Kyrkväktaren i Näsum – Anders Andersson (Falk) 1810 – 1883

(En släktkrönika på min morfar Janne Falks sida, del 4)

Pojken från de förlorade kyrkböckerna: Jämshög 1810

Det brutala året 1809 hade precis passerat. Sverige låg sargat efter förlusten av Finland, och i Stockholm valdes den franske revolutionära generalen Jean Baptiste Bernadotte till ny svensk kronprins. Mitt i denna brytningstid, den 22 juni 1810, föddes en gosse i Jämshögs socken i Blekinge. Han fick namnet Anders.

Jämshög var vid denna tid ingen tätort, utan en vidsträckt skogs- och jordbruksbygd uppdelad i fyra fjärdingar. Anders föddes rakt in i den lilla byns enkla men strävsamma gemenskap. Hans fader, Anders Pehrsson, bar på rötter från grannsocknen Näsum, och modern Hanna Månsdotter kom ifrån Bosarp.

När man idag söker efter Anders födelsenotis i kyrkböckerna möts man av tomma sidor. En mörk natt i augusti 1803 slukade lågorna Jämshögs prästgård, och med den försvann generationers liv och död i rök. Elden sparade ingenting mellan 1792 och 1818. Anders födelse blev därför aldrig inskriven i eftervärldens bevarade böcker – men hans liv skulle ändå lämna djupa spår i jorden runt Ivösjöns skiftande landskap.

Drängtiden och vandringsåren (1815–1838)

Att växa upp i det tidiga 1800-talets Blekinge och Skåne innebar hårt arbete så snart ryggen tålte att böjas. Runt 1815 flyttade familjen till Näsum nr 10. I den bevarade husförhörslängden ser man de bleka, handskrivna raderna som bekräftar familjens tillvaro. Här växte Anders upp med sina yngre syskon Hanna och Jöns, under samma tak som sin mor och den åldrande undantagsmannen John Jönsson, en man född under Fredrik I:s tidmitt på 1700-talet.

När Anders fyllde 15 år var barndomen slut. Som så många andra fattiga bondpojkar tvingades han ge sig ut på vägarna för att tjäna sitt bröd. Det årliga tjänstehjonsskiftet i oktober blev startskottet för en lång vandring mellan gårdarna i trakten:

Kärleken och det heliga löftet: 1838

I den vackra byn Ljungryda i Jämshög levde Hanna. Hon var dotter till Per Bengtsson på Mållen och nio år yngre än Anders. När deras blickar möttes tändes en gnista som inte lät sig släckas. Hanna blev snabbt havande, och i en tid då utomäktenskapliga barn bar på ett tungt socialt stigma, tvekade Anders inte.

Den 7 september 1838 ringde klockorna i Näsums kyrka. I vigselboken kan man läsa den vackra, snirkliga handstilen:

"Dr. tillträd. Torp. Anders Andersson fr. i Westanå och P. Hanna Andersdotter [Persdotter] i Westanå."

Fäderna, Per Bengtsson och Anders Pehrsson, stod stolta som bröllopsvittnen och godkände föreningen. Endast två månader senare, den 4 november, föddes deras första dotter, Hanna. De unga tu flyttade in på Västanå nr 4, där Anders nu titulerades som Torpare – han hade äntligen fått en egen bit jord att bruka, en egen eld att sköta.

Livet på Näsum nr 12: Barnsängar, fattigdom och nödår

Efter ett år på Västanå slog sig familjen till ro på Näsum nr 12. Det skulle bli deras fasta punkt i världen under resten av deras levnad. Här, i det skånska gränslandets lummiga men stundom karga natur, födde Hanna elva barn under loppet av 25 år.

Vardagen var en ständig kamp mot klockan, elementen och sjukdomar. Att fostra en så stor barnaskara krävde en enorm livskraft. Man ser prov på familjens spridning och öden i statistiken: dottern Elsa som sökte lyckan i Danmark, sonen Måns (din morfars far) vars liv släcktes alldeles för tidigt 1894, och yngre dottern Elna vars familj drabbades av den fruktade "vita pesten" – tuberkulosen.

Anders och Hanna bor på Näsum nr. 12 i hela sina liv, Anders arbetar som kyrkväktare i Näsum.

• Hanna (f. 4 november 1838)

  Det unga torparparets allra första barn, lilla Hanna, föddes mitt i höstrusket på Västanå nr. 4. Det är det här året som Carl Jonas Love Almqvists banbrytande roman Aline och industrialiseringen knackar på dörren och världen krymper dramatiskt då ångfartyget Sirius blir det första att korsa Atlanten enbart på ångkraft, vilket inleder den nya tidens globala migration. Söndagen den 11 november bar man henne till kyrkan. Vid dopfunten stod stolta vittnen: torparen Bengt Bengtsson och hans hustru Pernilla Persdotter (boende i Gränum, vilket man kan tyda i den gamla stilen), samt Hannas morfar, torparen Per Bengtsson på Målen, som med varm hand välkomnade sitt första barnbarn.

• Anders (f. 15 mars 1841)

  När den förste sonen och stamfadern Anders kom till världen hade familjen flyttat till Näsum nr. 12. Vårljuset hade precis börjat återvända när han döptes den 25 mars. För att trygga pojkens framtid hade man bjudit in aktade sockenbor: bonden Mattis Svenssons hustru Kerstin i Västanå (som bar barnet), bonden Per Persson i Klagstorp samt Jöns Svensson i Näsum. Det är ett monumentalt år för kvinnlig frigörelse och svenskt näringsliv; riksdagen beslutar att ogifta kvinnor ska få rätt att driva handel och hantverk på samma villkor som män. Samma år grundas tidningen "Barometern" och den första moderna svenska folkskollärarutbildningen startar.

• Bengta (f. 16 april 1843)

  Två år senare föddes dottern Bengta på Näsum nr. 12. Hon bars till dopet den 23 april av bonden Anders Perssons hustru Blenda Roabeck i Västanå. Med som vittnen fanns även bonden Måns Persson och skräddardrängen Johan Andersson från samma by. Det var en samling av hantverkare och bönder som slöt upp kring den lilla flickan. Det är detta år som världen för första gången stiftar bekantskap med Charles Dickens klassiska julsaga "A Christmas Carol", kanske den lästes för Bengta under hennes första jul. I Sverige rullar de sista förberedelserna igång för ett stort tronskifte då Karl XIV Johan sjunger på sista versen.

• Per (f. 15 april 1845)

  Gårdens näste son fick namnet Per. Han föddes på våren 1845 och döptes den 27 april. Denna gång bars han fram av den blivande länsmannen Nils Perssons hustru Bengta Svensdotter i Näsum. Vid hennes sida stod husaren Ola Svensson och drängen Eric Svensson – ett vittnesbörd om att familjen Andersson rörde sig i kretsar med god status i socknen. Våren 1845 är mörk. Samtidigt som lilla Per föddes i Näsum, slår potatispesten till i Europa. Den blir startskottet för den förödande svälten på Irland och drabbar även de sydsvenska torparna hårt. Samma år införs lika arvsrätt för män och kvinnor i Sverige – en revolutionerande juridisk händelse.

• Elsa (f. 18 september 1847)

  Lilla Elsa föddes tidigt på hösten 1847 och döptes den 26 september. Hennes dopvittnen visar på Anders starka koppling till kyrkan och socknens kulturliv. Hon bars av skräddaren Johan Anderssons hustru Kerstin Persdotter, och som faddrar stod ingen mindre än skolboföreståndaren/skolläraren Didrik Klein samt Hans Liljeblad. Att ha skolläraren som fadder gav glans åt dopdagen. Det här var året före det stora revolutionsåret 1848 sjuder det av politisk oro i Europa. I Sverige fattar riksdagen beslut om den allra första fattigvårdsförordningen, vilket gav fattiga rätt till viss grundläggande hjälp från sin socken – en tidig och primitiv föregångare till välfärdsstaten.

• Sven (f. 14 december 1849)

  Sven föds i slutet av ett årtionde präglat av förändring, strax före jul, den 14 december 1849, och döptes den 23 december, precis före julafton. Även här ser vi den akademiska och kyrkliga kopplingen: han bars av skolläraren Per Svenssons hustru Hanna Jonsdotter i Östad. Drängarna Sven Svensson i Näsum och Eric Andersson i Västanå bevittnade det hela. Fredrika Bremer hade lämnat Sverige för sin berömda resa till Amerika, och i Kalifornien nådde den stora guldruschen sin absoluta kulmen då tusentals lycksökare (s.k. Forty-niners) strömmade till västkusten.

• Måns (f. 30 mars 1852)

  (Min morfar Janne Falks far) Måns föddes i slutet av mars har den stora utvandringen till Amerika börjat ta fart på allvar i de skånska och blekingska gränsbygderna. Måns döptes den 9 april, mitt under påsken 1852. Det var ett högtidligt dop där bonden Måns Perssons hustru Kerstin Bengtsdotter i Västanå bar honom. Faddrar var grannarna Jöns Olsson från nr. 18 och Per Nilsson från nr. 2 i Näsum. Kanske läste hans föräldrar Harriet Beecher Stowes världsberömda slaverikritiska roman "Onkel Toms stuga" för honom eftersom det var det här året som romanen gavs ut, och som dessutom tände gnistan till det amerikanska inbördeskriget.

• Truen (f. 11 september 1854)

  Dottern Truen föddes i skördetid 1854 samtidig som det blodiga Krimkriget pågår för fullt ute i Europa, där stormakterna drabbar samman. Truen döptes den 17 september. Vid hennes dop bars hon av Måns Nilssons hustru Hanna Mattisdotter från Näsum nr. 12. Bredvid henne stod återigen socknens skollärare P. Andersson samt drängen Per Jönsson från nr. 5.

• Anna (f. 12 mars 1857)

  När Anna föddes våren 1857 hade fadern Anders blivit fast etablerad i sin roll i församlingen. Hon döptes den 22 mars. Hennes faddrar var torparen Per Jönssons hustru Elna Persdotter (noterad i boken som boende i Norge, vilket var ett lokalt torpnamn/backstuga i trakten), drängen Per Nilsson på nr. 9 och drängen Lars Olsson på nr. 5. Det här året drabbas världen tyvärr  av "1857 års finanskris", vilken räknas som den allra första globala ekonomiska krisen. I Sverige fattas samtidigt det progressiva beslutet att ogifta kvinnor blir myndiga vid 25 års ålder (efter ansökan till domstol).

• Elna (f. 12 april 1860)

  Världshistorien står inför en enorm brytningstid. Samma år som Elna föds väljs Abraham Lincoln till USA:s president, vilket året därpå utlöser det amerikanska inbördeskriget.Elna kom till världen den 12 april och döptes den 22 april. Vid hennes dop möter vi brukaren Sven Perssons hustru Elsa Hedin från nr. 7 i Näsum som bar flickan. Som vittnen fanns drängen Sven Olsson i Västanå nr. 6 samt bonden Ola Persson från Gammalstorp. Det här var också året då det svenska skråväsendet helt avskaffades och full näringsfrihet infördes.

• Ola (f. 19 april 1863)

  Det elfte och sista barnet, Ola, slöt cirkeln i den stora syskonskaran våren 1863. Vid det här laget var de äldsta syskonen redan vuxna och redo att flyga ut i världen, medan den gamla vaktmästarbostaden på nr. 12 fortfarande ekade av barnskratten från de yngsta. Det här året grundas Internationella Röda Korset av Henri Dunant. I USA undertecknar Lincoln emancipationsproklamationen som formellt förklarar slavarna fria, och i Sverige tas de allra första stegen mot att bygga ut det nationella järnvägsnätet (Södra stambanan) ner mot Skåne.

Kyrkvaktarens tunga ansvar

För att försörja sin stora familj tog Anders på sig det ansvarsfulla ämbetet som kyrkväktare i Näsum. Han var den som ringde i klockorna vid helg och begravning, som såg till att kyrkorummet var varmt och att ordningen hölls under de långa söndagsgudstjänsterna.

Året 1869 var ett prövningens år i Sveriges historia. Det var slutet på "missväxtåren", en period av extrem torka och köld som ledde till hungersnöd över hela landet. I kyrkans räkenskaper från detta svåra år ser vi Anders ekonomiska verklighet svart på vitt:

• Årslön som kyrkovaktare: 50 kronor.

• Utlägg och räkningar: Anders fakturerade kyrkan 24 kr och 50 öre för utfört arbete.

• Skulden till herrarnas hus: Anders hade en låneskuld till kyrkan på 160 kronor. Under nödåret lyckades han betala av 40 kronor, vilket lämnade en restskuld på 120 kronor, belagd med en upplupen ränta på 4 kronor och 60 öre. Dessa siffror ger en gripande inblick i hur nära marginalerna en stor familj levde under nödåren.

De sista kapitlen

Anders vandring på jorden slutar (1883)

Den 5 februari 1883 orkade Anders kropp inte mer. Han hade levt i 72 år, fem månader och tretton dagar. Samma år som han dog slutfördes bygget av den första telefonlinjen mellan Stockholm och Göteborg – den moderna världen bultade på dörren, men kyrkvaktarens värld hade nått sitt slut.

I dödboken för Näsum församling återfinns han: "Gifte Torparen Anders Andersson å nr. 12 Näsum". Han begravdes den 11 februari, i den jord han så troget vaktat.

Urkvinnan Hanna (1917)

Hanna överlevde sin make i hela 34 år. Hon var en sällsynt livskraftig kvinna, en länk till en svunnen tid. När hon till sist slöt sina ögon den 15 januari 1917, mitt under det brinnande första världskriget och ryska revolutionens utbrott, hade hon uppnått den aktningsvärda åldern av 98 år.

I dödboken står hennes dödsorsak skriven med darrig hand: Ålderdomssvaghet. Hon hade upplevt skiftet från häst och vagn till bilar och elektricitet. Idag vilar de tillsammans på Näsums gamla kyrkogård i graven Kv D:036.

Livet i Jämshög och Näsum under 1800-talet präglades av den agrara revolutionen. Laga skifte splittrade de gamla täta byarna och tvingade ut bönderna att bygga sina gårdar ensamma ute på sina skiftade ägor. Detta ökade skördarna men minskade den gamla bygemenskapen.

Att leva i dessa trakter innebar också att ständigt förhålla sig till gränsen mellan Skåne och Blekinge, en region präglad av historiska fejder men nu förenad i ett strävsamt bondeliv. Det var en tid då man litade till Gud, kungens påbud och den egna kroppens styrka. Genom elva barn, nödår, skulder och tunga arbetsdagar bar Anders och Hanna sin del av den svenska historien på sina axlar – en historia som lever vidare genom min morfar Janne Falk

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.