I början av juli 2009 höll jag tillsammans med en av våra danska systemleverantörer ett seminarie i Miami. Det var varmt som tusan, över 30 grader och hög luftfuktighet. När jag och Peter hade installerat oss på hotellet så tog vi en sväng ner till beachen och Ocean boulevard.
Riktigt varmt och skönt men badbyxor fanns inte med i packningen vilket var lite ogenomtänkt med tanke på vart man reste…
Vi slog oss ned på en bar utmed Ocean boulevard för att svalka oss med en kall öl och sitter där i bästa span-läge.
Det kommer en hel del MC som passerar och plötsligt kör de upp på trottoaren mittemot och parkerar och slår sig ned på gräsmattan.
Strax kommer polisen och slår till och genomför en visitation och en av MC-killarna är antagligen efterlyst och visar sig ha ett vapen så han blir handbojad och arresterad. Rena filmsekvensen sittandes på första parkett och kolla in detta skådespel.
Nere vid hamnen åts riktigt välkryddade och goda “chicken wings” med rätta stinget.
Vid ett tillfälle passade jag och kollegor också på att svalka oss med en “slush” utmed Ocean Boulevard.
Passade också på att ta en båttur runtom i Miami och spanade in alla flotta kåkar som låg där på sina öar, helt otroliga ställen, tyvärr hittar jag inte de foton som togs där…
En kväll efter en lång dags arbete blev vi utbjudna på middag till ett riktigt häftigt ställe… “Dolores, but you can call me Lolita“ en restaurang inrymd i en ombyggd känd gammal brandstation, Miami Fire Station No.4 som byggdes 1923. Gardiner från taket hängde fritt ned och böljade i den lugna kvällsbrisen. Ett fantastiskt härligt ställe som jag gärna återbesöker om möjligheten uppstår igen.
Efter ett par dagar i Miami flög vi vidare till New York för ytterligare några dagars arbete. Checkade in på hotellet och var ganska övertygad om att jag skulle få plats i sängen då den var tillräckligt stor och bred…
I New York hade jag nöjet att tillbringa fritiden med kollegan Stefan som bott i USA under väldigt många år och har en amerikansk fru och barn. Tillbringade en kväll hemma hos hans familj där vi åt take-away från en kines-restaurang som vi sköljde ner med några öl, det var trevligt att umgås i hans hemmamiljö.
Varje ledig stund så vandrade jag upp och ned längs Manhattan och spanade in Central Park och olika butiker. Peter, en vän hemma i Hällingsjö hade koll på att jag befann mig i New York och ringde upp mig och bad att jag skulle besöka en av världens största cigarr affärer och köpa med mig några lådor av hans favoritmärken. Var ju en intressant upplevelse för en icke-rökare som mig.
Klicka på galleriet nedan för att se i större format.
Sista lördagen så bestämde jag och Stefan att vi skulle gå på rock-klubb och inte vilken som helst utan Cafe Wha? som ligger i Greenwich Village, klubben där massor av “kändisar” spelat i sina yngre dagar eller vad sägs om Bob Dylan, Jimi Hendrix, Bruce Springsteen, Lenny Bruce och många andra… typ Van Halen…
Vi hade gott om tid på oss att komma dit så vi tog till apostlahästarna och promenerade hela vägen och passerade bland annat det berömda huset som kallas för strykjärnet (Flatiron building).
Vi kom fram i god tid innan klubben öppnade för insläpp för att vi skulle få en chans tillbiljetter då vi inte hade bokat några, vi chansade helt enkelt och satte oss på en pub strax intill och inväntade insläppet. När det väl var dags var vi nästan längst fram i kön.
Vi har tur och lyckas få biljetter och går ner en halvtrappa in i klubblokalen med sina svartmålade väggar, eftersom vi är bland de första som kommer in så tar vi ett bord intill väggen och är därmed placerade med scenen rakt framför oss, bästa läge med andra ord. Skulle beställa in varsin öl och då rekommenderades av servitrisen att ta in “a bucket of beer” då de har svårt att komma med mer öl “i tid” så för att inte “simma torrt” så tog vi in en sådan vilket var en stor spann fylld med is och massor av ölflaskor nedstuckna i isen.
Kvällens “husband” börjar med att värma upp publiken och gjorde det ganska bra, stället fullkomligt vimlar av “brudar”… Flera band spelar ikväll och mest gillade jag nog killen som körde gamla “Soulman”, vilken feeling och för att inte snacka om hans benföring, hahaha.
När klubben stängde tar vi nöjda och glada en taxi hem.
Dagen efter, min sista dag i New York innan hemresan så tar jag återigen en promenad och ser mig omkring.
Tar en sväng inne på Macy’s utan att handla något och går vidare och konstaterar att det onekligen är fler taxibilar än privatbilar på gatorna…
Kommer till en gigantisk Toy’s r Us butik och går in och kollar, här har man inte sparat på leksakerna…
Går vidare och kommer fram till Times Square…
…och slår mig ner på en stol, en färgad kille börjar sjung “rap” och gör det helt grymt bra och går sedan runt med en tom kaffemugg och tigger pengar, han får en dollar för han var grymt duktig.
Sitter här en bra stund fram till att det börjar skymma. Vandrar sedan tillbaka till hotellet för att packa och resa hem till Sverige.
