Kapitel 6 – Säckar, Solceller och Strategiska möten i Dodoma

Kapitel 6

Säckar, Solceller och Strategiska möten i Dodoma

Det var onsdagen den 1 februari 2006, och Dodoma bjöd på sin omisskännliga centralafrikanska kuliss – ett torrt, dammigt landskap där hettan darrade över vägarna och maffiga, karga klippformationer reste sig i bakgrunden bakom de rostiga järnvägsspåren. Vår lilla trupp, med mig och Janet i spetsen, var redo för en intensiv dag fylld av ministeriemöten, hjälporganisationer och fältbesök.

Mötet med kornbodens väktare: Strategic Grain Reserve

Dagen inleddes med att vi passerade den rejält patinerade, blå metallgrinden och skylten till Ministry of Agriculture and Food Security, Strategic Grain Reserve (S.G.R). Inne på kontoret var stämningen formell men varm. Vi slog oss ner kring ett vitt långbord med pappershögar, anteckningsblock, kaffekoppar och en burk Africafe mitt på bordet. Där satt vi i djupa diskussioner tillsammans med Mr Marlin, Willbroad och James.

Dodoma är ett centralt logistiskt nav och WFP:s kontor här är det enda FN-kontoret i staden. Det stödjer inte bara regionerna Dodoma, Iringa och Singida, utan är också utgångspunkt för mattransporterna till flyktinglägren vid gränserna mot Rwanda, Uganda och Kongo.

Vi fick en djupare inblick i WFP:s program:

• Skolmatsprogram (School feeding): Mat delas ut till grundskolebarn för att öka närvaron och uppmuntra till skolgång.
• Mat mot arbete (Food for Asset Creation): Mat ges som ersättning till landsbygdsbefolkningen när de bygger bevattningssystem, planterar träd eller återställer jordbruksmark.
• Stöd till HIV/AIDS-drabbade: Matpaket går till drabbade familjer, föräldralösa barn samt volontärer som utbildar sig i hemvård.

Mr Marlin redogjorde för läget: reserven innehöll just då 36 000 ton majs samt andra sädesslag, som köptes in från bönder runt om i landet för 1,40 TSH/kg. Men torkan grävde djupa hål i kalkylerna. Marknadspriset hade stigit till 2,50 TSH/kg och bränslepriserna hade rusat med 100 % under året. Det enda glädjeämnet var att regeringen veckan innan slopat tullen på importerat spannmål för att möta den allt allvarligare krisen.

Efter mötet klev vi ut på den solbrända lagergården där ståtliga bougainvilleabuskar med lila blommor kantade den dammiga marken. Vi klev in i de gigantiska, svala lagerhallarna. Doften av torrt gräs, torkad majs och jute fyllde luften. Inne i mörkret tornade säckarna upp sig i gigantiska, millimeterprecisa staplar ända upp till takstolarna – märkta med STORES BIN CARD. Janet inspekterade lagret noggrant medan Mr Marlin och Willbroad visade vägen genom de smala gångarna mellan säckbergen. Utanför byggnaderna stod rostiga godsvagnar uppställda på rad längs rälsen, redo att lastas med livsmedel.

Kossor, tågvagnar och svettigt lagerarbete: WFP Dodoma Sub Office

Bara en kilometer bort låg World Food Programmes (WFP) anläggning, så vi tog en promenad till fots längs de dammiga sandvägarna. Längs vägen möttes vi av en helt vanlig tanzanisk "trafikstockning" – en hel boskapshjord med kor och ett litet getkilling-sällskap strövade i sakta mak rakt emot oss framför stängslen! I närheten, precis intill järnvägen, såg vi också hur människor byggt enkla, tillfälliga bostäder av presenningar och brädor mot klippornas silhuett.

Längs en lång rad av gigantiska, vita tältlager stod rostiga, grå godsvagnar uppställda på spåret. Utanför väntade tunga trailers med färgstarka orangea och blå presenningar på sin tur. Inne i de stora tältlagren rådde full aktivitet: Staplar av kasser med palmolja (Palmolein Oil, berikad med Vitamin A och D från Norge) trafvades högt längs väggarna. Travar av gigantiska, blänkande metallkittlar sträckte sig ända upp till tälttaket – grytor som snart skulle göra nytta i skolköken.

På tältgolvet satt en kvinna barfota på en presenning och sorterade tålmodigt majskorn och gula ärtor som samlats upp från golvet med hjälp av en flätad sikt, medan Janet förvånat studerade det noggranna hantverket. Ett tjugotal starka lagerarbetare slet i hettan – några klättrade högt uppe på de massiva bergen av biståndssäckar med gula ärtor, medan andra bar tunga säckar på axlarna för att lasta av och på täckta gröna godsvagnar och bärga papperspallar över den darrande sanden.

Biogas, nya spisar och gästfrihet hos MIGESADO

Efter lunch bar det av till MIGESADO, organisationen som utreder vilka regioner som behöver hjälp och med vad. De hade en imponerande meritlista: över 3 000 spisar levererade och 250 vattentankar byggda (i storlekarna 12–19 kubikmeter).

Vid mötet med hela gänget runt träbordet – där fläkten snurrade i hörnet och kylda läsk- och vattenflaskor stod uppdukade – ställde alla stolt upp för ett gruppfoto. De visade stolt upp sin senaste uppfinning: en smart biogasdriven spis som tidsenligt kopplats ihop med en gaslampa! Därmed kan användaren laga mat och få belysning i rummet samtidigt – en lysande idé för både hem och skolkök. Mötet avrundades med en fantastisk lunch som serverades av våra gästvänliga värdar.

Skolbesök, swahilipress och kvällsarbete på hotellet

Sista stoppet för dagen var ett fältbesök vid en nyligen uppförd grundskolebyggnad i Dodomas landsbygd. Vi rullade in på den solbrända, röddammiga skolgården i vår vita FN-märkta Toyota Land Cruiser, komplett med takräcke, reservdäck och den långa radiomasten i fronten.

Skolområdet var under uppbyggnad, omgivet av murade lättbetongblock utan puts och med enkla plåttak. Vi välkomnades av skolans rektor, en anmärkningsvärt ung kille runt 25 år (klädd i grönmönstrad skjorta), som tog emot oss medan Janet – iförd sin blå WFP-tröja och beige beiga väst – klev ur jeepens skugga och började samtala med en av skolans lärarinnor i färgstark röd topp och mönstrad kjol.

Rektorn visade oss runt i den trångbodda verkligheten där 320 elever (varav 167 flickor) trängdes i blott tre klassrum. Skolan var helt beroende av externa gåvor. En tidigare teammedlem från Nederländerna hade samlat in pengar hemma och finansierat den helt nya skollängan med två stora klassrum och ett rektorsrum. På skolans putsade yttervägg lyste en enorm, gulmålad tegelväggsillustration med rubriken "Once upon a time... VRIENDEN VAN BOKKI" fulltecknad med alla donatorers namn från insamlingen i november 2005. Dessutom satt en liten solcellspanel monterad uppe vid takfoten på skolbyggnadens korrugerade plåttak – en gåva efter att TNT:s vd besökt skolan året innan.

Inne i klassrummen gluttade eleverna nyfiket ut genom de stora fönsteröppningarna utan glas. I ett av rummen hade skolbänkarna skjutits åt sidan för att göra plats för rader av skumgummimadrasser klädda i lysande blå lakan – här förvandlades klassrummet till sovsala under natten, direkt framför den kritdammiga svarta tavlan täckt av matematikformler.

Ute på skolgården synades måltidsförhållandena. Willbroad visade upp det gamla, tältliknande skolköket uppbyggt av rostig korrugerad plåt och hönsnät. Dammiga jute- och plastpapperssäckar låg trafvade utanför och inne i rökdimman stod stora metallkittlar placerade direkt över öppna härdar av trestenar och glödande träkol. Bara ett stenkast därifrån stod dock framtiden redan färdigställd: en helt ny, murad dubbelspis i tegel och cement med runda kittelhål och ett rejält sotningslock i metall – en enorm standardhöjning för matlagningen.

Mitt under besöket dök plötsligt en lokal journalist och fotograf upp! De intervjuade oss och tog bilder till en artikel som skulle publiceras i Dodomas lokala swahilitidning dagen därpå.

Innan kvällen var slut hann vi även med ett besök hos en lokal modist. Kjell ställde stolt upp på bild bredvid sömmerskan i hennes färgstarka lila klänning och matchande huvudbonad, och Janet kunde inte motstå att prova en ståtlig guldmönstrad huvudsjal och matchande tyg över axeln!

När mörkret slutligen föll över Dodoma slog vi oss ner vid de vita plastborden på uteplatsen vid Dodoma Hotel. I skenet från utelamporna, med kylda Safari-öl tillhands, fällde vi upp den bärbara datorn för att sammanställa dagens alla intryck, rapporter och mötesanteckningar innan nästa dag tog vid.

P.S. Till alla svenska läsare: glöm inte att lyssna på Radio City! De ringde upp mig för en intervju under dagen och utlovade fler återkomster från äventyret framöver...

Om du gillade inlägget så klicka på "gilla" ikonen som är en "tumme upp" här nedanför till vänster. Du får gärna kommentera eller fråga något genom att skriva en kommentar i kommentarsfältet nedanför.