Curves, slopes and steeps
2019-09-25 Dagen börjar ungefär som dagen innan, det är varmt och rummet dåligt ljudisolerat. Trafiken på Lombard street pågår […]
ta vara på dagen och lev din dröm!
ta vara på dagen och lev din dröm!
2019-09-25 Dagen börjar ungefär som dagen innan, det är varmt och rummet dåligt ljudisolerat. Trafiken på Lombard street pågår […]
Det var på den dammiga vägen tillbaka mot staden Iringa som dagen tog en dramatisk vändning. Längs vägrenen, mitt i den dallrande eftermiddagshettan, fick vi syn på en liten grupp människor. Deras ansikten var märkta av en bottenlös utmattning.
De berättade en osannolik historia: Den lokala styrelsen hade meddelat att regeringens utlovade nödproviant inte skulle nå fram till Idodoma i tid. Om de ville ha sin mat fick de hämta den själva i nästa by. Gruppen hade därför till fots tillryggalagt 49 kilometer dagen innan, helt utan vatten eller färdkost. Nu var de på väg tillbaka, med ytterligare 32 kilometer framför sig, bärande på tunga 20-kilosbördor med mat på sina huvuden. Kvinnorna bar dessutom sina spädbarn på ryggen i den kvävande hettan.
Morgonens åskväder hade dragit bort och lämnat efter sig en hög, ren himmel, men spåren efter skyfallet lamslog vägen. När vi rullade ut från New Dodoma Hotel i huvudstaden insåg vi snabbt att den fyra timmar långa resan genom höglandet skulle bli en tålmodig kamp mot elementen. Den röda jorden hade förvandlats till en såphal välling. De djupa potthålen, som under torrtiden bara är dammiga gropar, liknade nu glittrande små insjöar. Vår vita, UN-märkta Toyota Land Cruiser krängde fram genom terrängen. Däcken tuggade sig fram genom leran och bilen klättrade över våta, solvarma stenhällar där lerigt vatten forsade fram likt vilda bäckar.
Det är ett kargt blocklandskap av klipphällar, lösa stenar och branta avsatser. Att dessa sista kilometer tar nästan två timmar att avverka säger allt. Varken bussar eller lastbilar har en chans här; det krävs en riktig fyrhjulsdriven hjälte till fordonsveteran och en förare med nerver av stål för att ta sig över de massiva bergknallarna, där däcken får leta grepp direkt mot den nakna klippan.