Denna sida har uppdaterats den 6 juni, 2026; CEST 09:50
På stranden
Det krävdes bara en kort, varm promenad ner till Playa Mil Palmeras i dag för att påminnas om varför den här platsen är så speciell. Målet var att testa strandbaren Chiringuito Triton – som ligger precis norr om Chiringuito Sunshine II som jag skrev om sist – men så fort jag klev ner på sanden stal havet hela showen.
Jag blev stående med blicken fäst vid horisonten. Det gick helt enkelt inte att låta bli att ta upp kameran; filmen ger det knappt rättvisa, men de fantastiska färgskiftningarna i vattnet och himlen tvingar en att stanna upp.
Det som fascinerar mig mest med Mil Palmeras är hur havet är uppdelat i perfekta, levande färgband. Längst ut, där Medelhavet möter den molnfria himlen, ligger ett brett bälte av mättat djuphavsblått – nästan marinblått. Men när blicken rör sig inåt land, där havsbottnen reser sig och den ljusa, finkorniga sanden börjar reflektera solljuset, transformeras vattnet plötsligt till en lysande elektrisk turkos och mjuk mintgrön nyans.
Det är inte bara en synvilla. Det starka, klara ljuset här på Costa Blanca (som betyder just "Den vita kusten") i kombination med det extremt rena vattnet gör att solstrålarna bryts perfekt i de grunda sandbankarna nära stranden. Det skapar det där nästan karibiska, skimrande ljuset som kontrasterar så otroligt vackert mot de mörka parasollerna och de färgglada strandbadarna.
Att sitta där i skuggan, höra vågorna rulla in och bara förlora sig i alla dessa nyanser av blått... Man blir helt fängslad. Det är i sådana ögonblick man verkligen inser hur privilegierad man är som har möjligheten att bo och leva i detta vackra område.
