Sven Torstensson av Kollema – En släktkrönika om liv, sorg och strävsamhet i 1700-talets Röstånga

Sven Torstensson av Kollema (1697 - 1774)

(En släktkrönika på den patrilinjära sidan, d.v.s på min fars sida, del 2)

Vintern år 1697 höll Skåne i ett obarmhärtigt, frostbitet grepp. Det var en tid av djup politisk och existentiell oro i det svenska riket; den enväldige kung Karl XI hade nyligen avlidit, den unge Karl XII hade bestigit tronen, och efterdyningarna av "stora missväxtåren" plågade ännu allmogen med hunger och nöd. Men i den lilla socknen Röstånga, djupt under Söderåsens dramatiska och mörka silhuett, tändes ett hopp i vintermörkret. Den 29 december föddes en son till Torstein Pedersson och hans hustru Johanna Svensdotter. Pojken gavs namnet Sven.

För föräldrarna var Svens första skrik en välsignelse blandad med djup fruktan. Innan hans ankomst hade familjen drabbats av den outsägliga sorgen att förlora fyra små barn i spädbarnsålder – små själar som knappt hunnit slå upp ögonen innan jorden åter slöt sig över dem. Sven visade sig dock bära på en sällsynt livskraft. Tillsammans med sina två äldre bröder, Mattis och Nils, trotsade han barndomens faror i en tid då farsoter och köld skördade liv utan urskillning.

Svens livslinje löper parallellt med en av de mest omvälvande epokerna i svensk historia. Född under det enväldiga stormaktsväldets sista svåra år, upplevde han som barn och tonåring det Stora nordiska krigets (1700–1721) enorma skattebördor och utskrivningar. Skåne, som blivit formellt svenskt genom freden i Roskilde 1658, drabbades hårt av danska invasionsförsök, särskilt under det blodiga slaget vid Helsingborg 1710. Samma år lamslogs regionen av den sista stora böldpestepidemin i Sverige, vilken utplånade hela byar.

Kärleken och det nya hemmet i Kollema

Sven växte upp till en man präglad av Söderåsens steniga men vackra skogslandskap. Åren gick, det stora nordiska kriget rasade och avslutades till sist, och ett helt nytt tidevarv – frihetstiden – tog sin början. Det var en tid av återuppbyggnad. Kungamaktens envälde hade brutits till förmån för riksdagen, och fokus flyttades från förödande utlandskrig till ekonomisk återhämtning, nylodning och jordbruksreformer.

Sommaren 1723, närmare bestämt söndagen den 16 juni, stod den 25-årige Sven Torstensson vid altaret i Röstånga kyrka. Vid hans sida stod den fyra år yngre Kierstina Jönsdotter, en flicka med rötter i Västra Torup.

Kyrkboken vittnar om att det unga paret slog sig till ro i byn Kollema. Här, i ett timrat torp omgivet av lummiga bokskogar och magra tegskiften, skulle de bygga sitt gemensamma liv. Det var ett liv fyllt av hårt kroppsarbete under herremäns och kronans vakande ögon, men också ett liv fyllt av starka familjeband.

Barnaskaran: Mellan vagga och grav

Kierstina och Svens äktenskap välsignades med sju barn, men 1700-talets bistra verklighet gjorde sig snabbt påmind i det lilla torpet i Kollema. Redan året efter bröllopet, den 12 juni 1724, föddes deras förstfödda barn dött. Sorgen lade sig tung över hemmet, men snart skulle glädjen återvända.

• Torsten Svensson (Född 24 juni 1725): Enligt originalnotisen i födelseboken föddes han på själva Midsommardagen. Torsten växte upp till en duglig man och lyckades med tiden bli rusthållare i Kollema och bar sin farfars namn med heder – en aktad ställning där han bar ansvaret för att underhålla en ryttare och häst för kungens kavalleri. Men livet fick ett abrupt och dramatiskt slut. Lördagsaftonen den 7 juni 1789 drabbades Torsten plötsligt av en häftig blodstörtning som på ett ögonblick ändade hans liv. Veckan därpå, den 14 juni, samlades sockenborna i kyrkan för att höra prästens likpredikan innan Torsten, 64 år gammal, lades till sista vilan.
• Karina Svensdotter I (Född 30 november 1727): Föddes på Sankt Andreas dag. Karina föddes under vinterns mörkaste tid. Den lilla flickan fick dock bara ett flyktigt besök i denna värld. Efter att i fyra dygn ha kämpat mot en svår spädbarnssjukdom orkade hennes lilla kropp inte mer, utan hon somnade in lördagen den 1 februari 1728. Endast sju veckor gammal bars hon till graven på den efterföljande söndagen och begravdes under vinterns kalla mull.
• Per Svensson (Född 1 januari 1729): Föddes under själva nyårsaftonens sena timmar. Han kom att bli en stöttepelare i lokalsamhället, både som rusthållare och som kyrkvaktmästare, djupt förankrad i socknens andliga och världsliga liv. Hans sista tid i livet blev dock en prövning då han under ett halvt års tid tvingades ligga hjälplös i sängen, plågad av gikt. Det var också i denna säng som katastrofen inträffade. På ett djupt tragiskt och olyckligt vis fattade bädden eld. Per ådrog sig så svåra brännskador att han avled tisdagsaftonen den 24 mars 1795. Han begravdes på palmsöndagen, 66 år och två månader gammal, efter en rörande likpredikan. (Per är min farfar Rickard Rosengrens farfars farfars farfars far)
• Karina Svensdotter II (Född 8 november 1731): Hösten 1731 föddes åter en dotter. I hopp om att hedra minnet av den förlorade flickan gavs hon också namnet Karina. Hon levde ett långt liv och gifte sig med Anders Svensson, som var rusthållare i Röstånga. Ålderdomen blev dock skör; hon led av långvarig sjukdom och tillbringade sina sista nio månader ständigt sängbunden. Den 27 september 1803 lämnade hon slutligen jordelivet, nära 72 år gammal, och jordfästes under den stora högtidsdagen Mickelsmäss den 2 oktober.
• Jöns Svensson (Född 9 september 1736): Jöns föddes under hösten 1736, men hans barndom sammanföll med de fruktade koppepidemicentren som drog genom Skåne. Våren 1740 nådde smittan Kolema. Den lille Jöns kämpade tappert mot den höga febern och utslagen i tio dygn, innan han slutligen drog sitt sista andetag en söndagskväll, den 27 april. Han begravdes en vecka senare, endast 3 år och 7 månader gammal.
• Ola Svensson (Född 23 mars 1740): Familjens yngsta barn fick uppleva barndomen men avled som 15-åring år 1755, i brytningstiden mellan barn och vuxen.

Att Svens söner, Torsten och Per, lyckades bli rusthållare visar att familjen nådde en aktningsvärd socioekonomisk status i Röstånga. Enligt Karl XI:s indelningsverk innebar ett rusthåll att en bonde ägde eller brukade en skattebefriad gård mot att han i gengäld ständigt utrustade, finansierade och underhöll en kavallerist (ryttare) samt dennes stridshäst till kronans tjänst (i detta fall sannolikt vid Norra Skånska Kavalleriregementet). Detta system utgjorde den absoluta ekonomiska och militära ryggraden i det skånska landsbygdssamhället under hela 1700-talet och skapade en lokal elit av välbeställda bönder.

Aftonklockan ringer ut

Efter fyrtio års strävsamt äktenskap kom dagen då Sven tvingades ta farväl av sin livskamrat. Den 5 december 1763 avled Kierstina Jönsdotter i Kollema av "ålderdoms bräcklighet", 62 år gammal. Sven levde vidare i elva år som änkling, omsorgsfullt omgiven av sina vuxna söner Torsten och Per som nu drev sina egna stolta rusthåll i trakten.

Den 25 mars 1774, då vårsolen åter började smälta snön över Söderåsen, drog Sven Torstensson sitt sista andetag, 76 år gammal. En vecka senare, den 1 april, ringde kyrkklockorna honom till den sista vilan på Röstånga kyrkogård.

När Sven gick bort år 1774 hade Frihetstiden nyligen avslutats genom Gustav III:s statskupp (1772). Han lämnade efter sig en värld som var betydligt fredligare, stabilare och mer välmående än den oroliga stormaktsvärld han en gång fötts in i.

Släktkrönikan på den patrilinjära sidan (farssidan, del 3) fortsätter med Svens son Per

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.