Stillestånd och brutna löften i Idodoma, Tanzania
När vi vid middagstid svängde in på skolgården dog motorn, och med den även våra sista förhoppningar. Ingenting hade hänt. Skolan, en långsträckt och sliten länga med rödbruna murar under enkla plåttak, låg loj i middagshettan. Barnen vandrade håglöst ut och in genom klassrumsdörrarna efter eget behag.
På byggplatsen för det nya skolköket rådde en närmast absurd apati. Projektet som vi diskuterat så intensivt dagen innan hade helt avstannat. Elva män befann sig vid det halvfärdiga bygget: en arbetade tveksamt uppe på takstommen av råa träbalkar, medan de övriga tio stod tysta i skuggan och såg på.