En doft av lera, eld och hopp i Malolo, Tanzania

- I FN´s TJÄNST- Resor- Tanzania (TZ)Afrika

Det var på den dammiga vägen tillbaka mot staden Iringa som dagen tog en dramatisk vändning. Längs vägrenen, mitt i den dallrande eftermiddagshettan, fick vi syn på en liten grupp människor. Deras ansikten var märkta av en bottenlös utmattning.
De berättade en osannolik historia: Den lokala styrelsen hade meddelat att regeringens utlovade nödproviant inte skulle nå fram till Idodoma i tid. Om de ville ha sin mat fick de hämta den själva i nästa by. Gruppen hade därför till fots tillryggalagt 49 kilometer dagen innan, helt utan vatten eller färdkost. Nu var de på väg tillbaka, med ytterligare 32 kilometer framför sig, bärande på tunga 20-kilosbördor med mat på sina huvuden. Kvinnorna bar dessutom sina spädbarn på ryggen i den kvävande hettan.

Läs mer här

Återkomsten till Nzugilo – En berättelse från det tanzaniska höglandet

- I FN´s TJÄNST- Resor- Tanzania (TZ)Afrika

Morgonens åskväder hade dragit bort och lämnat efter sig en hög, ren himmel, men spåren efter skyfallet lamslog vägen. När vi rullade ut från New Dodoma Hotel i huvudstaden insåg vi snabbt att den fyra timmar långa resan genom höglandet skulle bli en tålmodig kamp mot elementen. Den röda jorden hade förvandlats till en såphal välling. De djupa potthålen, som under torrtiden bara är dammiga gropar, liknade nu glittrande små insjöar. Vår vita, UN-märkta Toyota Land Cruiser krängde fram genom terrängen. Däcken tuggade sig fram genom leran och bilen klättrade över våta, solvarma stenhällar där lerigt vatten forsade fram likt vilda bäckar.

Läs mer här