ortsborna, precis som Andra långgatan i flera decennier fortsatte att heta Stora vägen i folkmun – under det sena 1800-talet blivit ett av områdena som oftast frekventerades av prostituerade och deras kunder, vilket förstås delvis kan förklaras med att den länge varit en sådan smältdegel i staden.
Därtill var gatan känd för sitt busliv. Emigranterna med sina ljusblå dunster i ögonen och fickor fulla av ett livs besparingar lockade Västra Götalands alla bondfångare till Nordstaden som vinäger drar till sig knott, och några av de mest lättrogna blev ofrivilliga medlemmar i den ständigt växande göteborgsbefolkningen efter att de förlorat hela sin reskassa och tvingats stanna här. Oförmögna att resa utomlands på grund av fattigdom, oförmögna att ta sig hem igen på grund av skammen. Inte ens att vara ekonomiskt lagd hjälpte i alla lägen, för där tärningsspelare och sol- och-vårare misslyckades, tog ficktjuvar och dolkbeväpnade rånare vid.
Undrar hur lång tid hon tillbringade på fartygen som tog henne till Kapprovinsen under detta år då Charlie Chaplin och Adolf Hitler föddes. Man frågar sig även hur det var att resa från Kapstaden till Kimberley i Sydafrika under sent 1800-tal, det var säkerligen ett äventyr i sig och inte lika smärtfritt som att emigrera till Amerika.
Efter att Bernhardina har lämnat Sverige så får nu hennes äldsta broder Johannes och hans hustru Charlotta en dotter, Ruth Emmy Charlotta, hon föddes den 31 juli 1890 i Göteborgs 7 kvarter nr 41 och döptes samma dag och dopvittnen var Herr G. Ohlsson med fru Christina, Herr J.B. Johansson, Fru Christine Andatel, Herr Birger Johansson samt Fröken Dagmar Johansson. Hon avlider alltför tidigt i en ålder av 19 år då hon drabbades av tuberkulos i Stenungsund den 7 november 1909. Hon begravdes på Östra kyrkogården i Göteborg där även hennes mor gravsattes efter sin död den 30 augusti 1942.
Brodern Johannes arbetar upp sig i karriären och blir kontorschef men han dör i Falköping utav lunginflammation under en arbetsresa den 2 juli 1899. Bouppteckningen visar att Johannes var vid god kassa och han gillade tydligen spel, för i matsalen fanns bland annat ett spelbord, likaså fanns det ett i sovrummet. De hade även ett litet pianino som värderades till 175 riksdaler. Såsom en av de "osäkra" fordringar beskrevs ett lån till hans bror f.d. Sjökaptenen Leonard Holmgren i Bulawayo med kronor 1.000
Detta får avsluta berättelsen om den "Svenska" delen och koncentrerar oss nu på Sydafrika med Bernhardina och brodern Leonard's vidare äventyr och levnadsöden.
Om detta kan vi läsa om via länken här i nästa kapitel som handlar om min Sydafrikanska släkt som nu växer fram...
Berhardina kommer tillbaka i Sverige
I avsnitt 2 kan du läsa om vad som hände i Sydafrika som gjorde att hon återvände till sitt gamla hemland. När Bernhardina kommer tillbaka till Sverige så återvänder hon till sina gamla hemtrakter, d.v.s. Norum, Stenungsund, hon flyttar till Stenunge by i Stenungsund som är en gammal by från medeltiden. Byn låg söder om Vetteberget och dess namn förekommer i skrift första gången 1388. Men människor hade bott i området långt innan dess. Här hyr hon in sig på gården Västergård i Stenungsund hos ungmön Alfhild Ehrnst (född 11 oktober 1871 i Näfverstad) dotter till gamla Bruksförvaltardottern och dåvarande änkefrun Henrika Vilhelmina Ehrnst.
Här på Stenung Wästergård bor även Bernhardinas äldsta brors (Johannes) f.d. hustru Charlotta Svensson som nu är omgift 1906 med Postmästare Karl Arvid Cervin.
Flyttar från Stenungsund 1913
Hon flyttar tillsammans med sin dotter Hilda från Stenung Wästergård 25/8-1913 till Göteborg Vasa förs. och bosätter sig i Annedal, här bosätter sig inte Hilda, däremot bor sonen Andrew tillsammans med sin mor här i ett års tid fram till att han gifter sig och flyttar.
1929 lämnar hon Annedal och bosätter sig ensam i Johanneberg. Bernhardina får en hjärnblödning och avlider den 31 juli 1938. Hon jordfästes på Östra kyrkogården 4 augusti i kvarter 028, gravplats 00490, gravplatsnummer 11028 00490.
Bouppteckning
Den 27 september 1938 upprättas Bernhadinas bouppteckning av Göteborgs magistrat, arvingar var hennes 3 barn, Ture, Andrew och Hilda.
Hennes tilgångar bestod utav:
- 2 guldringar och en nål i guld som värderades till 20 kronor,
- hennes enkla bohag med en byrå och en sekretär plus diverse prydnadssaker, linne och gångkläder värderades till 195 kronor.
Totala tillgångar = 215 kronor
Skulderna i boet var:
- Uppteckningsprovision å 22 öre
- Begravningskostnader å 1 257 kronor och 35 öre
- Räkning från Ottilia Nordén å 182 kronor och 33 öre
Totala skulder = 1 439 kronor och 90 öre
Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.