Släktforskning -Utvalda biografier Sverige

Häradsdomaren i Röstånga socken – Torstein Pedersson (1646 – 1718)

Häradsdomaren i Röstånga socken – Torstein Pedersson (1646 – 1718)

Loading

Denna sida har uppdaterats den 17 juli, 2026; CEST 15:52

(En släktkrönika på den patrilinjära sidan, d.v.s på min fars sida, del 1)

Berättelsen om Torstein Pedersson (1646 - 1718): Häradsdomaren i brytningstider

Hans liv med sin första hustru, Boild Torlasdotter: Ett liv i gränslandet (1665–1687)

Torsteins fader, Peder Torsteinsson, hade vandrat hela vägen från Teien i det norska Buskerud, dragen till de skånska skogarna. Där fann han sin hustru, Anna Håkansdotter Winge, vars släkt hade djupa rötter i Röstångas mylla. När Torstein Pedersson föddes år 1646, var Röstånga en trakt i djup förändring, Skåne var danskt, vid Söderåsens fot, där bokskogen var som djupast och Rönneåns vatten glittrade, växte Torstein upp. Genom freden i Roskilde 1658 – när Torstein var tolv år – blev provinsen svensk. Detta innebär att Torstein levde mitt under den intensiva försvenskningsprocessen. Freden i Roskilde 1658 skapade en djup spricka i det skånska samhället. Den svenska kronan införde svenska lagar, skatter och en svensk kyrkoordning, vilket mötte stort motstånd. Omkring år 1665 förde han sin första brud till Kolema: Boild Torlasdotter, född 1636 och bördig från den sjudande handelsstaden Malmö. Boild var tio år äldre än sin unge make, en kvinna med livserfarenhet som klev in i bondehemmet. Deras gemensamma liv skulle dock kantas av djup sorg och täta besök på kyrkogården.

En växande familj och ett splittrat rike

Torstein och Boild slog sig till ro på gården, och under deras äktenskap kom fem barn till världen. Familjelyckan var dock skör; döden var en ständig gäst i 1600-talets hem.

  • Trued föddes under sensommaren, den 29 september 1665. Men lyckan blev kortvarig. Den 22 juli 1666, mitt under den varma högsommaren, tvingades Torstein bära sin lilla dotter till graven (vilket kyrkoboken noterar som "Torsten peders lille daatter").

  • Peder kom till världen den 7 juli 1667. Han bar hoppet om framtiden på sina späda axlar och visade sig vara stark. Peder fick ett långt och innehållsrikt liv och förde släktens arv vidare fram till sin död den 1 februari 1731 i Östra Ljungby.

  • Truend föddes den 9 september 1669, men hennes liv mättes inte i år, utan i dagar. Endast 17 dagar senare, den 26 september, somnade hon in. I kyrkoboken ser vi notisen: "bleff begraffnit Torsten pederssons lille Daatter ætatis 8 Dagar".

  • Kirstina föddes den 13 november 1670 – samma år som Torstein svor domareden. Men inte heller hon fick stanna. Den 20 november, bara en vecka gammal, begravdes hon.

  • Torla föddes den 25 februari 1672. Vid hans dop (Dominica Invocavit) fylldes kyrkan av grannar och fränder som stod faddrar: Niels Bengtsson och Peder Castensson från Kolema, Jörgen från Torlösa samt Ingeborg, Peder Mogens hustru i Röstånga. Torla växte upp och blev faderns stöttepelare, men efter ett långt liv drabbades han av sjukdom och avled sängliggande den 7 februari 1733, 61 år gammal.

Det skånska kriget (1675–1679) var ett desperat danskt försök att återta provinsen, och Röstånga med sitt strategiska läge blev en brännpunkt. De danska trupperna landsteg och snapphanarna, skogsbygdens gerillakrigare, reste sig mot det svenska styret. Söderåsen blev ett gömställe och ett slagfält. Gården i Röstånga låg mitt i konfliktzonen, och Torstein måste ha kämpat för att beskydda sin familj från både svenska straffexpeditioner och danska plundringar. När freden slutligen kom 1679, var Skåne en sargad provins.

År 1687, efter ett liv fyllt av hårt arbete och många tårar, avled hustrun Boild, 51 år gammal. Torstein stod ensam kvar på gården i Kolema.

Epidemier, dålig hygien och bristen på medicinsk förståelse gjorde att mer än hälften av barnen dog innan vuxen ålder i denna tidsera.

En ny början och en tung börda

Hans liv med sin andra hustru, Johanna Svensdotter: Den stora barnaskaran (1688–1712)

Livet på en gård krävde en husmor, och Torsteins hjärta var inte stängt. Omkring år 1688 gifte han om sig med den yngre Johanna Svensdotter från grannsocknen Riseberga. Med Johanna började ett nytt kapitel, präglat av ett intensivt livsekorrhjul. Johanna födde hela 12 barn, och paret kastades ständigt mellan födelseglädje och bottenlös sorg.

  • Sven föddes i juli 1688, men glädjen släcktes den 25 april 1689.

  • Ett dödfött barn föddes samma dag, den 25 april 1689. Man kan bara föreställa sig sorgen i stugan denna vårdag: samtidigt som den lille Sven drog sitt sista andetag, föddes hans syskon livlöst.

  • Hans föddes den 23 april 1690, mitt under vårbruket, men dog den 5 maj.

  • Boild föddes den 20 mars 1691, döpt efter Torsteins första hustru för att hedra hennes minne. Men inte heller denna lilla flicka fick stanna; hon begravdes den 6 may 1691.

  • Mattis föddes den 7 september 1692. Han döptes den 11 september med lokala faddrar som Gjord Anders och Tåste. Mattis nådde nästan vuxen ålder men rycktes bort omkring 1712, mitt under det brinnande Stora nordiska kriget.

  • Nils föddes den 19 mars 1695 och döptes den 25 mars. Nils fick leva till vuxen ålder, gifte sig och bodde i Kolema, men kyrkoboken berättar att han var ”sjuklig i 2 års tid” innan han stilla afsomnade den 2 december 1734, 39 år gammal.

  • Sven föddes den 29 december 1697. Han blev en av de starkaste i skaran och levde ett långt liv ända till den 25 mars 1774, då han dog av ålderdom, 76 år gammal.

  • Hans kom till världen den 20 januari 1701. Vid hans dop stod ansedda män faddrar: Bernt Corp, Nils Diure och Ole Smitt. Men Hans avled tragiskt nog samma dag som han föddes.

  • Anna föddes den 3 september 1703. Hon fann kärleken i Måns Niclasson från Billinge, flyttade till Ask och levde ett långt och välsignat liv fram till sin död 1789.

  • Karina föddes den 6 oktober 1706. Hennes livsöde förblir dolt i historiens dunkel.

  • Boel föddes den 29 mars 1709. Hon gifte sig med Anders Pehrsson och levde fram till den 30 april 1777.

  • Per blev det sista barnet, född den 3 september 1712, då Torstein var 66 år gammal. Per växte upp men dog ung, endast 19 år gammal, i Hallaröd.


Stora nordiska kriget och Pesten (1700–1721): Torsteins andra äktenskap med Johanna utspelade sig under Karl XII:s långa krig. Skåne drabbades hårt av utskrivningar av unga män till armén och tunga skatter. Åren 1710–1711 drog dessutom böldpesten genom Skåne och skördade tusentals liv. Att flera av Torsteins barn dog unga under just denna tidsperiod (Mattis runt 1712, och flera spädbarn) speglar de hårda levnadsvillkoren, bristen på medicin och de epidemier som härjade i krigets spår.

En man av lag och rätt

Mitt under dessa stormar av familjesorg stod Torstein som en fast klippa i bygden. Han var inte bara bonde; han bar också det tunga och ansvarsfulla ämbetet som som den främste nämndemannen – den högste lekmannen i häradsrätten (dagens Tingsrätt) – häradsdomare. På tinget under de skånska bokarna satt han, respekterad och rättrådig, och skipade rättvisa bland sina medmänniskor. Att Torstein utsågs till häradsdomare (den främste bland nämndemännen i häradsrätten) visar att han var en djupt respekterad man som behärskade både sedvänja och den nya svenska lagen. Det krävdes stor diplomatisk fingertoppskänsla för att sitta som domare i ett nyligen erövrat landskap där misstron mot den svenska kronan ofta var stor bland lokalbefolkningen.

Det sista avskedet

Torstein Pedersson levde i 72 år, ett osedvanligt långt liv under denna karga tidsepok. Han dog den 9 oktober 1718, mitt under Stora nordiska kriget och en månad innan som kung Karl XII skulle komma att stupa vid Fredrikshald. Hans dödsnotis i kyrkoboken berättar att han dog av en långvarig sjukdom och begravdes tio dagar senare, den 19 oktober. Söderåsens bokar hade börjat fälla sina gula löv över den gamle domaren när han fördes till sin sista vila, omgiven av den nejd där han levt och verkat under ett helt liv.

Torstein lämnade efter sig en förändrad värld, men hans arv levde vidare genom de barn som trotsade historiens stormar och förde släktträdet vidare in i framtiden.


Det enorma antalet födda barn (totalt 17 stycken i två äktenskap) i kombination med den skyhöga barnadödligheten var tidens bistra norm. Epidemier, dålig hygien och bristen på medicinsk förståelse gjorde att mer än hälften av barnen dog innan vuxen ålder. Att Torstein själv nådde 72 års ålder var under denna tidsepok en anmärkningsvärd bedrift.


Släktkrönikan på den patrilinjära sidan (farssidan, del 2) fortsätter med Torstein Pederssons son:

Sven Torstensson av Kollema – En släktkrönika om liv, sorg och strävsamhet i 1700-talets Röstånga

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.

Dela detta inlägg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *