Kapitel 9 – Mot Chogola på skumpiga omvägar

Vi gick upp tidigt lördagen den 4 februari 2006 och tog en morgonpromenad i Mpwapwa innan avfärd och tog lite foton där man bedriver uppfödning och bevarande av djurraser.

Morgonen fortsatte sedan med den sortens improvisatoriska akrobatik som blivit något av ett signum för vårt äventyr i Tanzania. Ursprungstanken var att styra kosan mot Mtera för att genomföra arbete där och övernatta, men vår bils kondition krävde planändring. I sann afrikansk anda – där ordet "flexibilitet" är hårdvaluta – sköts bilreparationerna upp till följande dag för att utföras i Dodoma.

Denna ruttändring innebar dock en liten matematisk utmaning för stötdämparna: från baslägret i Mpwapwa är det normalt 95 kilometer till Chogola Primary School, men omvägen via Dodoma la på ytterligare 120 kilometer. Det blev en rejäl tur på över 200 kilometer på tvättbrädesliknande, dammiga grusvägar. Resan snirklade sig genom ett böljande busklandskap där den terrrakottaröda jorden yrde bakom oss och akacieträdens paraplykronor avlöste varandra mot horisonten.

En tyst lördag, skolans siffror och spishistoria i köket

När fordonet slutligen rullade in på skolgården vid Chogola Primary School möttes teamet av en fridfull vila. Eftersom det var lördag var skolbänkarna tomma, men området var långt ifrån livlöst. Några barn lekte i skuggan under de vida lövträden, medan andra samlats med dunkar vid skolans vattenkran – en av få pålitliga vattenkällor i grannskapet.

Skolan inhyser en betydande skara elever som till vardags fyller klassrummen med liv:

• Pre-primary (förskola): 79 elever totalt (45 pojkar och 34 flickor).
• Primary (grundskola): 461 elever totalt (215 pojkar och 246 flickor).
• Cobet (anpassad grundutbildning): 74 elever totalt (34 pojkar och 30 flickor).
• Totalt elevantal: 604 elever (294 pojkar och 310 flickor) – medan det exakta antalet lärare för tillfället förblev ett litet frågetecken i rullorna.

Dagens huvudnummer var seminariet – det andra i ordningen om bränslesnåla spisar – som inleddes traditionsenligt med artiga hälsningsfraser och presentationer på swahili. Dagens höjdpunkt var att inspektera den kamin som byggts av det tidigare teamet som varit på plats före vår ankomst, Adam Garrett och Dana Floriano.

Hela skaran promenerade bort till det rödbruna skolköket där förändringen blev tydlig: I ett hörn låg den gamla, traditionella trestenskaminen – tre enkla stenar placerade direkt på det sotiga jordgolvet under tre låga fönstergluggar. Bredvid stod den nya bränslesnåla spisen, en rejäl och snyggt murad tegelkonstruktion med en slät ovansida, två gjutna hål för gigantiska kastruller och en röd ugnslucka i metall nedtill.

James från MIGESADO tog till orda och höll en engagerad lektion för de församlade åskådarna, däribland en kokerska i en vacker orange-mönstrad klänning och fantastiskt prydligt flätad frisyr, som lyssnade med spänd uppmärksamhet. James greppade den traditionella träspaden – ett redskap som mer liknar en båtåra än ett köksredskap, helt nödvändig när enorma volymer majsmjölsgröt (ugali) ska röras ihop. Med dramatisk inlevelse och ett glimt i ögat visade han hur spaden ska hanteras på rätt sätt när man står stadigt vid kaminen ("Use the shovel like this"), för att i nästa sekund kliva upp på själva spishällen för att illustrera hur man absolut inte ska göra ("Do NOT do like this").

Nyfikna blickar och möten i trädskuggan

Det kulinariska skådespelet i köket lockade snabbt till sig publik. Byns barn kikade nyfiket kring tegelväggarna för att se vad som stod på. Det var trots allt bara andra gången någonsin som "wazungo" (vita personer) besökte skolan, vilket gjorde händelsen till ett litet lokalt evenemang.

Skepsis förvandlades snabbt till nyfikenhet och varma leenden ute på den solfläckade gården: En liten kille i röd tröja och röda byxor stod stolt jämte en tjej i mönstrad kjol som lagt armen om hans axel. Tjejen bar en vit keps fastsatt bakåtvänd, där det utskurna spännhålet hamnat mitt i pannan.

Två yngre förskolebarn poserade uppställda; en kille i en grön pikétröja med helikoptertryck och en liten kille i blå badshorts utan tröja som stod stramt med händerna bakom ryggen. Både Willbroad och jag själv deltog glatt på bild mitt bland barnskaran under träden medan "Mama Janetti" fotograferade oss.

Grönskande oas och plantskola i Kwonga

När seminariet rundats av var det dags att påbörja återresan mot Dodoma för den stundande bilreparationen, men rutten innehöll en sista, mycket angenäm halt i Kwonga. Här bor James, och eftersom en välförtjänt ledig dag väntade bjöds hela sällskapet in till hans hem.

James trädgård visade sig vara ett tropiskt paradis: Prunkande bananträd med enorma, tunga gröna klasar och fuktiga bladverk som gav svalkande skugga. Välmående avokadoträd, apelsinträd fulla med frukt och till och med en frodig kaffeplanta. James visade stolt upp trädgården bärande på sin lilla son, som var iklädd en rutig skjorta och en grön keps i handen.

Förutom den matnyttiga grönska som gav skuggande ro och någorlunda svalka, bedrevs ett fantastiskt miljöarbete på tomten. James fru ansvarade för tillfället för cirka 11 000 små trädplantor som omsorgsfullt drivs upp i plastpåsar. Dessa ska skickas ut till områden där skogsplantering är avgörande för att förhindra eroderade jordar.

Efter en ytterst trevlig stund där vi som gäster bjöds på svalkande läsk, tackade vi James och hans fru för gästfriheten och rullade vidare mot Dodoma – berikade med både nya insikter och varma möten.

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.