SläktforskningUtvalda biografier SverigeUtvalda biografier Sydafrika

Josefina Bernhardina Andreasdotter (1859-1938)

Josefina Bernhardina Andreasdotter (1859-1938)

Loading

Denna sida har uppdaterats den 31 oktober, 2024; CET 19:46

Josefina föddes den 31 Maj 1859 på Samslotten, Mellangården, Byhn, Ödsmål och döptes den 5 juni med dopvittnena; Jean Johansson, Anders Johansson och Anna Andreasdotter. Josefina är min Mormors Mor.

1862 då Josefina är tre år gammal så bor hon med sin far, mor som är bräcklig samt systern Johanna och brodern Johan Leonard hemma på Samslotten som tillhör Mellangården. 1879 flyttar Josefina, då 20 år gammal från Samslotten med far och mor till Stenungsund där de bor i eget hus.

Josefina flyttar strax därefter från Stenungsund den 17 december. 1 Maj 1883 då hon är 23 år befinner sig Josefina i Göteborg för att arbeta som piga och bor då i Tionde roten (den s.k. Kvarnbergsgateroten) No.40, Kvarnberget.

Karta över Kvarnberget
Karta över Kvarnberget
Kvarnbergets trappa i Göteborg
Kvarnbergets trappa i Göteborg

24 oktober 1884 har Josefina Bernhardina åter kommit tillbaka från Göteborg efter arbete och bor här några månader tills hon återigen reser tillbaka till Göteborg för arbete. Under perioden 16/5 1885 till 29/3 1886 arbetar hon som ”tjänarinna” hos Friherre Carl Gustaf Oxenstierna (kapten i flottan) på Vasagatan 46 i Göteborg och återvänder sedan till Stenungsund. (Jag har rapporterat denna information till Göteborg Stadsmuseum och de har tagit in min kommentar och kan ses längst ned på deras web-sida via denna länk .)

Vasagatan-46-1883
Vasagatan-46-1883

Under denna tid då hon jobbar hos Friherre Oxenstierna bor hon i Göteborgs 10:e Rote, Hus No.43 i Haga och bor tillsammans med 3 andra "Tjenare" 16/5-85 -> 29/3-86. Johanna Sofia Carlsdotter från Skallsjö, Mathilda Josefina Andreasdotter från Sköfde samt Emma Sandberg från Norum.

Enligt flyttintyg 1 Maj 1886 återvänder Josefina till mor och far i Stenungsund eftersom hennes arbete avslutas hos Friherre Carl Gustaf Oxenstierna då de flyttar till Nyköping. 21 oktober 1887 fram till 1 november 1888 bor hon återigen i Göteborg men nu i dess andra rote (den s.k. Kungsgateroten), hus no.140.

Andreasdotter Josefina Bernhardina_1888-1889_Övre Husargatan
Församlingsboken Övre Husargatan

Det är tur att Josefina är i Göteborg 1888 eftersom Jack the Ripper under året mördar 5 kvinnor i London. Hon bor nu i Majornas 6:e rote nr.73 på Öfre Husargatan Nr.2C och arbetar som strykerska.

Övre Husargatan 2
Övre Husargatan 2

Enligt förteckning över emigranter 1783 - 1991 samt noteringar i Hagas kyrkböcker så utvandrar Josefina till “Afrika” den 1 Maj 1889 vid 29 års ålder och hon ser ut att ha rest ensam!!!

ANDREASDOTTER Josefina Bernhardina - Emigrantförteckning 1889
Andreasdotter Holmgren Josefina Bernhardina - Emigrantförteckning 1889

Det var nog ganska skönt att hon bodde i Haga före avfärd som var bra mycket lugnare område än det på den tiden omtalade området runt Sillgatan (nuvarande Postgatan) nere vid hamnen där emigrantbåtarna avgick. På 1880-talet nådde utvandringen från Sverige sin absoluta peak. Då dränerades Sverige med färre än 5 miljoner invånare på 375 000 dito. 80 procent av all svensk emigration utgick från Göteborg och Packhuskajen, varifrån bogserbåtar fraktade svenska bönder, lycksökare, värnpliktsvägrare, rallare och drömmare till Hullskeppen för vidare transport ut i världen. Boende i området ville senare byta namn på gatan.

Sillgatan Göteborg
Sillgatan åt vester, vyen tagen från hörnet av Norra Larmgatan. Emigranternas gata, till höger State-lines kontor. 1888. Foto: Göteborgs stadsmuseum, Carlotta

Anledningen till husägarnas vädjan stod istället att finna i hur Sillgatan – som även långt efter namnbytet refererades till som ”gamla Sillegatan” av de envisa ortsborna, precis som Andra långgatan i flera decennier fortsatte att heta Stora vägen i folkmun – under det sena 1800-talet blivit ett av områdena som oftast frekventerades av prostituerade och deras kunder, vilket förstås delvis kan förklaras med att den länge varit en sådan smältdegel i staden.
Därtill var gatan känd för sitt busliv. Emigranterna med sina ljusblå dunster i ögonen och fickor fulla av ett livs besparingar lockade Västra Götalands alla bondfångare till Nordstaden som vinäger drar till sig knott, och några av de mest lättrogna blev ofrivilliga medlemmar i den ständigt växande göteborgsbefolkningen efter att de förlorat hela sin reskassa och tvingats stanna här. Oförmögna att resa utomlands på grund av fattigdom, oförmögna att ta sig hem igen på grund av skammen. Inte ens att vara ekonomiskt lagd hjälpte i alla lägen, för där tärningsspelare och sol- och-vårare misslyckades, tog ficktjuvar och dolkbeväpnade rånare vid.

Emigrantfartyget Rollo i Göteborgs hamn
Emigrantfartyget Rollo lämnar Göteborg, ca år 1900. Foto: Göteborgs stadsmuseum, Carlotta

Undrar hur lång tid hon tillbringade på fartygen som tog henne till Kapprovinsen under detta år då Charlie Chaplin och Adolf Hitler föddes.

Man frågar sig även hur det var att resa från Kapstaden till Kimberley under sent 1800-tal, det var säkerligen ett äventyr i sig och inte lika smärtfritt som att emigrera till Amerika.

Kimberley, Sydafrika
Kimberley, Sydafrika

1890 - Cape Town

Cape Town_Albert Road i Woodstock
Cape Town_Albert Road i Woodstock

Min mormors mor Bernhardina befinner sig nu i Cape Town och hon bor antagligen hemma hos brodern Leonard och hans hustru Emily och deras barn Herman och Victor samt möjligen ett tredje barn vid namn Esther Svea Josefina på Albert Road i Woodstock som bilden från sent 1890-tal visar ovan.

In emellan husen finns ett träd som kallas “The Treaty Tree”, även känt som det gamla slavträdet i Woodstock, för det var i dess skugga som slavar byttes ut och andra hängdes för sina “brott”, trädet står gömt emellan husen precis vid Albert Road där mormors mor Bernhardina och hennes bror Leonard bodde. Det står på vad som brukade vara Cape Town’s strand, på hörnet av Spring- och Treaty road, cirka 2 km öster om stadens centrum. Det är en enorm vit mjölkved (melkhout på afrikaans; umqwashu i Xhosa) som finns längs kusten mellan Kap och norra KwaZulu-Natal.

Trädet är över 500 år gammalt och i linje med sin karakteristiska lågväxt lutar de ständigt gröna, knutna grenarna och den sneda stammen ut över staketet som skyddar det. Trädet tornar sig över och trängs in av närliggande byggnader, dess grenar fungerar idag mer som “förtöjningar” för övergivna plastpåsar. Hitta dit: Ta Church Street från avfart från N1 till Woodstock, kör längs Albert Road till hörnet av Spring och Treaty roads. Det är vad jag skall göra vid nästa besök i Cape Town.

1891 - Bernhardina träffar sin kärlek

Bernhardina är nu uppvaktad av en svensk man vid namn Rudolf Johan Biberg som föddes 1861 i Skön utanför Sundsvall, idag är den väl mer en förort till staden. Josefina gifter sig med Johan Rudolph Biberg från byn Skön utanför Birsta, Sundsvall. Det var svåra tider i Sverige och enligt kyrkböckerna i Sköns fs så verkar det som att halva församlingen emigrerade. Giftermålet sker i Kimberley den 29 juli 1891, Kapprovinsen, Sydafrika när Josefina är 32 år och Johan Rudolph arbetar som byggmästare. Intygat av Presbytarian Minister James Henlay.
Bröllopsvittnen är Bernhardinas broder Leonard Holmgren och Ernest Stephan Blomquist (född 1838 i Stockholms Nikolai fs som senare avled 1 feb 1930 i Kimberley) enligt "Marriage Register" utfärdat av James Hendry, Minister of Kimberley Presbytarian Church.

Holmgren Josefina Bernhardina_Biberg Rudolf-vigselbevis
Holmgren Josefina Bernhardina_Biberg Rudolf-vigselbevis

Bernhardinas barn

Efter giftermålet får de 2 söner som föds i Kimberley, Kapprovinsen, Sydafrika. Ture och Andrew samt dottern Hilda som föds i dåvarande provinsen Ndebele i Matabeleland, Rhodesia, nuvarande Zimbabwe.

Bernhardinas man mördas

Efter att ha vistats i Kapprovinsen under 15 års tid så sker en katastrof den 3 november 1909 då hmaken Johan Rudolph Biberg mördas i Kimberley (bekräftat enligt en skrivelse från Sveriges Generalkonsulat i Kapstaden, Sydafrika). Detta var under den period som man i närheten hade funnit diamanter. Bernadinas dotterdotter Ruth (min mor) säger att han blev skjuten av en tysk och sonson Bengt's dotter Lotta (min kusin) att det var ett bråk om diamanter, kan ju också ha varit om guld eller av en helt annan orsak.

Med anledning av mordet på maken så påbörjar Bernhardina familjens flytt tillbaka till Sverige och hyr in sig på adressen 61 Devon Street, Woodstock i Kapstaden. Några hundra meters promenad bort bor brodern Leonard med sin familj på 217 Albert Road. Här bor de tills de avseglar tillbaka till Sverige igen under senare delen av 1910.

61 Devon Street , Woodstock, Cape Town

Tillbaka i Sverige

När Josefina kommer tillbaka till Sverige så återvänder jon till sina gamla hemtrakter, d.v.s. Norum, Stenungsund, hon flyttar till Stenunge by i Stenungsund som är en gammal by från medeltiden. Byn låg söder om Vetteberget och dess namn förekommer i skrift första gången 1388. Men människor hade bott i området långt innan dess. Här hyr hon in sig på gården Västergård i Stenungsund hos ungmön Alfhild Ehrnst (född 11 oktober 1871 i Näfverstad) dotter till gamla Bruksförvaltardottern och dåvarande änkefrun Henrika Vilhelmina Ehrnst.

Här på Stenung Wästergård bor även Josefinas äldsta brors (Johannes) f.d. hustru Charlotta Svensson som nu är omgift 1906 med Postmästare Karl Arvid Cervin.

Flyttar från Stenungsund 1913

Flyttar tillsammans med Hilda från Stenung Wästergård 25/8-1913 till Göteborg Vasa förs. och bosätter sig i Annedal, här bosätter sig inte Hilda, däremot bor sonen Andrew tillsammans med sin mor här i ett års tid fram till att han gifter sig och flyttar.

1929 lämnar hon Annedal och bosätter sig ensam i Johanneberg. Bernhardina får en hjärnblödning och avlider den 31 juli 1938. Hon jordfästes på Östra kyrkogården 4 augusti i kvarter 028, gravplats 00490, gravplatsnummer 11028 00490.

Bouppteckning

Den 27 september 1938 upprättas Bernhadinas bouppteckning av Göteborgs magistrat, arvingar var hennes 3 barn, Ture, Andrew och Hilda.
Hennes tilgångar bestod utav:
- 2 guldringar och en nål i guld som värderades till 20 kronor,
- hennes enkla bohag med en byrå och en sekretär plus diverse prydnadssaker, linne och gångkläder värderades till 195 kronor.
Totala tillgångar = 215 kronor

Skulderna i boet var:
- Uppteckningsprovision å 22 öre
- Begravningskostnader å 1 257 kronor och 35 öre
- Räkning från Ottilia Nordén å 182 kronor och 33 öre
Totala skulder = 1 439 kronor och 90 öre

Bernhardina´s bouppteckning

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.

103

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *