Torsdag 23 februari 2006
I förra avsnittet nämnde jag att Tanzanias president besökte Mtera Hydro Plant där vi för närvarande har vår "base camp", han är där för att ta reda på den nuvarande situationen angående energiproduktionen här. Den är riktigt kritisk då ingen nederbörd har kommit under lång tid och vattennivån i dammen är flera meter under det normala och anläggningen kan därför inte längre producera och leverera energi till det nationella elnätet.
Eftersom vattenkraftverket och TANESCO endast kan producera energi baserad på vatten, har nu kraftverket blivit ombett av Tanzanias president, att titta på andra möjliga resurser än vatten, det vill säga till exempel baserat på kol. Det var intressant att kolla nyheterna på tv och lyssna på honom och upptäcka att han satt i samma soffa som vi är vana vid att sitta i på kvällarna på vår "base camp".
Dagens uppgifter som väntar oss...
Det blir vårt andra besök på skolan då vi var här en första gång den 6 februari då avsikten var att hålla ett seminarium men som ställdes in då skolan fått andra instruktioner... Att ta sig till skolan från vår "camp" tar cirka 1 1/2 timma på vägar som har en del att önska, kartan nedan visar rutten dit.
En skola med massor av elever och stora materiella behov
Den här skolan är en av de största i distriktet Mpwapwa som du se av statistiken nedan. Skolan är uppdelad i två skolor på samma område och en av skolorna har klasser för standard 1, 2 och
sex, medan den andra skolan har standard 3-5 och 7.
Siffrorna ovan påvisar det stora behovet av material då det saknas mängder av allt, skolbänkar, bord, stolar, skåp, etcetera
Den mest deprimerande upplevelsen var att komma till den här standardklassen som inte hade tak, fullt med stenar och jord och inte ett enda skrivbord för de små barnen. Och tro det eller ej, det var 95 barn i det här klassrummet. En eventuell donation här skulle gå till cement för golv och att köpa skolbänkar och bord till detta klassrum.
Skolan behöver fler klassrum eftersom de har så många elever i denna skolan och det saknas även lärare. När det gäller lärare är det också vanligt att de lärare som arbetar på skolan också bor inne på området och på denna skolan behövs byggnader som lärarna kan bo i. När det gäller klassrummen är det precis som på andra skolor att de behöver målas om eftersom det ser ut som att detta aldrig har gjorts sedan skolorna byggdes. Eftersom det saknas klassrum innebär det att de flesta rummen har allt för många elever.
Byggandet av det nya skolköket med den energieffektiva spisen
Vid sådana här tillfällen ställer ALLA upp och hjälper till med att blanda lera, bära material, vatten, blanda cement och annat som behövs. Här hjälper bybor, lärare, rektor, personal från UNWFP samt två stycken "exotiska wazungos" från landet Sverige och England långt långt bort i norr.
När vi gjort vår del, d.v.s burit material, blandat cement och annat så är vi fria att göra annat och då brukar vi umgås med elever, lärare, rektor, kokerskor och andra för att få lite mer kunskap om deras situation. Under tiden så förbereds skolmaten till eleverna samt den lunch som skall serveras till alla som hjälpt till med byggandet. Eleverna skall serveras majs-soppa som är den vanligaste maten och vi "arbetare" skall serveras ugali med lite grönsaker och kyckling. Några elever hjälps åt att bära ut bord där vi "arbetare" skall inta lunchen och min kollega Janet hjälper till att sikta riset vilket visar sig vara svårare än vad man kan tro.
Skolans latriner
Vi gör en besiktning av skolans latriner vilket vi brukar göra hos alla skolor som vi besöker. Dessa består av "ett hål i marken" där du gör dina behov, det du lämnar ifrån dig hamnar i ett jättestort grävt utrymme som sedan täckts över och där man sedan lämnat ett "hål".
Latrinerna är fruktansvärda; det går inte att besöka latrinen på grund av lukten om man inte är bra på att hålla andan under en lång stund, eller åtminstone så länge som behövs. Den som klarar av detta och som är nyfiken kommer att hitta och se maggots om man tittar ner i hålet som där simmar runt... Jag kan försäkra er att detta är en ytterst vidrig upplevelse. Inget vatten fanns tillgängligt vid latrinen så att eleverna kunde tvätta av sina händer efter att behoven klarats av. Vi påpekade detta till rektor som omgående såg till att vatten fanns att tillgå.
Lärare och elever
Alla är så snälla och vänliga och lärarna guidar oss runt området och vi besöker några av klasserna och pratar lite med barnen. Rektorn vill att jag ska besöka den andra skolan (byggnad nr 2) på området och det är skolan där vi hade ett spisseminarium för ungefär en vecka sedan.
Klassen som vi besöker med rektorn är en standard 7 klass, d.v.s de äldsta barnen på skolan och jag får nöjet att hålla ett föredrag om landet Sverige och om hur viktigt det är att lära sig läsa, skriva, kunna engelska språket och kunna räkna genom att fullfölja sin skolgång vilket ger alla större möjligheter till arbete och framgång senare i livet.
Vi tar också en titt på ett av lärarnas hus som är under konstruktion och det ser fint ut, det är klart upp till taket, alltså bara takstolarna och plåtarna saknas och de väntar på att byns invånare skall färdigställa byggnaden. Det är de som utför dessa arbeten kollektivt för att stödja lärarna. Rektorn tror att byggnaden ska stå klar om en eller två månader, något som jag tvivlar på eftersom det inne i byggnaden utan tak så hittar man all sorts sopor som ligger på marken och där gräs växer så förmodligen var det nog länge sedan byggnaden påbörjades och arbetet avstannat.
Matdags
Det är dags för lunch och alla elever samlas på kö efter att de först tvättat/sköljt av sina händer, alla har sina egna matkärl med sig som de sedan sköljer ur efter avslutad måltid och stoppar undan till nästa dag. Även vi "arbetare" skall nu äta lunch och sätter oss vid det "långbord" som några elever byggt ihop av flera mindre bord.
Skolans orkester
De var alla medvetna om att de andra skolorna hade gjort en bra marsch och bra sjungande då vi besökt andra skolor så de hade verkligen accepterat utmaningen att göra en bra prestation också, om inte en ännu bättre med tanke på att de var så otroligt många.
Tillsammans marscherade vi alla runt på området och eleverna spelade på sina trummor och flöjtar och sjöng sin skolas unika sång och som därefter avslutades med att sjunga nationalhymnen, och som de gjorde det! Det var så nackhåret reste sig!
Den stora ballongjakten
På senare tid har vi börjat ha med oss ett antal ballonger, mest mindre men även några riktigt stora. Under den stora marschen ledde vi ut alla elever på en stor fri yta där de fick ställa upp sig. Jag, rektorn och några lärare hade med oss ballonger och på en given signal så kastade vi upp dessa i luften och eleverna kunde börja jaga ballongerna. Eleverna blev som tokiga och tänk er över 900 överlyckliga barn jagade dessa ballonger. Detta fortgick så länge ballongerna höll vilka en efter en exploderade och till slut hade alla gått sönder. Efter denna succe samlade rektorn ihop alla som ställde sig framför oss och de sjöng och tackade för upplevelsen och jag fick vara "cheerleader", hahaha...
En mycket minnesrik dag och rektorn framförde sitt stora tack för gjorda insatser under dagen och att vi var välkomna tillbaka till skolan när som helst det passade oss.