Johanna Nilsdotter i Viddesgärde 1795 - 1867

(En släktkrönika på min mors sida, del 3)

En bohuslänsk matriarks liv genom generationer av slit, kärlek och globala utblickar
(min mormors mormors mor)

Kapitel 1: Flickan från Lilla Åregren

Vintern höll Ödsmåls socken i ett stadigt grepp när Ingeborg Persdotter födde sin dotter Johanna Nilsdotter den 19 januari 1795 på gården Lilla Åregren. Hon var dotter till Nils Marcusson och Ingeborg Persdotter, och blev det sjunde barnet i en stor och livfull skara. Redan dagen efter sin födelse sveptes hon i doplakanet och bars till kyrkan. Vid dopfunten samlades bygdens folk för att välsigna hennes liv: de aktade bönderna Arfvid Jönsson och Berndt Olsson från Stora Åregren stod faddrar tillsammans med Johannas moster, Johanna Persdotter från Talbo.

Johanna växte upp i en syskonskara där barndomens lekar blandades med jordbrukets tidiga plikter. Hennes syskon (som jag omnämnt i hennes mors biografi) – Pehr, Marcus, Pernilla, Johannes, Mareth, Sofia och lillebror Andreas – blev hennes trygghet, även om familjen tidigt drabbades av mörka moln då storebror Pehr och storasyster Mareth rycktes bort i unga år. Kvar fanns dock en stark sammanhållning som skulle sträcka sig långt in i vuxenlivet.

När Johanna hade fyllt tjugoen år, hösten 1816, ringde kyrkklockorna till lysning. Hennes utvalde var den sju år äldre Johannes Petersson från Viddesgärde. Den 30 oktober knöt de äktenskapets heliga band och Johanna tog steget över tröskeln till sitt nya hem: den anrika gården i Viddesgärde. Efter att lysningen skedde i kyrkan den 6 oktober bor de därefter på Johannes fars gård (Peter Olsson's) i Viddesgärde efter giftermålet, en gård som varit i släktens ägo sedan 1700-talet.

Kapitel 2: Livet på det gamla gästgiveriet

Gården i Viddesgärde var ingen vanlig bondgård. Mangårdsbyggnaden, som uppförts under det sena 1700-talet, bar på historiens vingslag och hade tidigare tjänat som gästgiveri. Att byggnaden varit gästgiveri innebar dock att den var betydligt rymligare och mer ståndsmässigt byggd än en vanlig bohuslänsk ryggåsstuga. Den hade troligen flera rum, rejäla eldstäder och en arkitektur som signalerade status. Det var en stor och myllrande värld Johanna klev in i. Under samma tak huserade svärföräldrarna Peter Olsson och Catharina Olsdotter, en flitig dräng och en piga samt en gammal blind man vid namn Nils Olsson – Johannes farbror som föddes redan 1747 och nu levde på familjens barmhärtighet.

Här föddes Johannas och Johannes barn, och varje födelse knöt samman släktens nätverk då syskon och svågrar ställde upp som dopvittnen:

Christina (f. 23 juni 1817): Det första lilla glädjeämnet föddes mitt i den skiraste försommaren, den 23 juni 1817. Vid dopet närvarade Johannas näst äldsta bror, Marcus Nilsson (gift med Johanna Bengtsdotter från Bräcke), hennes yngre bror Andreas Nilsson, båda från Lilla Åregren, samt Johannas äldsta syster Pernilla Nilsdotter (gift med Olof Berntsson från Östra Skår) och som nu bor i Östra Skår.

Petrus (f. 9 februari 1819): En efterlängtad son som föddes en kall februaridag och bar med sig löftet om gårdens framtid. Vid dopet närvarade makens fars brorsbarn Johannes Engelbrektsson från Östra Berg, Johannas ogifta bror Johannes, hennes yngre syster Sofia (gift med Lars Erik August Andersson från Starrkärr) som nu bor i Starrkärr, samt Olaus Olsson i Viddesgärde.

Christina (f. 10 mars 1822): Efter att den första lilla Christina tragiskt ryckts bort i flussfeber (en bred beteckning för svåra halsinfektioner eller scharlakansfeber med hög feber) innan sin fyraårsdag, fylldes tomrummet året därpå av ännu en dotter som fick bära sin avlidna systers namn. Det var hon som långt senare skulle bli min mormors mormor i släktledet. Hon döps dagen efter. Dopvittnen var systern Pernillas make, Olof Berndtsson i Skår, brodern Andreas samt systern Sofia i Södra Starrkärr.

Inger Maja (f. 2 oktober 1824): Föddes en vacker höstdag samtidigt som en ny piga, Regina, började sin tjänst på gården. Samma år sörjde familjen farmor Catharinas bortgång. Hon döps även hon dagen efter sin födsel och dopvittnen var brodern Marcus (gift med Johanna Chatarina Bengtsdotter från Bräcke) och brodern Andreas som även var med vid dopet av Johannas andra dotter Christina samt systern Sofia i Södra Starrkärr som även hade närvarat vid barnen Petrus och Christinas dop. (Hemma på gården bor maken Johannes far Peter Olsson, sonen Petrus samt pigan Regina Olsdotter som började samma dag som dottern Inger Maja föddes).

Gustafva (f. 1 juni 1827): Välkomnades till världen när sommaren just stod i begrepp att blomma ut och döps två dagar senare med dopvittnena: Lars Andersson i Södra Starrkärr (make till Johannas syster Sofia), brodern Marcus som även var med när Inger Maja föddes, systern Pernilla som även var med när första dottern Christina föddes, samt Kerstin Bengtsdotter som bodde i Korsgården.

(År 1828 bor Johanna med sin make och hans far Peter Olsson som nu blivit änkeman. De har nu barnen Petrus, Christina, Inger Maja och Gustafva boendes hemma. Drängen Niklas Andersson och pigan Olena bor också där.)

Anders (f. 13 juni 1830): Föddes under högsommaren och döptes inför en stor skara släktingar. Faddrar blev brodern Marcus som tidigare varit med vid barnen Inger Maja och Gustafvas dop, systern Sofia i Starrkärr som även varit med vid barnen Petrus och Inger Majas dop, Olaus Carlsson och Christina Hermansdotter i Viddesgärde, Johannes Nilsson i Amdalen, Börta Nilsdotter i Skår samt brodern Andreas hustru Brita Christina Andersdotter i Hästskon under Käderöd. De har nu sex barn som bor hemma.

(År 1836 tar Johannas make över gården från sin far som blivit för skröplig för att driva den. Johannes far Peter bor kvar på gården samt en dräng vid namn Elias Olsson.)

Johan (f. 29 december 1837): Det sjunde och sista barnet, född strax innan nyårsklockorna skulle ringa in år 1838 och döps två dagar senare. Faddrar till Johan blev: brodern Marcus som varit med vid flera dop, bland annat de första döttrarna som båda döptes till Christina och Inger Maja, Gustava samt Anders, systern Sofia i Starrkärr som även hon varit med vid flera dop, Nils Marcusson och Kerstin Berntsdotter i Korsgård samt Johannas kusin Christina Berntsdotter i Viddesgärde.

(År 1838 bor Johanna med sin make och hans far Peter samt alla barn hemma på Viddesgärde, men nu har de inte längre någon dräng som bor där.

Året därefter, den 29 april, avlider maken Johannes far Peter Olsson hemma på gården i Viddesgärde.

År 1847 har de nu en piga som heter Anna-Greta Nilsdotter hemma på gården.)

Kapitel 3: Husbondefolk och tjänstehjon

År 1836 skedde ett stort skifte på gården. Johannes far Peter hade blivit gammal och skröplig, och tiden var inne för Johannes och Johanna att formellt ta över driften av det anrika hemmanet. Tre år senare dog den gamle fadern, och Johanna var nu gårdens obestridda matmor. 1838 bor Johanna med sin make och hans far Peter samt alla barn hemma på Viddesgärde, men nu har de inte längre någon dräng som bor där.

Under 1840- och 1850-talen sjöd Viddesgärde av flit. Drängar och pigor kom och gick i takt med de årliga flyttningsperioderna. Den enda tid på året då en dräng eller piga lagligen kunde sluta sin tjänst och flytta var under den så kallade "slatttiden" eller flyttningsveckan kring Mikaelidagen (29 september–24 oktober). Namn som drängen Elias Olsson, Niklas, Nathanael samt pigorna Olena, Anna-Greta Nilsdotter och Johannas egen kusin Christina flätades in i gårdens vardag, drängarna Johan och August Gran har slutat.. De slet med skörd, skötsel av djuren och hushållet, och såg hur barnen växte upp, fann kärleken och lämnade boet.

Fram till 1850 har gården drivits av Johannes och Johanna men nu tas gården över av äldsta sonen Petrus som tidigare gift sig med Anna Rebecka Andersdotter från Jordhammar. Familjen har haft flera pigor, och en del har slutat, bland andra Anna Johanna Olsdotter, Anna-Greta, Inger Maja och Britta samt drängarna Johan och August Gran som också slutat. De nya pigorna heter Christina som är Johannas kusin. I slutet av 1850 bor inte längre barnen Christina och Gustafva hemma eftersom de har gift sig.

År 1855, (när det offentliga spöstraffet avskaffas i Sverige, detta var ett enormt steg i humaniseringen av det svenska rättsväsendet. Tidigare kunde drängar och pigor som gjort sig skyldiga till mindre brott eller olydnad dömas till offentligt spöstraff (för män) eller risstraff (för kvinnor) utanför kyrkan till allmän varnagel. Att detta avskaffades ändrade maktbalansen mellan husbönder och tjänstefolk.) har de drängarna Johan och Nathanael Johansson samt pigorna Inger Andersdotter och Johanna Berntsdotter. Drängar och pigor kommer och går, men 1860, (när all husbehovsbränning förbjuds ännu en gång eftersom det under tidigt 1800-tal brändes det brännvin på nästan varje bondgård i Bohuslän, vilket ledde till svår utbredd alkoholism.) är Johan fortfarande kvar. Drängen Nathanael och pigan Johanna har slutat men de har nytt tjänstefolk, bland andra Andreas Amberntsson från Spekeröd och pigan Inger Maria Andersdotter, samt en piga med efternamnet Hermansdotter från Stala.

Kapitel 4: Undantagshustrun med de vackra klänningarna

När Johanna och Johannes blev gamla flyttade de, enligt tidens sed, till den mindre undantagsstugan på gårdens ägor. Som "undantagshustru" och "födorådstagare" var Johanna garanterad en trygg ålderdom genom det kontrakt som skrivits med sonen; hon var säkrad ved för vintern, säd till brödet och foder till de djur hon höll kära.

"Undantag betydde att man lämnade över gården till något av barnen och flyttade till en mindre stuga på gården, undantagsstugan. Man skrev ett kontrakt där det stod vad de unga skulle ge de gamla varje år: ved, säd, hö och liknande. Detta kallades födoråd och födorådstagare. Pigor och drängar (tjänstehjon) som kanske arbetat hela sitt liv på gården, fick ofta stanna när de blev gamla. Dessa kallades för inhysehjon"

Den 3 mars 1867 tog en svår förkylning Johannas krafter, och hon avled i en ålder av 72 år. Hon begravdes under våren på Ödsmåls gamla kyrkogård, och bara några månader senare, i november samma år, följde hennes make Johannes henne i graven efter att ha brutits ner av ålderdomssvaghet.

När bouppteckningen upprättades i januari 1868 trädde bilden av en kvinna med känsla för stil och värdighet fram ur de blekta bladen. Även om det mesta av gårdens lösöre redan skiftats till barnen, fanns Johannas personliga skatter kvar. En vacker guldring och ett par eleganta örhängen värderades till 8 riksdaler. Mest iögonfallande var dock hennes garderob: hela åtta klänningar fanns bevarade, värderade till den ansenliga summan av 35 riksdaler. Johanna hade inte bara varit en sträv bondhustru – hon hade burit sina kläder med samma stolthet och finess som en riktig mamsell.

Kapitel 5: Barnens och barnbarnens spridning över världen

Från Viddesgärde grenade Johanna och Johannes släktträd ut sig på ett sätt som speglar hela det moderna samhällets framväxt:

De som stannade vid jorden

Johanna Nilsdotters Son Petrus tog över Viddesgärde och förde arvet vidare då han gifte sig med Anna Rebecka Andersdotter från Jordhammar och fick fem barn:

• Petrus dotter Ida Regina 1856-1898 förblev trogen vid hans sida hela livet hemma på gården.
• Petrus son Johannes 1858-1933 tog över gården in i 1900-talet, gifte sig med Hulda Amalia Johnsson från Fässberg och bodde hemma på gården i Viddesgärde. De fick i sin tur 5 barn:
  • John Paul Hesekiel, 1892 - 1976
  • Malte Konrad Albin, 1894 - 1976
  • Verner Joel Sigfrid, 1898 - 1918
  • ett dödfött barn, 1903 - 1903
  • Johan Ivar Valfrid, 1906 - 1988
• Petrus son Anders flyttade till Forshälla och bildade familj med Emma Hermansdotter från Viddesgärde och avled i Norum.

Johanna Nilsdotters son Johan levde ett barnlöst men stabilt liv i Ucklum och Ljung tillsammans med Inger Marie Andersdotter från Jordhammar innan han på ålderns höst återvände till fädernegården.

Stadsborna och handelsmännen

Johanna Nilsdotters dotter Christina (min mormors mormor) gifte sig med Andreas Johansson från Byhn i Ödsmål och flyttade så småningom till det framväxande Stenungsund.

• Christinas son Johannes, 1851–1899, gifte sig med Charlotta Svensson från Horred. Han gjorde karriär hos bl.a. Rudolf Leopold Gerle i Nösund som biträde och gjorde glänsande karriär som kontorschef i Göteborg och blev en välbeställd herre innan en lunginflammation ändade hans liv under en affärsresa i Falköping och avled. De fick tre barn tillsammans.
  • Carl Erik, 1887 - 1890
  • Victor Andreas, 1889 - 1889
  • Ruth Emmy Charlotta, 1890 - 1909

Johanna Nilsdotters dotter Inger Maja gifte sig med Petrus Berntsson på Hulebäcken och de bor först på Viddesgärde där de får två barn, bosätter sig sedan på Östra Tegen där de får ytterligare två barn. Flyttar senare till Gatan vid Röd under Röd med sina barn:

• Inger Majas son Johan Bernhard, 1851–1917, gifte sig med Beta Augusta Andreasson från Gössby i Spekeröd och bodde först i Gatan vid Röd och sedan på Korsgård i Ödsmål. Tillsammans fick de fyra barn.
  • Amanda Josefina, 1875 - 1954
  • Pontus Albin, 1878 - 1895
  • Berta Almina, 1880 - 1967
  • Jenny Alfrida, 1884 - 1966
• Inger Majas dotter Josephina, 1855–1917, flyttade till Göteborg och bodde i Oscar Fredrik, Haga samt Domkyrkoförsamlingen. Var ogift och arbetade som strykerska och dog i lunginflammation.
• Inger Majas dotter Augustina, 1858–1928, gifte sig med sjömannen Sven Josefsson från Skräppås och fick två barn samt en fosterson. De bodde först i Skräppås och flyttade sedan till Intaget, Östra Berg och senare till Kycklingedalen där de tillbringade resten av sina liv.
  • Klara Josefina, 1895 - 1936
  • Hjalmar Salmarin, 1886 - 1968
  • fostersonen Axel Ivar, 1885 - 1931
• Inger Majas son Oscar, 1861–1942, gifte sig med Brigitta Ottosdotter från Kville i Fjällbacka. De flyttade till Göteborgs Masthugg och fick där två döttrar, varav den ena dog som sexåring. De flyttade sedan till Kville i Fjällbacka där de fick ytterligare tre barn.
  • Ingrid Magdalena, 1887 - 1965
  • Ester Sofia, 1890 - 1897
  • Agnes Ottilia, 1892 - 1945
  • Gustaf Oskar, 1894 - 1965
  • Otto Alexius, 1897 - 1979

Johanna Nilsdotters dotter Gustafvas barn i Kolbengtseröd som hon fick tillsammans med Andreas Olsson från Måröd i Hjärtum där dottern Mathilda fick otroliga 12 barn med sin make Carl Andreasson från Grinneröd, och  inte mindre än sju av dessa greps av tidens utvandringsvåg (Alma, Ivar, Maria, Wilhelmina, Johan Oskar, Ida och Klara) att packa sina kappsäckar och emigrera till Amerika mellan 1893 och 1914 för att bygga ett nytt liv på andra sidan Atlanten, medan sonen Erik sökte lyckan i Norge. Hela barnaskaran:

• Alma Josefina, 1870 - ?. Emigrerade till Amerika 1893.
• Ivar, 1873 - ?. Emigrerade till Amerika 1899.
• Gustaf, 1875 - 1942
• Maria Charlotta, 1878 - ?. Emigrerade till Amerika 1895.
• Wilhelmina, 1882 - ?. Emigrerade till Amerika 1910.
• Johan Oskar, 1884 - 1928. Enigrerade till Amerika 1902.
• Berta Kristina, 1886 - 1971
• Otto Emanuel, 1889 - 1925
• Ida Theresia, 1891 - ?. Emigrerade till Amerika 1909.
• Knut Harald, 1893 - ?. Emigrerade till Amerika 1910.
• Erik Werner, 1895 - 1969. Emigrerade till Norge.
• Klara Malvina, 1893 - ?. Emigrerade till Amerika 1914.

Gustavas övriga barn var:

• Oscar 1853–1863, dog i halsröta vid nio års ålder.
• Johan 1857–1918, gifte sig med Abigail Karlsdotter från Ucklum och bildade stor familj precis som sin syster Mathilda. De fick 11 barn under sin livstid när de bodde på Kärrsbacken i Hjärtum, varav tre dog tidigt. De hade även en fosterson.
  
  • fostersonen Georg, 1881 - ?
  • Alma Gustafva, 1882 - ?
  • Carl, 1884 - 1954
  • Bertha, 1885 - ?
  • Bror Arthur, 1887 - 1887
  • Anna Charlotte, 1889 - 1920
  • Olga Maria, 1894 - 1907
  • Frans Oskar, 1896 - 1902
  • Gunnar Andrew, 1898 - ?
  • Gustaf Adolf, 1898 - ?
  • Ivar Albert, 1901 - ?
• Julia Charlotta 1859–1862, drabbades av halsröta och dog endast tre år gammal.
• Martin 1862–1862, blev det tredje barnet som dog av halsröta, han hann inte ens bli nio månader.
• Alfred Oskar 1864–1948, gifte sig med Amanda Charlotta Johansson från Västerlanda och flyttade till Göteborg där de bl.a. bodde i Örgryte och hade fyra barn, varav ett var adoptivbarn.
  • Oskar Gustav Adolf, 1889 - ?
  • Ernst Harald Georg, 1892 - ?
  • Gulli Ella Viola, 1902 - 1902
  • adoptivsonen Sixten Helmer, 1908 - 1909

Notering! "halsröta" var dåtidens ord för difteri och var extremt smittsamt och ledde till att ett tjockt membran bildades i svalget, vilket bokstavligen kvävde barnen till döds.

Johanna Nilsdotter son Anders 1830–1910, gifte sig med Sara Elisabet Nilsdotter från Heljeröd i Forshälla där de bodde hela livet. Här föddes sex barn varav ett dog i ung ålder:

• Helmina Justina 1853–1905, gifte sig med Anders Olsson som också kom från Heljeröd. De fick ett barn.
  • Johannes, 1887 - 1973
• Nils 1854–1915, levde som ogift i Heljeröd och avled av en blödning i magen.
• Johannes 1860–1867, drabbades av scharlakansfeber som sjuåring och avled.
• Andrietta Sofia 1865 – 1928, gifte sig aldrig och arbetade som hushållerska och avled i Göteborg på grund av en livmoderscysta när hon var 62 år.
• Alma Charlotta 1873 – 1956, hon gifte sig aldrig precis som sin yngre syster Andrietta. Alma avled när hon var 83 år och bodde i Johanneberg, Göteborg.
• Pontus 1862–1936, gifte sig med Alma Pontina Petrusdotter från Viddesgärde, vilket blev ett kusinäktenskap eftersom Almas pappa var Pontus far Anders äldsta broder Petrus. Pontus var bl.a. köpman och arbetade som lagerchef i Göteborg. De bodde i Masthugget och Vasastaden och fick tre barn. (se Alma Pontina längre upp i listan)

Johanna Nilsdotters son Johan 1837–1922, gifte sig med Inger Maria Andersdotter från Viddesgärde 1866 och flyttade först till Ucklum samma år, sedan till Kärr i Ljung 1876 för att slutligen återvända till Viddesgärde 1908. Paret verkar inte ha fått några barn.

Äventyret i Sydafrika och Amerika

Det mest fascinerande kapitlet skrevs av Christinas barn, Leonard och Bernhardina (mormors mor). Leonard gick till sjöss, blev sjöman och kastade ankar i Sydafrika där han fann sin Emelie och grundade en bohuslänsk släktgren på den afrikanska kontinenten. Syster Bernhardina följde efter, gifte sig med Sundsvallssonen Rudolf Biberg och födde barn i diamandstaden Kimberley och i Bulawayo i dåvarande Rhodesia – en svindlande resa från det tysta Viddesgärde.

Både Leonard och Bernhardina har sina spännande och omfattande biografier publicerade här i bloggen som täcker deras barn, barnbarn o.s.v. fram till nutid.

Släktkrönikan på min mors sida, fortsätter med Johanna Nilsdotter´s dotter Christina som levde mellan 1822 - 1908 i nästa avsnitt (del 4):

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.