Tågens rytm och stämpelns bläck

Berättelsen om järnvägskontoristen Olof Holmgren (1908–1976)

Bilden nedan visar hur vi är besläktade

Kapitel 1: Kärlek i The Baptist Church

Den 11 december 1908 föddes John Hermans och Mimies andre son, Olof, i huset på Portswood Road i Green Point. Medan hans äldre bror Leonard Victor fascinerades av mekanik och proteser, fann Olof sin talang i ordning, struktur och logistik. Han växte upp till en man med lugnt temperament, klara ögon bakom markerade glasögonbågar och en osviklig känsla för detaljer. Det var naturligt att han, precis som sin far före honom, sökte sig till South African Railways (SAR) – men istället för verktygslådan valde Olof pennan och kontorsstolen.

I det pulserande Kapstaden mötte han Gertrude Melanie Blanche Haussmann, dotter till Frederick Charles Haussmann och Johanna Cornelia Maria De Villiers. Gertrude bar på rötter djupt förankrade i den sydafrikanska historien.

Det unga paret fann varandra snabbt. Den 3 oktober 1934 klev den 25-årige ungkarlen Olof och den 22-åriga "spinstern" Gertrude hand i hand in i The Baptist Church i Kapstaden. Som framgår av det officiella vigselregistret, vigdes de av baptistpastorn Charles Garratt. Bland raderna av tunga bläcknoteringar ser vi bröllopsvittnena B. A. Brown och W. F. Emmchel skriva under, tätt följt av brudparets egna, fasta namnteckningar.

Kapitel 2: Ett ljus tänds i Rondebosch, Claire Delicias födsel och dop

Det ovärderliga tidsdokumentet

När man slår upp sidan 326 i doplängden för församlingen i Rondebosch för året 1935, dras blicken snabbt till raden markerad med en röd pil. Det är ett vackert och välbevarat kyrkobokslut, fört med en elegant, fast bläckhandstil av kyrkoherde W. G. Webster. Varje kolumn berättar en historia om stolthet, familjeband och framtidstro hos den unga familjen Holmgren.

Kapitel 3: Landsflykten till Worcester

Året efter dotterns födelse, i augusti 1936, förändrades Olofs arbetsvardag drastiskt. Det gamla, anrika administrativa järnvägskontoret på Adderley Street i centrala Kapstaden hade blivit för trångt och omodernt; beslutet hade fattats att riva byggnaden för att ge plats åt ett modernt transportpalats.

Under tidigt 1900-tal var Kapstadens järnvägsstation en spretig samling byggnader längs Adderley Street. I takt med att staden och tågtrafiken växte blev behovet av ett centraliserat administrativt högkvarter akut. Rivningen av det gamla kontoret 1936 och den tillfälliga flytten av tjänstemän till Worcester var en del av ett gigantiskt infrastrukturprojekt.

För Olofs del innebar detta en tillfällig förflyttning in i landet, bort från Atlantens svala vindar till den varma, bergskantade staden Worcester i Breede River Valley. I järnvägens personaltidning South African Railways and Harbours Magazine från oktober 1936, finner man hans namn prydligt gulkritat under rubriken Staff Changes – Transfers:

"O. Holmgren, clerk, Capetown, to Worcester"

I Worcester, omgiven av vidsträckta vingårdar och dramatiska bergskedjor, fortsatte Olof att hålla ordning på järnvägens fraktsedlar, tidtabeller och personalrullor medan grävskoporna och murarna arbetade feberaktigt hemma i Kapstaden.

Worcester var inte vilken landsortsstad som helst. Staden var en av de absolut viktigaste järnvägsknutarna i inlandet. Här grenade sig spåren ut mot det karga Karoo-landskapet och vidare mot Johannesburgs guldgruvor. Att skickas till Worcester innebar att man hamnade mitt i järnvägens pulserande godshantering, där de tunga ångloken fyllde på vatten och kol innan de tog sig an de tuffa bergspassen.

Olofs karriär som kontorist löper parallellt med en enorm administrativ och arkitektonisk förvandling av Kapstaden under 1900-talet.

Kapitel 4: Paul Sauer Building – Järnvägens nya hjärta

Paul Sauer Building (uppkallat efter den sydafrikanske transportministern Paul Sauer), blev ett landmärke i sydafrikansk efterkrigsarkitektur. Det uppfördes i en stram, funktionalistisk stil och fungerade som nervcentrum för all tågtrafik och hamnverksamhet i kapprovinsen.

Efter några år i exil kom det efterlängtade beskedet: det nya, toppmoderna järnvägshögkvarteret stod färdigt på samma anrika adress vid Adderley Street. Olof packade sina dokument och flyttade tillbaka till Kapstaden, till ett kontorslandskap som andades framtidstro och modernism. Den storslagna byggnaden, som fick namnet Paul Sauer Building, lyste som en symbol för landets industriella styrka.

Här tillbringade Olof resten av sitt yrkesliv. Två unika fotografier från järnvägstidningen ger oss en inblick i hans vardag:

• Här ser vi en mogen och erfaren Olof i mörk kostym, sittande vid sitt skrivbord med telefonluren tryckt mot örat. Texten lyder stolt: ”Operating Clerks, Messrs. O. Holmgren and J. J. Jordaan in the new operating office in the Paul Sauer Building, Cape Town”.

• Två år senare, i mars 1966, fångas han i profil mitt i den koncentrerade tystnaden i det stora operationskontoret, där han tillsammans med kollegan Mr. D. van Schalkwyk styr över tågens rörelser längs Kapprovinsens spår.

"Operating Clerks" – Järnvägens hjärna

Att arbeta som Operating Clerk vid SAR under 1960-talet innebar ett stort logistiskt ansvar. Före datoriseringen sköttes all tågledning, schemaläggning, godshantering och spårbyten manuellt via telefon, telegraf och mekaniska kontrollpaneler. Kontoristerna satt i direktkontakt med stationsstinsar och spårväxlare över hela landet för att förhindra kollisioner och optimera transporterna av kol, guld och passagerare.

Kapitel 5: Generationers skiftningar och moderns signatur

Medan Olof skötte tågtrafiken växte dottern Claire Delicia upp och valde precis som sin far kontorsbanan; hon utbildade sig till maskinskriverska (Typiste). Den 28 juni 1958 fylldes metodistkyrkan i Rosebank av bröllopsgäster. Den då 22-åriga Claire gifte sig med den erfarne och tjugo år äldre kontoristen Ronald Bertie Rowan som var född 6 januari 1918 i Cape Town.

Den 27 mars 1976, tystnade Olofs eget hjärta på Zerilda Steyn Memorial Home i Pinelands efter en tids sjukdom, 67 år gammal.

Dödsnotisen och bodelningsregistret avslöjar en gripande detalj. Längst ner på dödsattesten står det skrivet: ”Surviving Spouse – Did not see body after death”. Alldeles bredvid har hans trogna hustru Gertrude skrivit under med sin darrande men omisskännliga handstil: G. M. B. Holmgren. Gertrude levde i gemensamt bo (In Community) med Olof till slutet och ärvde hans kvarlåtenskap enligt hans testamente.

Gertrude överlevde både sin make och sin dotter, som den sista väktaren av minnet från guldåldern i Paul Sauer Building.

Skuggorna över Highworth Road: Gertrudes sista kapitel

Kapitel 6: Den ensamma väktaren i Sea Point

När bläcket torkade på Claire Delicias dödsattest i oktober 1998, lämnades en åldrad kvinna kvar i kulisserna av det drama som varit familjen Holmgrens sydafrikanska saga. Gertrude Melanie Blanche Holmgren, född under ett helt annat sekel och i en helt annan värld, stod plötsligt som den sista levande länken till sin framlidne make Olof och deras gemensamma historia.

Hennes hemvist under dessa sista, tysta år var en lägenhet på 4 Highworth Road i Sea Point.

Geografiskt sett låg Highworth Road bara några få kvarter bort från det glittrande Beach Road och lägenhetskomplexet Costa Brava, där dottern Claire Delicia och Ronald levt sitt liv i Atlantvinden. Men atmosfären på Highworth Road var annorlunda. Medan strandpromenaden dånade av turism, bilar och kosmopolitiskt liv, drog sig Highworth Road uppåt mot berget Signal Hills skyddande sluttning. Det var en smal, brant gata kantad av lummiga träd, murgröna och mer skyddade, privata bostadshus. Här fann Gertrude en tillflyktsort, undanröjd från havets mest aggressiva stormar men ändå nära nog för att känna doften av saltvatten.

Tomheten efter Paul Sauer Building

För Gertrude innebar slutet av 1990-talet en total tystnad. Hennes make Olofs framgångsrika karriär inom järnvägsadministrationen i den monumentala Paul Sauer Building kändes nu som en avlägsen dröm. De glada dagarna på 25 Bowden Road i Observatory, där lilla Claire Delicia hade fyllt hemmet med liv, var borta.

Att som mor tvingas överleva sitt eget barn är den djupaste av sorger. När myndigheterna krävde en underskrift för att stänga dotterns sista kapitel, tvekade inte den åldriga Gertrude. Hon klev fram som "Mother of the deceased". Signaturen hon lämnade efter sig – G. M. B. Holmgren – bar på ett eko av samma stolthet som när hon sextiotre år tidigare bar sin dotter till dopfunten i Rondebosch.

I den tysta lägenheten på Highworth Road levde Gertrude omgiven av fotografier och papper. Breven från Sverige, fotografierna från järnvägens högtidsdagar och minnena av dotterns bröllop i Rosebank var hennes enda sällskap. Hon var den sista väktaren av Olof Holmgrens immigrantfamiljs drömmar och strävanden under det sydafrikanska 1900-talet fram till sin död 16 juni 2000.

Nästa avsnitt handlar om John Hermans son, Ivar Herman som levde mellan 1911 - ?:

Vår Sydafrikanska släkt (del 6) – Vagnsbyggaren Ivar Herman Holmgren

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.