Min mormor som hette Hilda föddes i Bulawayo 1896 i dåvarande Rhodesia som idag heter Zimbabwe.
Hon kallades för "Afrikanskan" efter att hon invandrade till Sverige i början av 1910 när hon var nyss fyllda 14 år och jag har alltid varit nyfiken på hennes bakgrundshistoria och varför hon föddes i just Bulawayo, det var detta som triggade igång min släktforskning.
Jag upptäckte ganska nyligen att jag har en Sydafrikansk släkt, här är historien om min mormors mor Bernhardina Josefina och hennes bröder och hur det gick till när jag fick min Sydafrikanska släkt.
Första delen om mormors mor Bernhardinas liv i Sverige innan hon kom till Sydafrika kan du läsa här.
1881 - Här börjar Sydafrika-spåret... Brodern Leonard som är ute på världshaven gör ett stopp i Sydafrika och ansöker om medlemskap i "British Lodge Cape Good Hope"
Sjömannen och brodern Leonard gifter vid denna tid sig i Cape Town med Emilie Sophie Carlsson 1884, hon föddes i Karlshamn (Emilie emigrerade tillsammans med sin mor Emelie Charlotta Carlsson (född Fagerberg 1821-07-24) och systern Ida Maria (född 1859-04-20) den 23 maj 1880 till Cape Town. Ett halvår tidigare emigrerade, den 26 november 1879 hennes far, vagnsmakaren Johan Arndt Carlsson (född 1818-04-19), systern Charlotta Johanna Carlsson (född 1854-09-05) , brodern Victor Emanuel (född 1861-12-08 samt systern Albertina Vilhelmina (född 1864-01-25))
Leonard och Emilie vigdes av Wesleyan Minister Mr Nendich Abraham med vittnena V. E. Carlsson (vilket är Emily's broder Victor Emanuel som arbetade som prospektör, Victor avled när han var 48 år gammal i Pietersburg den 9 november 1910, fadern Johan Arndt som härstammade från Karlskrona hade en farm på Silvermine Division vid Simon's Town där fadern även avled cirka 1880, testamente är registrerat detta år med nr 7/1/417). Säkerligen har Leonard brevväxlat med sina syskon och informerat om sitt giftermål.
I Cape Town, Sydafrika föds Leonards och Emilys första son den 27 januari som döps till Herman John.
Herman blir därmed vår allra första Sydafrikanska släkting!
Leonard är tillbaka i Göteborg och mönstrar på lastångaren Frigga den 28 februari 1885 för att arbeta som 1:e styrman på färden från Göteborg till Wismar och sedan till Gävle där han mönstrar av den 30 april 1885. Arbetet som styrman förlänar honom med 50 kronor.
Ångfartyget Frigga (Historik)
1878
Byggd på Oskarshamns Mekaniska Verkstad av ingenjören Carl Gustaf Hasselbom för ett partrederi med arton deltagare och med navigationsskoleläraren Johan Fredrik Olsson i Göteborg som huvudredare. Hemort Göteborg.
Första fribrev utfärdat 13/12 1878.1893-04-11
Efter att ägandet i rederiet förändrats och att tidigare huvudredaren avlidit utses handlaren Ernst Johan Odenius i Göteborg till ny huvudredare. Hemort fortfarande Göteborg.
Fartyget gick sedermera under 1916 efter att ha lämnat Raumo i Finland utan last i stark dimma stötte fartyget på en mina, troligtvis tysk, varvid förskeppet sprängdes och fartyget sjönk på djupt vatten. En man omkom medan resterande i besättningen räddades av en lotskutter.
Leonards hustru som till vardags kallas "Emily" har följt med Leonard hem till Sverige och under tiden då han bland annat är styrman på ett fartyg till Gävle så hälsar hon på sin släkt i Karlshamn och sedan bor "Emily" hemma hos Bernhardina (Leonards syster) i Stenungsund fram tills Emily flyttar tillbaka till Kapstaden den 11 januari 1887.
Brodern Leonard och hans fru får sin andra son i Cape Town som döps till Victor Thorsten Leonard
(vår Sydafrikanska släkting nr.2)
Victor växer upp och får arbete som "Assistant Secretary" hos Witbank Colliery i Witbank som är ett företag inom kolgruvebranschen. Tyvärr avlider Victor i en ålder av 22 år av kloroformförgiftning den 21 mars 1908 hos Robb & McLees som är kemister, en fråga som inställer sig är varför han dog av detta, var han under behandling eller var det någon form av missbruk
Brodern Leonard i Cape Town lär detta år ha fått en dotter vid namn Esther Svea Josefina som föddes den 31 januari. Hon blir då vår sydafrikanska släkting nr.3 (Jag har dock inga dokument som kan bekräfta sanningshalten i detta).
Cecil John Rhodes har blivit premiärminister och anser att tiden var inne att utvidga den brittiska överhögheten till att omfatta hela Sydafrika och ställa alla boer under den brittiska kronan. Vilket kan bli orsaken till ett andra Boer-krig.
1890 - Cape Town
Min mormors mor Bernhardina befinner sig nu i Cape Town och hon bor antagligen hemma hos brodern Sjökaptenen Leonard och hans hustru Emily och deras barn Herman och Victor samt möjligen ett tredje barn vid namn Esther Svea Josefina på Albert Road i Woodstock som bilden från sent 1890-tal visar ovan.
In emellan husen finns ett träd som kallas “The Treaty Tree”, även känt som det gamla slavträdet i Woodstock, för det var i dess skugga som slavar byttes ut och andra hängdes för sina “brott”, trädet står gömt emellan husen precis vid Albert Road där mormors mor Bernhardina och hennes bror Leonard bodde. Det står på vad som brukade vara Cape Town’s strand, på hörnet av Spring- och Treaty road, cirka 2 km öster om stadens centrum. Det är en enorm vit mjölkved (melkhout på afrikaans; umqwashu i Xhosa) som finns längs kusten mellan Kap och norra KwaZulu-Natal.
Trädet är över 500 år gammalt och i linje med sin karakteristiska lågväxt lutar de ständigt gröna, knutna grenarna och den sneda stammen ut över staketet som skyddar det. Trädet tornar sig över och trängs in av närliggande byggnader, dess grenar fungerar idag mer som “förtöjningar” för övergivna plastpåsar. Hitta dit: Ta Church Street från avfart från N1 till Woodstock, kör längs Albert Road till hörnet av Spring och Treaty roads. Det är vad jag skall göra vid nästa besök i Cape Town.
Järnvägslinjerna från Cape Town har förlängts och man kan nu resa med tåg även till Fish Hoek och Simon's Town. Cecil John Rhodes har blivit premiärminister och anser att tiden är inne att utvidga den brittiska överhögheten till att omfatta hela Sydafrika och ställa alla boer under den brittiska kronan. Risken för ett andra boer-krig ökar...
Av de över 1 500 skandinaver som i slutet av 1800-talet emigrerat till södra Afrika hade cirka 400 sökt sig till Transvaal när man hittade guld där. Var man inte guld-, alternativt diamantletare så fanns det gott om arbete då landet växer fort och det fanns behov av diverse yrkesarbetare. Dock så hade gruvorna Dutoitspan och Bultfontein upphört med sin produktion och gruvarbetarna drabbades av en enorm arbetslöshet. Detta året halverades antalet boende i Kimberley då många gruvarbetare begav sig norrut till guldfälten.
1891 - Bernhardina träffar sin kärlek
Bernhardina är nu uppvaktad av en svensk man vid namn Rudolf Johan Biberg som föddes 1861 i Skön utanför Sundsvall, idag är den väl mer en förort till staden. Hon gifter sig med Johan Rudolph Biberg från byn Skön utanför Birsta, Sundsvall. Det var svåra tider i Sverige och enligt kyrkböckerna i Sköns fs så verkar det som att halva församlingen emigrerade. Giftermålet sker i Kimberley den 29 juli 1891, Kapprovinsen, Sydafrika när Josefina är 32 år och Johan Rudolph arbetar som byggmästare. Intygat av Presbytarian Minister James Henlay.
Bröllopsvittnen är Bernhardinas broder Leonard Holmgren och Ernest Stephan Blomquist (född 1838 i Stockholms Nikolai fs som senare avled 1 feb 1930 i Kimberley) enligt "Marriage Register" utfärdat av James Hendry, Minister of Kimberley Presbytarian Church.
I vigselbeviset är Rudolf noterad som "Ungkarl" och Bernhardina som "Ogift kvinna". Bröllopsvittnen är Bernhardinas käre broder Leonard Holmgren och Ernest Stephan Blomquist (Stephan född 1838 i Stockholms Nikolai fs som senare avled 1 feb 1930 i Kimberley). De vigdes av James Hendry, Minister of Kimberley Presbytarian Church.
1893 - Cirka 2 år efter giftermålet får Bernhardina och Rudolf sin första son som föds i Kimberley den 25 maj som döps till Ture Karl Johan.
Bernhardinas barn
Efter giftermålet får de 2 söner som föds i Kimberley, Kapprovinsen, Sydafrika. Ture och Andrew samt dottern Hilda som föds i dåvarande provinsen Ndebele i Matabeleland, Rhodesia, nuvarande Zimbabwe.
Bernhardina's broder Leonard ansöker om tillstånd hos myndigheterna 1894 att medföra pistol och ammunition till Matabeleland (en region i dåvarande Rhodesia). Jag kan tänka mig att hans syster Bernhardina med familj befinner sig där med tanke på nästkommande års händelser.
Bernhardina och Rudolf får sin första dotter 1896 som inte föds i Kimberley som deras första barn utan dottern föds i Bulawayo, Matabeleland i dåvarande Rhodesia (idag Zimbabwe) den 4 februari och döps till Hilda Amanda Kristina. Antagligen beror detta på att maken Rudolf vid denna tid arbetar i Bulawayo eller dess närhet och familjen kanske även bor där vid denna tid då risken för ett nytt Boer-Krig är stor. Det andra Boer-kriget bryter ut i början av oktober 1899 och staden Kimberley befinner sig i en utsatt position nära de två Boer-republikerna, Transvaal och Oranje-fristaten och staden blev nästan omedelbart anfallen. Här kan du läsa om svenskarna som deltog i boerkriget.
Men Kimberley hade vidtagit vissa försiktighetsåtgärder. Vapen hade köpts in (kanske det var därför som brodern Leonard ansökte om tillstånd att transportera vapen och ammunition 1894) och det fanns en plan för stadens försvar. Kimberley belägrades under 4 månaders tid och befolkningen använde gruvorna som skydd under boernas bombardemang av staden. Staden var allvarligt hotad men lyckades hålla stånd tills den slutligen befriades den 15 februari 1900. När situationen väl har lugnat ner sig så är Bernhardina med familj tillbaka i Kimberley och får nu en andra son den 6 augusti 1903 som döps till Andrew Leonard Rudolf
Bernhardina's broder Leonards son Herman gifter sig med "Mimmie" Maria Martha Elizabeth Bru'er (som är född 1884-01-14 i Barrydale / Cape och som har Holländskt påbrå) den 26 december 1906 i Cape Town. Året efter giftermålet mellan Herman och "Mimmie" kommer första barnet, en son som föds 4 november 1907 och döps till Leonard Victor.
Visst finns det likheter mellan Leonard Victor (Bernhadina's broders sonson) OCH Andrew Leonard (Bernhardina's yngste son) Foto från 1935
Bernhardina's bror Leonard's andra son, Victor Thorsten Leonard som föddes 1886 och som vuxen får arbete som "Assistant Secretary" hos Witbank Colliery i Witbank som är ett företag inom kolgruvebranschen. En tragisk händelse inträffar då Victor avlider i ung ålder 22 år på grund av kloroformförgiftning den 21 mars hos Robb & McLees som är kemister, en fråga som inställer sig är varför?, var han under behandling eller var det någon form av missbruk?
Inte nog med att Leonard's yngsta son Victor avlider, samma månad lämnar också hans hustru "Emily" jordelivet. Det finns ju ett (sorgligt) ordspråk som säger att "en olycka kommer sällan ensam", men att mista både hustru och en son samma månad är en väldig tung sorg att bära.
Med tanke på de tragiska händelserna under mars månad så blir det möjligen lite glädje då Leonard's son Herman och "Mimmie" får sitt andra barn som också detta är en pojke och som föds den 11 december och får namnet Olof.
Bernhardinas man mördas
Efter att ha vistats i Kapprovinsen under 15 års tid så sker en katastrof den 3 november 1909 då maken Johan Rudolph Biberg mördas i Kimberley (bekräftat enligt en skrivelse från Sveriges Generalkonsulat i Kapstaden, Sydafrika). Detta var under den period som man i närheten hade funnit diamanter. Bernhardinas dotterdotter Ruth (min mor) säger att han blev skjuten av en tysk och sonsonen Bengt's dotter Lotta (min kusin) att det var ett bråk om diamanter, kan ju också ha varit om guld eller av en helt annan orsak.
Med anledning av mordet på maken så påbörjar Bernhardina familjens flytt tillbaka till Sverige och hyr in sig på adressen 61 Devon Street, Woodstock i Kapstaden. Några hundra meters promenad bort bor brodern Leonard med sin familj på 217 Albert Road som detta år har skickat in ansökan om att bli Sydafrikansk medborgare.. Här bor de tills de avseglar tillbaka till Sverige igen under senare delen av 1910.
Bernhardina's dotter Hilda går på Kimberley Girls High School och 1 vecka efter att fadern har mördats så tas ett gruppfoto på Hildas klass "standard V" den 10 november. Var detta en slump eller var det för att hon skulle få med sig ett minne hem till Sverige?
I december får Hilda en julhälsning från en av sina bästa vänner i Kimberley, Fotografen Watsons dotter Mabel som bodde på Jones street i Kimberley och som önskar henne God Jul och Gott Nytt År.
Bernhardina med familj lämnar Cape Town i början av 1910 och reser till Sverige. Därmed är Bernhardina's historia i Sydafrika avslutad och nya äventyr och händelser tar vid för familjen i Sverige.
Brodern Leonard med ättlingar är dock kvar i Sydafrika och om dessa kan du läsa om i nästa kapitel nr. 2
Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.