Denna publicering uppdaterades den 8 oktober, 2021
Detta är en uppdatering när det gäller min forskning om min Farfars Farfars Farfars Far.
Den tidigare versionen angav att han var född 1727 i Västra Strö men det var fel, han föddes i Röstånga 1729.
Per föddes på Kolema No.1 i Röstånga på nyårsdagen afton den 1 januari 1729 och döptes fyra dagar senare med sina lyckliga föräldrar Swen Torstensson och Kierstina Jönsdotter samt faddrarna Södra Pär Olofsson, Nils Torstensson i Kolema samt drängen Pähr Torstensson i Kolema. Estred Olof Anderssons hustru i Kolema bar honom till dopet tillsammans med Kierstina Pär Torstensons i Härsnäs och Pär Anderssons Hanna.
Vid Söderåsens fot ligger Röstånga inbäddad i bokskogens grönska. Man kan säga att byn har växt fram kring ett gammalt vägmöte mellan åsen och slätten. Här sammanstrålade vägar från skogsbygden med samfärdsleder från slätten och risbygden. Än idag möts vägar från Färingtofta, Klippan, Billinge och Svalöv här.
Röstånga har gamla anor. I trakten har bott människor sedan stenåldern och här var en bra plats att bosätta sig på då man kanske kom farande längs nuvarande Rönneå. Här fanns goda fiskevatten och förutsättningar för jakt och odling.
Ortsnamnet är svårtolkat och skrevs Reffstangh 1472. Kyrkan från medeltiden och gästis med anor från 1600-talet har varit gamla samlingsplatser och knutpunkter i bygden och en gång gick länsgränsen rakt genom byn. Otaliga är de vägfarande som passerat byn genom århundradena.
Per gifte sig troligen med Ingar Jönsdotter den 13 december 1752 i Västra Strö och bosätter sig där.
Västra Strö som ligger vid Trollenäs i Skåne. En liten by som ligger mellan Svalöv och Eslöv, dock närmare Eslöv. Västra Strö kyrkby, norr om Trollenäs, har en samlad bebyggelse och bevarar en by-struktur från tiden efter skiftet med enstaka kvarliggande gårdar och oregelbundet placerade gathus. På centralplats ligger gamla skolan byggd i gråsten på 1700-talet. Strax invid ligger ett skolhus från 1800-talet. Inom Gullarps gamla by-område, öster om Trollenäs, finns några väl bibehållna gårdar och hus. Prästgården kvarligger på traditionell plats nära den gamla kyrkplatsen och utgör en viktig del av bymiljön med sin gula länga från 1800-talet. Den gamla kyrkogården är belägen inom prästgårdens nuvarande trädgård.
PER och INGAR får 8 barn tillsammans vilket inte var ovanligt under denna tid samtidigt som det var svårt att få alla barn att nå vuxen ålder.
Per blir så småningom rusthållare och kyrkovärd.
Infanteriregementen var indelta i rotar som skulle utrusta en soldat (knekt) vardera. Men kavalleri- och dragonregementen, alltså regementen till häst, var i stället indelta i rusthåll.
Rusthållaren skulle utrusta en dragon eller ryttare med häst och mundering (uniform, sadel m.m.). Dragonen och ryttaren var anställd av rusthållaren, och var skyldig att arbeta för denne när han inte var i fält, och benämns i rullorna som rusthållarens sventjänare.
För rusthållen var fastställt en summa (lika stor för alla rusthåll inom regementet) som rusthållaren fick avdrag med på jordeboksskatten (räntan), vilket skulle motsvara rusthållarens utgifter för rusthållet; den delen av jordeboksskatten var alltså indelt (‘öronmärkt’) att användas till rusthållet. Om gårdens jordeboksskatt var högre än avdraget, så fick rusthållaren betala mellanskillnaden; om skatten däremot var lägre än avdraget, så fick han i stället ett kontant tillskott från en annan gård som var indelt som s.k. augment.
Det var de meniga dragonerna och ryttarna som uppsattes av rusthållarna. Officerarna var anställda av kronan, och för varje officer vid regementsstaben och kompanierna var en kronogård indelt som boställe. När någon fick en ny befattning, fick han alltså flytta till ett nytt boställe.
För att täcka utgifterna för detta var rusthållaren befriad från skatt med ett fastställt belopp, lika för alla rusthåll inom regementet. Om skatten gården skulle betala inte nådde upp till den summan, och skattebefrielsen alltså inte täckte utgifterna, så fick rusthållet ekonomiskt bidrag från en, eller flera, gårdar, som tillsammans med rusthållet bildade en rote. Dessa gårdar kallades augmenteshemman. Dessa augmentshemman (dvs gårdar) var indelta till ett bestämt rusthåll och en viss del av deras skatt gick till rusthållaren. Men augmentshemmanets ägare eller brukare räknades inte själv som rusthållare. En rusthållare som inte fullgjorde sina förpliktelser, dvs hade en fullt rustad ryttare på plats, kunde han riskera att förlora äganderätten och besittningsrätten till sin gård, som då drogs in till kronan. Detta gällde även skattehemman.)
Pers hustru Ingar avled 27 april 1793 i Västra Strö och det var nog därför som han återvände till sina hemtrakter Röstånga efter hennes bortgång. Per avled 66 år gammal 1795 i Kolema, Röstånga “sängliggandes halftannat år af gickt, och som olyckligt kom och afbräckte ena låret, dödde 24 Martii och begrafdes den 29.”
