Denna sida har uppdaterats den 30 oktober, 2024; CET 18:02
Fredag 17 februari 2006
Vi lämnar vårt basläger i Mpwapwa tidig morgon då vi skall till två olika skolor / byar idag och vi har en lång resa framför oss.
Kikombo
Idag började vi med att åka till Kikombo Primary School för att leverera nya kokkärl till den nya spisen som det tidigare projektlaget byggde i december förra året samt att lämna över fyra läderfotbollar som är en donation från Dana Floriano, TNT i USA.
Vi passade självklart på att ta en titt på spisen som byggdes av just Dana från USA och Adam från Storbritannien, och eftersom vi nu äntligen kunde leverera kokkärlen så kan skolan nu börja använda spisen. Barnen blev otroligt glada över att ta emot fotbollarna och alla skickar sin tacksamhet och hälsningar till TNT och då speciellt till Dana och Adam.
Iramba Primary School
Iramba ligger cirka 95 kilometer från staden Mpwapwa och 66 kilometer från Mtera (Mpwapwa blir vårt nästa "base camp" läger) och 20 kilometer från Mtamba där vi var igår. Skolan är bland en av de mindre inom Mpwapwa School District med endast 273 elever fördelat på 6 lärare.
När vi kommer till skolan väntar alla hantverkare och lärare på oss, och som de lovade igår så har köket nu ett tak. Bra gjort!
Vi hälsar rektorn, byns ordförande samt ledamoten i skolnämnden, lärare likaså som boenden i byn som har kommit till skolan för att delta och ge en hjälpande hand. Totalt är det tjugofyra engagerade människor att hjälpa, vilket fantastiskt engagemang från skolan och invånarna i byn.
Vi börjar med att bära in tegelstenarna till vedspisen som möjliggör att ge hantverkarna en snabbstart; andra förbereder leran genom att hälla vatten i en grop och trampa runt så att leran får rätt konsistens medans några bär vatten som behövs.
Efter att ha burit in tegelstenarna så hjälps vi åt att anpassa några av stenarna till att få "rätt" storlek och välja ut de bästa, dessa stenar kommer sedan att blandas in i cementen och används som det översta lagret på den nya spisen.
Här finns så många hjälpande händer att vi hinner kolla latrinerna, matförrådet och även besöka att klassrum för att prata med barnen. En av samhället medlemmar visar med stolthet sin båge och detta vapen använder han fortfarande under sin jakt på föda.
Kökshygienen är ett problem.
Tyvärr finner vi att även denna skolas kök har problem med rengöring av kokkärl och soppan som serveras med ugali innehåller mindre lämpliga ingredienser som skal. Det är i och för sig inte så lätt att hålla rent då vattenförsörjningen är ett stort problem vid de flesta skolorna. Vi pratar med kvinnan som sköter matlagningen om att försöka rengöra kärlen lite bättre.
Vi hittar också innanför köket hinkar och behållare med vatten avsett för matlagningen, hinkarna saknar lock och myggor och andra insekter finns i vattnet. Jag kan inte förstå hur man kan sköta matlagning på det här sättet, jag säker på många av byborna kommer inte att acceptera detta sätt att hantera och förbereda mat som deras barn ska äta.
Skolbarnen
Vi besöker en klass och pratar med dem om vad de studerar just nu, de säger att de studerar inte alls, och att de väntar på läraren. Jag frågar rektorn om det är OK att ta fram en av våra bollar och ge den till barnen vilket han godkänner. Rektorn visar bollen och kastar den till eleverna som skrattar och skriker av glädje. Sedan blåser jag upp en stor ”Colour the World” ballong och ger den till barnen och de kastar ballongen till varandra hela tiden tills den exploderar. Jag blåser upp en ballong till, gul till färgen och säger till barnen att komma ut för att leka och det gör de alla.
Under tiden leker de med den gula ballongen så blåser jag upp en annan ballong som är grön och ger till barnen. Också en lila ballong fördelas och en blå. Barnen älskar det här och skriker och skrattar på samma gång. Ballong efter ballong exploderar och rektorn säger till slut till barnen att sluta, bara en ballong överlever leken och rektorn säger till mig att barnen är mycket glada. Att använda ballonger var en riktig vinnare och kan rekommendera detta starkt till andra team som frivilligt arbetar i Tanzania.
Lunch och march med skolsång
Även i den här skolan sjunger de skolsången och marscherar efter lunch ackompanjerat av trummor och flöjter. Som tidigare på de andra skolorna spelar vi in marchen och sjungandet och vi har nu en hel del skolsånger och vi kommer att fortsätta att "samla" på sångerna.
På väg tillbaka till lägret
Inte en dag utan "problem" men det har vi vant oss vid numera. Vid en av broarna hade ett träd fallit över vägen och det var omöjligt att passera som träd nästan lagt över bron och det fanns ingen chans att passera vid sidan om. Tur nog så bodde det en masai-familj i närheten av vägen och vår chaufför bad dem artigt om hjälp med trädet vilket vi fick.
Fredag kväll
Eftersom det är fredag återvänder vi till Dodoma då vi behöver skriva rapporter och skicka in till WFP / UN och Dodoma är den enda staden i närheten som har internet tillgång. Vi träffar Mr. Willbroad Karugaba, som är chef för School Feeding Programme i Tanzania igen, det var riktigt trevligt att träffas igen då vi inte har pratats vid under veckan. På kvällen äter vi middag tillsammans med Willbroad och vår chaufför Msafiri och hans fru, som har kommit från Dar till Dodoma för att besöka sin man som nu varit hemifrån flera veckor och kommer att vara borta ytterligare en vecka tillsammans med oss.
Msafiri i mitten, hans fru till vänster och Willbroad till höger.
Nästa berättelse i den här serien handlar om en deprimerande upplevelse i Singhonali.
Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.