Denna sida har uppdaterats den 31 maj, 2026; CEST 15:41
När man närmar sig Girona med bil lämnar man snabbt motorvägens moderna tempo bakom sig. Landskapet i Katalonien skiftar mjukt; böljande gröna kullar möter historiska stensiluetter, och i fjärran anar man Pyrenéernas dramatiska utkanter. Men det är när man svänger av mot stadens centrala delar som den verkliga tidsresan börjar. Girona, provinshuvudstaden som bär sitt eget stolta namn, vilar på grundvalar lagda av romare, araber och judar. Redan på 500-talet sattes de första spåren här, och historiens vingslag är ständigt närvarande.
Detta var vårt andra besök i staden, och vi vet redan nu att det blir fler. Girona har en nästan magnetisk dragningskraft. Denna gång hade Anna bokat ett budgetboende med stort hjärta – Pensió Borràs. Det visade sig ligga minst sagt mitt i händelsernas centrum, djupt inne i den gamla stadsdelen, Barri Vell.
Gps-utmaningar och labyrinter av sten
Att ta sig fram med bil till boendet blev ett äventyr i sig – en pulshöjande kontrast till den annars så harmoniska omgivningen. Utan gps-enhetens envisa guidning hade vi varit hopplöst förlorade. Plötsligt ledde rutten oss in i gränder så smala att sidospeglarna nästan strök mot de råa stenväggarna. Gatorna kändes mer som renodlade gågator än körbanor. Med en krypande osäkerhet i magen styrde jag bilen framåt genom labyrinten; inga förbudsskyltar syntes till, så vi valde att lita blint på tekniken och bad en tyst bön om att ingen nitisk lokalpolis skulle dyka upp med en dryg böteslapp i högsta hugg.
En vandring genom skuggor, ljus och speglingar
Att vandra genom Gironas gamla stadsdelar är som att gå rakt in i en levande målning. När skymningen faller tänds de klassiska lyktorna längs de kullerstensbelagda gatorna, och de höga, sandgula stenväggarna kastar långa, mystiska skuggor över de flanerande besökarna. Överallt möts man av hantverksmässig skönhet: tunga, vackert snidade träportar, slitna men stolta dörrar och balkonger med konstfullt smidda järnräcken, ofta prydda med färgglada blomsterkrukor och flätad grönska.
Stundtals överraskas man av stadens kreativa ådra – som i de trånga passagerna runt La Churreria de la Cort Reial, där färgglada plastflaskor och cykelhjul har förvandlats till svävande, lekfulla konstinstallationer mellan husfasaderna.
En promenad längs floden Onyar är ett absolut måste. Här möts man av de ikoniska, tätt packade husen i varma nyanser av gult, ockra och rött. Vid vindstilla stunder speglar sig fasaderna perfekt i det blanka vattnet, och de gamla stenbroarna skapar vackra, symmetriska cirklar tillsammans med sina egna reflektioner. Längs flodkanterna och på de öppna torgen vimlar det av inbjudande kaféer och livliga uteserveringar.
Vänder man blicken uppåt domineras horisonten av stadens monumentala arkitektur. Den mäktiga katedralen i Girona reser sig stolt med sin breda, imponerande barocktrappa, och det gotiska tornet på kyrkan Sant Feliu sträcker sig som en vit spira mot den klarblå katalanska himlen.
Smakexplosioner och cykelkultur på La Fabrica
När morgonen nalkas och frukostsuget sätter in finns det ett ställe som står i en klass för sig: cykelkaféet La Fabrica Girona. Kaféet drivs av den professionella cyklisten Christian Meier och hans fru Amber från Kanada, och har blivit en institution i staden. Invändigt möts man av en fantastiskt rå och fräck industriell miljö med rustika stenväggar, synliga takbalkar, hängande glödlampor och cyklar monterade som konstverk på väggarna. Atmosfären är febril, internationell och otroligt mysig.
Här serveras frukostar som är rena konstverken för både öga och gom. Missa inte att beställa in deras generösa frukostskålar:
Yoghurtparfait: Varvad med krämig yoghurt, färsk mango, färgstarka bär som hallon och blåbär, krispig granola och toppad med exotisk physalis och passionsfrukt.
Surdegsbröd: Serveras perfekt rostat tillsammans med lent smör och hemkokt, mörk bärsjälm.
