I Eldens och Järnets Skugga: Berättelsen om Sockensmeden Ola Nilsson (1799–1885)

Min Farfars Farfars Far

En släktkrönika på min fars sida (del 5)

Vi befinner oss i Skåne, denna gång i trakterna av Arrarp, Ask, Barsebäck, Billeberga, Bjernarp, Bosarp, Brödåkra, Eslöv, Helsingborg, Härslöv, Höör, Konga, Kågeröd, Landskrona, Källs-Nöbbelöv, Malmö, Mörarp, Norra Skrävlinge, Skärtorp, Raus, Rävatofta, Röstånga, Sireköpinge, Stävie, Teckomatorp, Torrlösa, Trollenäs, Vadensjö, Värmö, Västra Strö samt Ödeshög (som ligger i Bohuslän).

Slättens och Saxåns rike

I hjärtat av den skånska slättbygden, där Saxån slingrar sig genom det öppna odlingslandskapet cirka fem kilometer nordväst om dagens Eslöv, ligger kyrkbyn Västra Strö. Här, på en svag höjd i landskapet, vakade den gamla medeltida absidkyrkan över byns invånare under århundraden. Alldeles intill, i åkern på andra sidan vägen, reste sig Tullestenarna – Strömonumentets sju mäktiga resar med sina runinskrifter från omkring år 1000. Det var i denna historiska mylla, bland uråldriga minnesmärken, halmtäckta skånelängor och piskande slättvindar, som min farfars farfars far Ola Nilsson kom att leva sitt långa verksamma liv.

Vinterbarnet i missväxtens tid (1799–1819)

Det var mitt i den smällkalla vintern när seklet led mot sitt slut och nordanvinden ven över Skånes öppna slätter, den 23 december 1799, som gossen Ola föddes fram i ett litet gatuhus i Västra Strö av smeden Nils Pehrsson´s hustru Ingeborg Göransdotter. Världen han klev in i var skoningslös. Året 1799 var ett ödesår i Sverige – missväxten hade slagit hårt mot skördarna, dyrtiden var ett faktum och hungerkravaller blossade upp i städer runtom i riket. Bysamhället präglades av oro inför det nya seklet och de pågående förändringarna i Europa.

Samma dag som han föddes bars den lille till kyrkan för att döpas. Bland rök och levande ljus i den medeltida stenkyrkan stod skräddaren Hagman, Mårten Persson och madamen Calman som dopvittnen och faddrar. Detta nådens år då den Franska revolutionen tog slut och i Sverige blev det återigen kaffeförbud för tredje gången.

Olas far var smeden Nils Pehrsson (f. 1762) och hans mor var Ingeborg Göransdotter (från Torrlösa). Det var vid hantverkets städ och glödande järn som Ola växte upp. Hans barndom ramades in av enskiftet – den stora agrara omvandlingen i Skåne där gamla bygemenskaper splittrades och gårdarna flyttades ut i fälten

Utfattigdom och hantverkets arv (1820–1823)

Efter sviterna av Napoleonkrigens ekonomiska kriser och missväxtår drabbades stugfolket och torparna i Skåne hårt. År 1820, när Ola var 21 år gammal, står familjen antecknad i Bosarps husförhörsbok som utfattig. Att hålla näsan över vattenytan var en daglig kamp. Men Ola ägde en ovärderlig tillgång: kunskapen om hammaren, städet och ässjan. Genom sockenstämman utsågs Ola till sockensmed i Västra Strö. Till skillnad från ambulerande skräddare och skomakare som gick från gård till gård och fick sin betalning i mat och logi, var smeden en bofast hantverkare. Med sin tunga utrustning, sina bälgdon och behovet av kol och järn var sockensmeden mer av en egen företagare med hög social och ekonomisk status i byn.

På 1680-talet fick i begränsad utsträckning några yrkeskategorier rätt att slå sig ner på landsbygden för att utförs sitt yrke. Det var framförallt skräddare, smeder och skomakare. De kallades sockenhantverkare och hade enbart tillstånd att verka inom "sin" socken. Det var sockenstämman som utsåg vilka som fick verka som sockenhantverkare i den aktuella socknen. Även adeln kunde anställa egna hantverkare. Under 1700-talet utökades antalet yrken. I näringsfrihetsförordningen från 1846 fick alla typer av hantverkare rätt att slå sig ner på landsbygden och där utöva sitt yrke. Sockenhantverkarna var inte anslutna till något skrå som var fallet med hantverkarna i städerna och det fanns heller inga krav på at de skulle ha kvalifikationer i form av gesällbrev. Sockenhantverkarna kallades även gärningsmän. Skräddarna och skomakarna ambulerade mellan gårdarna, där bönderna själva tillhandahöll materialet, oftast egen produktion av textilier, skinn och läder. Betalningen bestod främst av kost och logi under tiden arbetet pågick. Smeden däremot, som var beroende av större verktygsutrustning, arbetade i sin smedja. Ofta tillhandahöll han själv råvaran, och detta, i förening med de större kraven på utrustning samt en högre yrkeskompetens, innebar att smeden var mera av egen företagare med högre ekonomisk och social status än övriga sockenhantverkare och därmed stod de skråbundna yrkesbröderna närmare. 

Ola träffar sin blivande hustru.

Hösten 1822 fann den 23-årige sockensmeden kärleken i pigan Pernilla Persdotter (född 21 december 1798 i Wifvenröd). Efter lysningar den 14, 21 och 28 september ringde kyrkklockorna hemma i Västra Strö till bröllop den 29 oktober 1822.

Ett hem vid ässjan och barnaskaran

Efter giftermålet bor Ola och hans hustru Pernilla Persdotter tillsammans med Olas far Nils och mor Ingeborg samt Olas syskon Nils, Johanna och Bengta som inhysingar i gatuhuset Västra Strö No. 35. Här bor också en tjänstegosse vid namn Anders Nilsson född 1808. I smedjans mörker glödde kolen från morgon till kväll, hit kom byns bönder för att sko sina arbetshästar, smida nya plogbillar, laga vagnshjul och smida beslag. 

Den 31 januari 1824 föds Olas första son som får namnet Peter och vid dopet närvarade gjorde faddrarna; Organisten Hans Sandberg, Drängen Jöns Nilsson samt Olas syster Pigan Karna Nilsdotter alla från Strö. Vid denna tid var det inte lätt att försörja sig och kyrkans böcker nämner att 1825 bodde det i Bosarps socken (dit Västra Strö hörde) totalt 325 personer. Av dessa var det 17 fattighjon som fördelades på 5 män, 8 qvinnor, 1 flicka och 3 pojkar.

Samma år som Konung Karl XV av Sverige föds så kommer även Ola och Pernillas andra barn, den 31 maj 1826, föder Pernilla en dotter som döps till Karna 4 juni och får som faddrar Åbon Anders Nilsson, Drängen Nils Svensson i Strö samt Husaren Pehr Pehrssons hustru Kersti i Norrkvidinge. Sverige drabbas av en svår missväxt detta år. I huset bor utöver Olas familj även inhysta Olas far och mor Nils och Ingeborg samt Olas syskon Nils f.1810, Johanna f.1814 och Bengta f. 1819

Två år senare, d.v.s. samma år som Oscar II, föddes, då är det dags igen och den 26 mars 1829 kommer deras tredje barn som denna gång blir en pojke och som döptes till Anders vid dopet som skedde 3 dagar senare och Anders får som faddrar Drängen Anders Andersson, Drängen Anders Nilsson samt Anders Nilssons hustru Karna i Strö. Hemma i huset bor nu förutom Ola och Pernilla med sina barn Petter, Karna och Anders även Olas far och mor Nils och Ingeborg samt Olas syster Bengta och brodern Nils.

1831 - 1841 var en svår tidsperiod med många sorger

Detta året grundades Främlingslegionen i Frankrike och den sista avrättningen genom hängning sker på Carlstens fästning i Marstrand. Året efter, 1832 ,Göta kanal som påbörjades 1809 öppnas för trafik och dödsstraff genom hängning avskaffas pga humanitära skäl.

Familjen kämpar vidare och de får fler barn, den 14 oktober 1831 kommer fjärde barnet som döps till Kersti samma dag med faddrarna Åbon Nils Hansson, Drängen Nils Andersson, Per Rasmussons hustru Anna Persdotter alla i Strö.

1834 den 27 juni föds deras femte barn, en dotter som döps dagen efter till Elna med faddrarna Torparen Bengt Larsson, Åboen Jöns Hansson och Åboen Nils Hanssons hustru Karna Andersdotter, alla från Strö. Koleran kommer till Göteborg detta år och sprids hastigt över landet och 12 500 personer dör. Stackars lilla Elna, hon fick bara leva i 9 månader och tre dagar och dog 13 april 1835 inte p.g.a. koleran men däremot av "mask". och begravdes 5 dagare senare.

Året efter dottern Elnas tragiska bortgång så föder Pernilla ytterligare en dotter den 14 februari 1836 (deras sjätte barn) och som vid dopet tre dagar senare får namnet Elna för att hedra den nyss avlidna dottern. Hennes faddrar var Skolmästare Nils Nelånder och Nordström i Strö samt Åbon Jeppe Nilssons hustru Bengta i Widtsköfle.

Den 27 april 1839 förlorar Ola sin mor på grund av ålderdomssvaghet, hon avlider samma år då tjuven “Lasse-Maja” benådas av kung Karl XIV Johan.  Ola´s hustru Pernilla blir återigen gravid, nu med sitt sjunde barn som hon föder den 3 augusti 1839 men som tyvärr är ett dödfött gossebarn.

Förluster och förändringens vindar

Motgångarna är många för familjen, hösten den 4 september 1844 efter åtta tynande år tog den fruktade tvinsoten (lungtuberkulos/tvinsot) den åttaåriga dottern Elna d.ä hemma i Västra Strö No.35 och begravdes fyra dagar senare. Den 1 december 1846 somnade Olas fader smeden Nils Pehrsson in av ålderdomssvaghet i en ålder av 83 år. Samma år, 1846, genomfördes en av Sveriges mest avgörande ekonomiska reformer: Näringsfrihetsförordningen. Det gamla skråväsendet upplöstes och vem som helst fick nu rätt att utöva hantverk på landsbygden. För Ola innebar detta att den gamla statusen som sockensmed övergick i en mer öppen marknad

Olas fru Pernilla avlider

Pernilla drabbades av "bröstsjukdom" och avlider den 24 januari 1852 och begravdes sedan den 1 februari. Året efter hustrun Pernilla´s död så är Ola sjuklig och bor tillsammans med sonen Anders och hans hustru Anna Persdotter som tagit över huset, här bor även deras son Nils f. 1855. Här finns även en piga vid namn Boel Svensdotter f.1836 i Hägertorp och som kom hit från Gullarp 1854 och stannade cirka ett år.

Ola bor här fram till 1859 som undantagsman och flyttar 1859. Dottern Karna har flyttat in tillsammans med sin son Johannes och hennes make husmannen Anders Larsson. Här bor också Ola´s dotter (Karnas syster) Kersti som flyttar in och ut vid två tillfällen under 1856 och 1858 och arbetar som piga.
Här bor också Ola´s son Anders med sin hustru Anna och deras barn svagsinte Nils och Olof. De flyttar till Västra Strö hus nr.3 under 1859.

Västra Strö 3

Nedan är bilder som visar hur fastigheten Västra Strö 3 såg ut 1932 (Fastighetsbeteckningen idag är Strömvik 18:1). Foton tagna av Albert Nilsson och finns bevarade hos Lunds Universitets folkminnesarkiv. Klicka för att se i större format.

1861 - 1865

Ola bor hos sin son smeden Anders Rosengren och hans hustru Anna Persdotter och deras barn Olof och Nils i hus nr.3.

Här bor också en hyresgäst, Urmakaren Johannes Jönsson som flyttar 1861 och sedan kommer en ny Urmakare Mäster Forsberg och bor här fram till 1864.

Aftonskymning och arvet

Den gamla sockensmeden Ola Nilsson Pehrsson levde sina sista år som undantagsman. Den 10 mars 1885 slocknade hans livsglöd i Reslöv. Han begravdes i hembygdens jord i Västra Strö, 85 år gammal, efter ett långt liv i smedjans och strävsamhetens tecken. Efter hans bortgång levde släkten vidare genom det nya århundradet.

Ett rike i förvandling (1855–1880-tal)

Medan Ola och Pernilla åldrades i Västra Strö började barnbarnen sätta sina spår i ett Sverige som snabbt förvandlades genom industri, järnvägar och hantverk. Det var tre barn som nådde vuxen ålder;

Ola´s son Peter som föddes 1824,

han flyttade till Näs i Gullarp 1842 som smedlärling. 1845 blir Peter rotesoldat nr.39 och blir antagen vid Norra Skånska Infanteriregementet och får där ett nytt efternamn som blir Samberg. Han tjänstgör under Kompanichefen Kapten Claes Fredrik Uggla, Rote Stora Harrie nr.16, Onsjö kompani i Stora Harrie socken. Han blir tilldelad soldattorp nr. NS-08-0039. Han bor dock några år hemma hos sin far och mor. Peter slutade som indelt soldat 1869 då han beviljades avsked.

NORRA SKÅNES REGEMENTE upprättades år 1813 och följande år, "på så sätt, att Provinsen, som förut var extra roterad med bestämd vakansavgift, förband sig, genom särskild frivillig överenskommelse och mot befrielse från nämnde vakansavgift, att underhålla ständigt manskap även i fred, på samma sätt som det övriga rotehållet i riket. Befälet avlönades från början endast med penningelöner, men år 1833 utsågs och anslogs från de Skånska kavalleri-regementena, mot till dessa regement lämnad kontant årlig ersättning av statsmedel, vissa Boställen. Regementet är indelt i norra Skåne (Christianstads och Malmöhus län), består av 984 nummer, varav 183 är vakanta och indragna till Statsverket på 50 år (från 1816 - 1866), hör till 1:a Militärdistriktet, har N:o 24 vid Infanteriet, och är fördelat på 8 Kompanier.

Inom regementets stånd deltog alla socknar i roteringen; men egendomarna Krapperup i Brunby socken av Luggude härad och Bjersgård i Gråmantorp socken av N. Åsbo, med underlydande, hava fortfarande undgått den ständiga roteringen, på grund av den vägran som dessa egendomars innehavare 1814, Landshövdingen Frih. Gyllenstjerna och Fru Friherrinnan Gyllenstjerna, vidhöll att deltaga i denna, eljest inom hela provinsen frivilligt åtagna angelägenhet."

Regementets, för alla dess kompanier gemensamma, Trossbod är vid Herrevadskloster, nära mötesplatsen Ljungby hed.

Kompaniernas samlingsställen var: Lif-Kompaniets: Broby gästgifvaregård i Broby socken; Frosta Komp.: Billinge ggg. i socknen av samma namn och Hör ggg. i Hör s.; V. Göinge Komp.: Svenstorp i Torup s.; Gärds Komp.: Rickarum i Esphult s.; N. Åsbo Komp.: Ljungby i Riseberga s.; Rönnebergs Komp.: Klåberöd i Konga s. och Fjerresta; Luggude Komp.: Åstorp ggg, i Björnekulla s.; Onsjö Komp.: Röstånga ggg. i Röstånga s.

Ola´s son Peter gifter sig

Han gifte sig med Pernilla Henriksdotter (född 20 november 1826) från Torrlösa den 10 februari 1854 i Bosarp kyrka.

Den kyrkan finns inte längre kvar för 1867 rev man den gamla 1100-talskyrkan i Bosarp. Den nya kyrkan byggdes bland annat av stenar från den gamla kyrkan. Dopfunten fanns i den gamla kyrkan. Den står på ett fundament, som består av medeltida gravstenar och en häll, som legat över kyrkoherde Carl Petter Wittlows grav. Dopfunten är från 1100-talet och huggen i sandsten.
Predikstolen är också den från den gamla kyrkan. Den är från 1600-talet och är tydligt präglad av barocken. Predikstolen pryds av snidade figurer föreställande evangelisterna och bär inskriften: "Beati, qui verbum dei et custodiunt illud. Luce XI" (Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det. Luk.11) Bosarps kyrka har två klockor. Den äldsta kommer från den gamla kyrkan och inköptes 1655 från Helsingör, men gjöts om 1810. Den andra klockan har tillhört den medeltida kyrkan i Gullarp, som revs i mitten av 1800-talet.
På denna klocka står bl.a.:
"IAG ÄR DÖD MEN LIKVÄL BIUDER DEM, SOM LEFVA, TRÄDA OPPI GUDS HUS, DER ORDET LIUDER SOM UPPVÄCKER TRO OCH HOPP KOMMER DÅ AT FLITIGT ÖKA DERAS TAL, SOM HERREN SÖKA."

De bosatte sig i Ask på 11 : 8 1864. Flyttade sedan till Brödåkra No.1 5141/136 i Sireköpinge. Peter lämnade soldatlivet 1869 och blir smedarbetare  precis som sin far och farfar och den 23 september 1890 flyttade Peter (han nämns numera som Peter och inte Petter i kyrkböckerna) med hustru Pernilla till Landskrona och bosätter sig i kvarteret
Ejdern No.7 vilket idag motsvarar adressen Hantverkargatan 14.

Peter avlider den 27 januari 1900 av hjärtförlamning som en följd av pulsåderinflammation. Hustrun Pernilla avlider 8 december 1906 av en lunginflammation.

Ola´s son Peter och hans hustru Pernillas barn och barnbarn

Olof, föddes 27 september 1855 i Torrlösa, Olof valde färgernas bana och blev målare.  Han flyttade runt i de skånska socknarna – Sireköpinge (1875 på Brödåkra på No.1 5141/136), Kågeröd och Billeberga – innan han slog sig ner i Landskrona.. Gifte sig med Emilie Jönsdotter Ferrando från Sireköpinge och som hade ett "oäkta" barn med sig in i äktenskapet, de fick 2 barn tillsammans. De bodde bl.a i Kågeröd-Röstånga (på adressen No.1 3/64
Rofvehus) och slutligen i Landskrona (1894 Fröjdenborg No.7, motsvarar idag adressen
Säbygatan 6a. 1941 bor Olof på Delfinen 1 i Landskrona och avlider den 10 maj 1941 i vad det verkar som hjärninfakt. Emelia (bor på Storken 12) avlider 4 februari 1937 av kronisk hjärtmuskelinflammation och begravdes 14 februari i familjegraven på Landskrona kyrkogård.

• • Johanna, 1885 - 1961
  • Viktor Ferdinand, 1890 - 1895
  • Hilma Ingeborg, 1892 - 1945

Hilda Föddes 6 december 1857 i Röstånga och gifte sig med Husaren Andreas Malmström (född 12 april 1864 i Ottarp) den 21 november 1885 i Sireköpinge och de fick sex barn tillsammans. Flyttade till Argus 15 i Helsingborg 1890. De slog sig ner som lantbrukare i Bjernarp, Konga.

Det var ett hem präglat av stor värme; förutom sina sex egna barn öppnade de sin famn och tog emot två fostersöner. Den 11 oktober 1922 tar de till sig en (av två) fosterson vid namn Carl Walter Lindgren (född 5 oktober 1909 i Landskrona av ogifta modern Anna Elina Lindgren. Carl flyttar senare till Torrlösa 10 december 1926. De har även en andra fosterson vid namn Stig Harry Johansson, född 2 mars 1916 i Landskrona, hans far hette Nils Axel Edward Södergren från Malmö S:t Pauli, moderns namn fanns ej med på attesten till Konga då han flyttade in den 27 augusti 1924. Han flyttar senare till Sireköpinge den 19 november 1932. Tre dagar innan fostersonen flyttar så flyttar Hildas syster Maria till dem från Landskrona 16 november 1932 (Maria blev änka 7 oktober 1926).

Hilda avlider av lunginflammation 19 maj 1932 74 år gammal på Landskrona lasarett. Maken Andreas dör 2 december 1939 i en ålder av 75 år av cancer på Helsingborgs ålderdoms- och sjukhem och jordfästes i familjegraven på Kongas kyrkogård 9 december, kvarter 01, grav nr: Ko 01 24, 25.

• • Alma Elvira, 1886 - 1933
  • Signe Lydia, 1888 - 1903
  • Clara Gottfrida, 1890 - ?
  • Albin Gottfrid, 1893 - 1917
  • Viktor Ferdinand, 1895 - 1965
  • Rut Algina, 1897 - 1937
  • Herta Elisabet, 1900 - 1983
  • fostersonen Carl Walter, 1909 - 1996
  • fostersonen Stig Harry, 1916 - 1997

Maria föddes 16 december 1864 i Ask,  hon arbetade som piga i Billeberga, gifte sig med soldaten Nils Persson Molin från Sireköpinge 1885 och bodde i Brödåkra. Fick 2 barn och bodde senare i Bjärnarp, flyttade senare till kvarteret Hjorten i Landskrona. Marias make numera lantbrukaren Nils avlider av cancer när de bor på Hjorten 9 i Landskrona den 7 oktober 1926 och begravs tre dagar senare. Hon flyttar därefter till sin syster Hilda och hennes make Andreas i Bjernarp, Konga den 16 november 1932. där hon drabbades av cancer och avled 3 mars 1934 och begravdes 10 mars på Landskrona kyrkogård.

• • Anna Maria, 1886 - 1980
  • Oskar Adolf, 1889 - 1983

Axel Axel föddes 4 november 1868 i Ask No.8 och döptes 15 november med dopvittnena pigan Maria Svensdotter i Ask No.8, arbetskarlen Magnus Svensson i Asks mölla och drängen Magnus Andersson i Ask No.8, dog redan vid 4 månaders ålder av okänd anledning den 28 februari 1869 i Ask.

Ola´s dotter Karna och maken Anders barn och barnbarn

Pigan Karna gifte sig med f.d. drängen senare banvakt (Eslöfs stationskarl) Anders Larsson (född 15 april 1835 från Strö) den 27 december 1856 i Västra Strö och födde två söner som båda emigrerade till Amerika.

• Johannes föddes 1 november 1858 i Västra Strö, utbildade sig och var målargesäll och gifte sig med Jacobina Jonasson Andersson 1888, tre år senare dog hustrun och Johannes emigrerade till Amerika samma år.
• Olof föddes 20 juli 1866 i Västra Strö, arbetade som banvaktare och emigrerade till Amerika tillsammans med sin äldre bror Johannes.

Karna och Anders bodde vid Trollenäs Jernbanestation. 1881 bodde de i Näs och senare i Landskrona. Maken, stationskarlen Anders avlider den 3 september 1900 i Eslöv. Karna själv avled av ålderdomssvaghet i en ålder av 92 år den 19 juli 1918 i Landskrona.

Ola´s son Anders med makan Annas barn och barnbarn

min farfars farfar, smeden Anders, han fick sju barn. Om honom kan du läsa i en biografi som tillägnats honom separat.

Jag har mer information om Ola´s barnbarn och barnbarns barn men att lägga det på den här sidan skulle bli alltför omfattande.

Nästa avsnitt (del 6) i min fars släktkrönika handlar om Ola Nilssons son smeden Anders Rosengren.

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.