Sockensmeden Ola Nilsson (1799 – 1885)

Min Farfars Farfars Far

Vi befinner oss i Skåne, denna gång i trakterna av Arrarp, Ask, Barsebäck, Billeberga, Bjernarp, Bosarp, Brödåkra, Eslöv, Helsingborg, Härslöv, Höör, Konga, Kågeröd, Landskrona, Källs-Nöbbelöv, Malmö, Mörarp, Norra Skrävlinge, Skärtorp, Raus, Rävatofta, Röstånga, Sireköpinge, Stävie, Teckomatorp, Torrlösa, Trollenäs, Vadensjö, Värmö, Västra Strö samt Ödeshög (som ligger i Bohuslän).

Kyrkbyn Västra Strö är belägen i Södra Skånes slättbygd, ca 5 km nordväst om Eslöv. Kyrkan ligger i utkanten av byn på en svag höjd i det flacka odlingslandskapet i Saxåns dalgång. Den befintliga kyrkan uppfördes 1877 strax sydväst om den gamla medeltidskyrkan som revs till grunden. Platsen för den gamla om- och tillbyggda absidkyrkan är markerad med ett träkors på begravningsplatsen. Kyrkogården vetter mot ett helt uppodlat slättlandskap. I åkern på den andra sidan om vägen syns det s.k. Strömonumentet, eller Tullestenarna som det kallas lokalt. Det består av sju resta stenar, varav två är försedda med runinskrifter sannolikt från omkring 1000. Läs gärna mer här om stenarna, speciellt historien om spökstenen är lite kul. Den intilliggande gården Tullebo har sitt namn efter fornlämningen. Fornlämningen, kyrkbyn med skola, fattighus och bevarad äldre bebyggelse ingår i riksintresseområdet Västra Strö-Trollenäs. 

Sockensmeden Ola föddes mitt i den smällkalla vintern den 23 december 1799 i Västra Strö nr.35 detta år då det rådde missväxt, var dyrtid och kravaller i många städer runtom i riket. Han döptes samma dag och bars till dopet av Madam Galman och hade som dopvittnen / faddrar skräddaren Hagman och Mårten Persson. 

Detta nådens år 1799 tar den Franska revolutionen slut och i Sverige blev det återigen kaffeförbud för tredje gången.

Mycket händer i Sverige och dess närhet som påverkar många.

Livet är besvärligt och det är inte lätt att hålla näsan över vattnet. Mycket har hänt i Sverige och dess närhet som påverkar många Svenskar, bl.a. så straffas tiggeri på städernas gator med spö, ris och spinnhus.

1816 beslutar Sverige om tvångsvaccinering av barn för att få stopp på spridningen av smittkoppor. Året därefter införs förbud mot kaffedrickning återigen, nu för femte gången.

1820 då Ola är 21 år står familjen noterad i Bosarps husförhörsbok som utfattig. Men han har ändå lyckats utbilda sig som smed trots allt som skett runt honom och hans familj i världen.

Ola träffar sin blivande hustru.

När Ola är 23 år och sockensmed träffar han Pernilla Persdotter (född 21 december 1798 i Wifvenröd) och kyrkan förkunnar lysning den 14-, 21- och 28 september och gifter sig sedan den 29 oktober 1823 i Västra Strö. 

Lite om Sockensmeden 

På 1680-talet fick i begränsad utsträckning några yrkeskategorier rätt att slå sig ner på landsbygden för att utförs sitt yrke. Det var framförallt skräddare, smeder och skomakare. De kallades sockenhantverkare och hade enbart tillstånd att verka inom "sin" socken. Det var sockenstämman som utsåg vilka som fick verka som sockenhantverkare i den aktuella socknen. Även adeln kunde anställa egna hantverkare. Under 1700-talet utökades antalet yrken. I näringsfrihetsförordningen från 1846 fick alla typer av hantverkare rätt att slå sig ner på landsbygden och där utöva sitt yrke. Sockenhantverkarna var inte anslutna till något skrå som var fallet med hantverkarna i städerna och det fanns heller inga krav på at de skulle ha kvalifikationer i form av gesällbrev. Sockenhantverkarna kallades även gärningsmän. Skräddarna och skomakarna ambulerade mellan gårdarna, där bönderna själva tillhandahöll materialet, oftast egen produktion av textilier, skinn och läder. Betalningen bestod främst av kost och logi under tiden arbetet pågick. Smeden däremot, som var beroende av större verktygsutrustning, arbetade i sin smedja. Ofta tillhandahöll han själv råvaran, och detta, i förening med de större kraven på utrustning samt en högre yrkeskompetens, innebar att smeden var mera av egen företagare med högre ekonomisk och social status än övriga sockenhantverkare och därmed stod de skråbundna yrkesbröderna närmare. 

1823 - 1825

Efter giftermålet bor Ola och hans hustru Pernilla Persdotter tillsammans med Olas far Nils och mor Ingeborg samt Olas syskon Nils, Johanna och Bengta som inhysingar. Här bor också en tjänstegosse vid namn Anders Nilsson född 1808.

Den 31 januari 1824 föds Olas första son som får namnet Petter vid dopet närvarade gjorde faddrarna; Organisten Hans Sandberg, Drängen Jöns Nilsson samt Olas syster Pigan Karna Nilsdotter alla från Strö.

Det var inte lätt att försörja sig och kyrkans böcker nämner att 1825 bodde det i Bosarps socken (dit Västra Strö hörde) totalt 325 personer. Av dessa var det 17 fattighjon som fördelades på 5 män, 8 qvinnor, 1 flicka och 3 pojkar.

1826 - 1828

Samma år som Konung Karl XV av Sverige föds så kommer även Ola och Pernillas andra barn, den 31 maj 1826, föder Pernilla en dotter som döps till Karna 4 juni och får som faddrar Åbon Anders Nilsson, Drängen Nils Svensson i Strö samt Husman Pehr Pehrssons hustru Kersti i Norrkvidinge.

Sverige drabbas av en svår missväxt detta år. I huset bor utöver Olas familj även inhysta Olas far och mor Nils och Ingeborg samt Olas syskon Nils f.1810, Johanna f.1814 och Bengta f. 1819

1829  - 1830

Två år senare, d.v.s. samma år som Oscar II, blivande kung av Sverige 1872–1907 och av Norge 1872-1905 föddes så är det dags igen och den 26 mars 1829 kommer deras tredje barn som denna gång blir en pojke och som döps till Anders 3 dagar senare och Anders får som faddrar Drängen Anders Andersson, Drängen Anders Nilsson samt Anders Nilssons hustru Karna i Strö

Hemma i huset bor nu förutom Ola och Pernilla med sina barn Petter, Karna och Anders även Olas far och mor Nils och Ingeborg samt Olas syster Bengta och brodern Nils.

1831 - 1841, en svår tidsperiod

Familjen kämpar vidare och de får fler barn, den 14 oktober 1831 kommer fjärde barnet som döps till Kersti samma dag med faddrarna Åbon Nils Hansson, Drängen Nils Andersson, Per Rasmussons hustru Anna Persdotter alla i Strö.

Detta året grundades Främlingslegionen i Frankrike och den sista avrättningen genom hängning sker på Carlstens fästning i Marstrand. Året efter, 1832 ,Göta kanal som påbörjades 1809 öppnas för trafik och dödsstraff genom hängning avskaffas pga humanitära skäl.

1834 den 27 juni föds deras femte barn, en dotter som döps dagen efter till Elna med faddrarna Torparen Bengt Larsson, Åboen Jöns Hansson och Åboen Nils Hanssons hustru Karna Andersdotter, alla från Strö.

Koleran kommer till Göteborg detta år och sprids hastigt över landet och 12 500 personer dör.

Stackars lilla Elna, hon fick bara leva i 9 månader och tre dagar och dog 13 april 1835 inte p.g.a. koleran men däremot av "mask". och begravdes 5 dagare senare.

Året efter dottern Elnas tragiska bortgång så föder Pernilla ytterligare en dotter den 14 februari 1836 (deras sjätte barn) och som vid dopet tre dagar senare får namnet Elna för att hedra den nyss avlidna dottern. Hennes faddrar var Skolmästare Nils Nelånder och Nordström i Strö samt Åbon Jeppe Nilssons hustru Bengta i Widtsköfle.

Pernilla blir återigen gravid, nu med sitt sjunde barn som hon föder den 3 augusti 1839 men som tyvärr är ett dödfött gossebarn.

Dottern Elna avlider

Motgångarna är många för familjen och deras dotter Elna d.ä. fick leva lite längre än sin yngre namne... Hon dog av tvinsot den 4 september 1844 hemma i Västra Strö No.35 och begravdes fyra dagar senare.

Olas fru Pernilla avlider

Pernilla drabbas av "bröstsjukdom" och avlider den 24 januari 1852 och begravs sedan den 1 februari.

Året efter hustrun Pernillas död så är Ola sjuklig och bor tillsammans med sonen Anders och hans hustru Anna Persdotter som tagit över huset, här bor även deras son Nils f. 1855.
Här finns även en piga vid namn Boel Svensdotter f.1836 i Hägertorp och som kom hit från Gullarp 1854 och stannade cirka ett år.

Ola bor här fram till 1859 som undantag och flyttar 1859. Dottern Karna har flyttat in tillsammans med sin son Johannes och hennes make husmannen Anders Larsson. Här bor också Olas dotter (Karnas syster) Kersti som flyttar in och ut vid två tillfällen under 1856 och 1858 och arbetar som piga.
Här bor också Olas son Anders med sin hustru Anna och deras barn svagsinte Nils och Olof. De flyttar till Västra Strö hus nr.3 under 1859.

Nedan är bilder som visar hur fastigheten Västra Strö 3 såg ut 1932 (Fastighetsbeteckningen idag är Strömvik 18:1). Foton tagna av Albert Nilsson och finns bevarade hos Lunds Universitets folkminnesarkiv. Klicka för att se i större format.

1861 - 1865

Ola bor hos sin son smeden Anders Rosengren och hans hustru Anna Persdotter och deras barn Olof och Nils i hus nr.3. Här bor också en hyresgäst Urmakaren Johannes Jönsson som flyttar 1861 och sedan kommer en ny Urmakare Mäster Försberg och bor här fram till 1864.

Ola fortsätter att bo på nr.3 som undantagare fram till sin död då han avlider i Reslöv den 10 mars 1885 och begravs hemma i Västra Strö den 15 mars. 

Hur gick det sedan för barnen?

Det var tre barn som nådde vuxen ålder;

Olas son Peter som föddes 1824,

han flyttade till Näs 1842 och blir antagen som rotesoldat nr.39 1845 vid Norra Skånska Infanteriregementet och får där ett nytt efternamn som blir Samberg. Han tjänstgör under Kompanichefen Kapten Claes Fredrik Uggla, Rote Stora Harrie nr.16, Onsjö kompani i Stora Harrie socken. Han blir tilldelad soldattorp nr. NS-08-0039. Han bor dock några år hemma hos sin far och mor.

Han gifter sig med Pernilla Henriksdotter (född 20 november 1826) från Torrlösa den 10 februari 1854 i Bosarp kyrka.

Den kyrkan finns inte längre kvar för 1867 rev man den gamla 1100-talskyrkan i Bosarp. Den nya kyrkan byggdes bland annat av stenar från den gamla kyrkan. Dopfunten fanns i den gamla kyrkan. Den står på ett fundament, som består av medeltida gravstenar och en häll, som legat över kyrkoherde Carl Petter Wittlows grav. Dopfunten är från 1100-talet och huggen i sandsten.
Predikstolen är också den från den gamla kyrkan. Den är från 1600-talet och är tydligt präglad av barocken. Predikstolen pryds av snidade figurer föreställande evangelisterna och bär inskriften: "Beati, qui verbum dei et custodiunt illud. Luce XI" (Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det. Luk.11) Bosarps kyrka har två klockor. Den äldsta kommer från den gamla kyrkan och inköptes 1655 från Helsingör, men gjöts om 1810. Den andra klockan har tillhört den medeltida kyrkan i Gullarp, som revs i mitten av 1800-talet.
På denna klocka står bl.a.:
"IAG ÄR DÖD MEN LIKVÄL BIUDER DEM, SOM LEFVA, TRÄDA OPPI GUDS HUS, DER ORDET LIUDER SOM UPPVÄCKER TRO OCH HOPP KOMMER DÅ AT FLITIGT ÖKA DERAS TAL, SOM HERREN SÖKA."

De bor i Ask på 11 : 8 1864. De bor på Brödåkra No.1 5141/136 i Sireköpinge. Peter lämnar soldatlivet 1869 och blir smedarbetare  precis som sin far och farfar och den 23 september 1890 flyttar Peter (han nämns numera som Peter och inte Petter i kyrkböckerna) med hustru Pernilla till Landskrona och bosätter sig i kvarteret
Ejdern No.7 vilket idag motsvarar adressen Hantverkargatan 14.

Peter avlider den 27 januari 1900 av hjärtförlamning som en följd av pulsåderinflammation.

Hustrun Pernilla avlider 8 december 1906 av en lunginflammation.

Sonen Peter och hans hustru Pernillas barn och barnbarn

Peter och Pernilla fick fyra barn tillsammans.

• Olof, född 1855-09-27 i Torrlösa, blev målare och bodde Brödåkra. Gifte sig med Emilie Jönsdotter Ferrando Från Sireköpinge och hon hade ett "oäkta" barn med sig in i äktenskapet, de fick 2 barn tillsammans. De bodde bl.a i Kågeröd-Röstånga och slutligen i Landskrona där Olof avled av en hjärnblödning 1941-05-10 i Landskrona.
  • Johanna, 1885 - 1961
  • Viktor Ferdinand, 1890 - 1895
  • Hilma Ingeborg, 1892 - 1945
• Hilda född 1857-1206 i Röstånga, bosatte sig i Tirup och gifte sig senare med Andreas Malmström från Sireköpinge 1885 och blev lantbrukare i Bjärnarp. De hade 9 barn tillsammans vara 2 var fosterbarn. Hilda avled av lunginflammation 1932-05-19.
  • Alma Elvira, 1886 - 1933
  • Signe Lydia, 1888 - 1903
  • Clara Gottfrida, 1890 - ?
  • Albin Gottfrid, 1893 - 1917
  • Viktor Ferdinand, 1895 - 1965
  • Rut Algina, 1897 - 1937
  • Herta Elisabet, 1900 - 1983
  • fostersonen Carl Walter, 1909 - 1996
  • fostersonen Stig Harry, 1916 - 1997
• Maria född 1864-12-16 i Ask,  arbetade som piga i Billeberga, gifte sig med Nils Person Molin från Sireköpinge 1885 och bodde i Brödåkra. Fick 2 barn och bodde senare i Bjärnarp, flyttade till kvarteret Hjorten i Landskrona där hon drabbades av cancer och avled 1934-03-03.
  • Anna Maria, 1886 - 1980
  • Oskar Adolf, 1889 - 1983
• Axel född 1868-11-04 i Ask, dog redan vid 4 månaders ålder av okänd anledning den 28 februari 1869 i Ask.

Olas dotter Karna som föddes 1826;

Pigan Karna gifte sig med f.d. drängen senare banvakt (Eslöfs stationskarl) Anders Larsson (född 15 april 1835 från Strö) den 27 december 1856 i Västra Strö och födde två söner.

Karna och Anders bor vid Trollenäs Jernbanestation. 1881 bor de i Näs och senare i Landskrona. Maken, stationskarlen Anders avlider den 3 september 1900 i Eslöv. Karna avlider av ålderdomssvaghet i en ålder av 92 år den 19 juli 1918 i Landskrona.

Olas dotter Karna och hennes make Anders barn

• Johannes född 1858-11-01 i Västra Strö, utbildade sig och var målargesäll och gifte sig med Jacobina Jonasson Andersson 1888, tre år senare dog hustrun och Johannes emigrerade till Amerika samma år.
• Olof född 1866-07-20 i Västra Strö, arbetade som banvaktare och emigrerade till Amerika tillsammans med sin äldre bror.

Olas son Anders som föddes 1829;

min farfars farfar, smeden, han fick sju barn. Om honom kan du läsa här.

1. Startbilden längst upp på sidan är hämtad från Tekniska Museets fotoarkiv och är ej ett foto på Ola Nilsson.
2. Jag har mer information om Olas barnbarn och barnbarns barn men att lägga det på den här sidan skulle bli alltför omfattande.

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.