En resa till världens ände – Godahoppsudden, Sydafrika

Morgonen startar i ett behagligt, lite långsammare tempo än vanligt. Gårdagens sydafrikanska braai med tillhörande vinprovning precis vid poolkanten drog ut på tiden, men det är ju precis så semester ska vara. Efter en lugn frukost och lite välförtjänt slappande i morgonsolen packar vi in oss i bilen. Idag står den ikoniska Godahoppsudden på schemat, och från vårt hus i Somerset West har vi en riktigt storslagen roadtrip framför oss.

Längs False Bay mot pingvinernas strand

Vi rullar ut på vägarna och tar sikte på kustlinjen. Att köra bil i det här området är en visuell upplevelse i sig. Vi rundar False Bay och möts ganska snart av ett minst sagt unikt vägfenomen – på vissa sträckor blåser de gigantiska, kritvita sanddynerna faktiskt rakt ut över asfalten! Det känns stundtals som att köra bil genom ett arktiskt snölandskap, fast i strålande solsken, där den vita sanden kantar vägbanan som höga plogkarmar medan vi möter pickuper och personbilar i det bleka, sandiga diset.

Boulders Bay

Vi fortsätter söderut genom Fish Hoek och tar oss ner mot Simon's Town och den berömda Boulders Bay. Det här är ett givet stopp som man helt enkelt inte får missa. Vi promenerar ner mot stranden och passerar först den fantastiska badplatsen. Här möts vi av en vy som hämtad ur ett resemagasin: turkost, kristallklart vatten i små skyddade vikar där folk badar, omgärdade av enorma, mjukt rundade granitblock.

Boulders Beach är en av Kapstadens absolut mest välbesökta stränder, och det är inte så konstigt. Det är nämligen den enda platsen i världen där du kan komma riktigt nära de vilda afrikanska pingvinerna. Vi kliver ut på träramperna och plötsligt kryllar hela den finkorniga sandstranden av dem i tusental! De ligger och solar på klipporna, vaggar fram i sanden och svalkar sig i vågorna. Många av dem har sökt sig upp i strandvegetationen för att rugga – det vill säga ömsa sina fjädrar – och de ser otroligt söta (och lite tjocka) ut där de står.

Innan vi rullar vidare unnar vi oss en skön kaffepaus. Precis vid marknaderna i närheten passar vi också på att köpa med oss några otroligt fina lokala hantverk: ljushållare skickligt formade av virad ståltråd. Eftersom julen står för dörren hemma blir dessa ett perfekt, unikt turistminne att duka med på julbordet.

Mot Afrikas sydvästligaste spets

Kaffe- och shoppingdepåerna är påfyllda, och vi styr bilen vidare söderut mot naturreservatet vid Cape Point och Godahoppsudden. Landskapet öppnar upp sig och blir mer kargt, dramatiskt och fascinerande. När vi kör genom det unika fynbos-landskapet har vi turen att få syn på en flock bontebocker (en sydafrikansk antilop) som betar fridfullt i det färgstarka buskaget – en påminnelse om hur vilt och orört det här naturreservatet är.

Vi parkerar bilen på den stora besöksparkeringen och blickar uppåt. På vägen upp stannar vi till vid den officiella koordinatskylten för att föreviga ögonblicket med ett foto.

Högt däruppe på de lodräta, dramatiska klipporna tronkar den gamla, klassiska fyren med sitt vita torn och röda tak. När man ser den branta, karga bergssidan inser man snabbt att en direktklättring rakt upp inte är att rekommendera. Vi tar det säkra före det osäkra och följer i stället den välskötta gångvägen och de murade stentrapporna som slingrar sig uppför berget. Bakom oss sträcker den dramatiska kustlinjen ut sig och klipporna stupar rakt ner i det skummande havet. Väl uppe vid utkiksplatserna är vyn helt magisk – en 360-graders panoramautsikt över det oändliga, mörkblå Atlanten. Här uppe blåser det ordentligt; udden är ju ökänd i sjöfartshistorien för sina stormar och svåra väderförhållanden.

Stående där uppe, med blicken fäst mot horisonten, går tankarna ännu en gång osökt till min mormors mors bror. Han var sjökapten, rundade just dessa farliga vatten, men valde till slut att bosätta sig i Kapstaden och bilda familj här. Efter att ha insupit höjderna tar vi oss ner till själva vattenbrynet vid Godahoppsudden. Här möts vi av den ikoniska träskylten som förkunnar att vi befinner oss på den afrikanska kontinentens mest sydvästliga punkt. Det är ett obligatoriskt fotostopp för alla världens turister. Jag ställer mig till rätta i ledet för en bild tillsammans med ett gäng andra glada besökare. Mannen till höger om mig ser lite road ut – han funderar säkert på vad det är för en vithårig, solbränd "yngling" som har parkerat sig bredvid honom för att posera i vinden!

På väg tillbaka till bilen behöver benen en liten vilopaus. Magnus och jag slår oss ner på en gammal stenmur för att pusta ut. Precis bakom oss på stenen sitter en varningsskylt med en ganska skräckinjagande kobra och en dödskalle. När vi tittar på fotot efteråt kan man inte låta bli att le – frågan är ju faktiskt vem av oss som är dödskallen och vem som är ormen?

Hemvägen via Chapmans Peak och Rhodes Memorial

När vi sätter oss i bilen igen väljer vi att köra hem via halvöns västra sida för att få uppleva nya miljöer. Vi passerar de charmiga kustorterna Scarborough och Sun Valley, innan vi når en av världens absolut vackraste kustvägar: Chapmans Peak Drive. Vägen är klyvd direkt ur de lodräta bergsväggarna och bjuder på helt osannolika kurvor och stup rakt ner i havet. Det är lätt att förstå att det här stundtals är rena drömmen för motorcyklister! Vi stannar till vid en utkiksplats och bara njuter av den episka vyn över Hout Bay, där bergen möter havet i en perfekt skyddad vik.

Efter all frisk havsluft och vandring börjar magarna kurra ordentligt. Vi rullar ner i själva staden Hout Bay för ett mycket välkommet matstopp på en lokal restaurang där vi kan ladda batterierna.

När vi närmar oss Kapstadens utkanter har vi fortfarande lite äventyrslystnad kvar i kroppen. Vi svänger av mot sluttningarna vid Devil's Peak för att besöka det pampiga Rhodes Memorial. Detta monument, byggt i klassisk grekisk stil med massiva stenlejon och pelare, ligger inbäddat i lummig grönska på bergssidan. Vi promenerar runt i historisk miljö och njuter av den fantastiska utsikten över stadens norra förorter. Självklart avslutar vi besöket på bästa sätt med ytterligare en kafferast under trädkronorna på det mysiga Rhodes Memorial Teagarden.

Nöjda, fyllda av intryck och med kamerorna fulla av minnen sätter vi oss till sist tillrätta i bilen för den sista biten hem till Somerset West. Vilken dag!