Kapitel 10 – Day off Dodoma

En välbehövlig sovmorgon och skräddarkonst på gatan

Väl framme i Dodoma checkade vi in på det anrika New Dodoma Hotel, där dagen var avsedd för återhämtning, rapportskrivande, dagboksanteckningar och e-postkoll. Men innan lugnet helt kunde lägga sig väntade ett uppdrag på den lokala marknaden: att ta reda på vad vi behövde betala för fotbollar och hopprep som vi tänkte skänka till olika skolor som vi besökte och arbetade på.

Ett av dagens mer charmiga inslag var när mina trasiga byxor behövde lagas. Räddningen blev en lokal skräddare som satt utanför sin lilla "butik" under bar himmel. Med rytmisk precision trampade han igång sin gamla trampdrivna symaskin (treadle machine) – en mekanisk klassiker som drivs helt med fotkraft och som nog får många i vår moderna värld att höja på ögonbrynen. Byxorna blev som nya på ett ögonblick.

Folkliv och skramlande tågvagnar vid järnvägsstationen

Tvärs över gatan från hotellet ligger Dodomas historiska järnvägsstation. Vi strövade över för att suga in den uppslukande atmosfären på den myllrande perrongen. Platsen sjöd av liv och rörelse då ett passagerartåg gjorde sig redo för avgång. Resenärer hängde ut genom tågfönstren, folk trängdes på plattformen och samtalen hängde tätt i den varma luften.

Vi tog även en promenad längs gatan som löper parallellt med spåren och passerade godshanteringsområdet. Där staplades tonvis med gods, förpackningar och kartonger i travar direkt på marken, medan arbetare med dragkärror manövrerade genom trängseln. Lite skillnad på hanteringen här jämfört med hanteringen av frakt inom vårt företag.

Sång på trappan och glada möten vid hotellets pool

Efter promenaden återvände vi till hotellet. Under de ståtliga flamboyantträdens yviga grenar och färgstarka röda blommor fanns en välbehövlig skugga. Hotellet fick besök av en barnkör från en lokal kristen kyrka i Dodoma. Uppklädda i sina finaste kläder – flickor i bländvita och rosa klänningar med broderade blommor, samt barn i strama blå och brunrutiga skoluniformer – bjöd de på fantastisk och stämningsfull sång direkt på trappan under hotellets gula bågvalv vilket bland annat kan ses på fotot som inleder den här berättelsen.

Givetvis väckte vi "wazungo" (vitingar) stort intresse. Barnen flockades nyfiket och glatt runt oss på solsängarna. Janet slog sig ner på en av solstolarna i skuggan och förvandlades snabbt till medelpunkten för en grupp skrattande barn. De trängdes vänskapligt runt henne, prövade kepsar – däribland blå WFP-kepsar – och poserade stolt inför kameran. Några av killarna lånade hörlurar för att lyssna på musik, medan andra lade sina armar om hennes axlar i spontana poser som gav upphov till mycket skratt om vem som egentligen poserade med vem.

Hopprepsakrobatik och ett svalkande dopp

För att utvärdera de nyss inköpta hopprepen samlade vi ihop några av dem på innergården. Testet förvandlades snabbt till en fullskalig hopprepsfest. Janet visade vägen genom att hoppa så det stänkte om det, tätt följd av ungdomarna som bjöd på ren akrobatik med höga hopp. Janet och en av killarna snurrade det långa repet medan barnen två och två hoppade i takt till hejaropen.

När eftermiddagsvärmen tog över flyttade aktiviteten in i hotellets lilla pool. Några av flickorna kastade sig i det klarblå vattnet, simmade med en grön simkorv och njöt för fullt av det svalkande doppet. Det plaskades, skrattades och busades i vattnet medan fältanteckningarna fick vila på solstolarna bredvid.

Testet med hopprep var överväldigande framgångsrikt: vi kommer definitivt att köpa in fler hopp plus fotbollar att dela ut till skolorna vi besöker. Med nyladdade batterier och hjärtat fullt av skratt blickar vi nu framåt – imorgon bär det av mot Rudi Primary School för nästa seminarieomgång.

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.