Fjärdingsmannen Sven Carlsson i Näsum som blev ihjälslagen

1746 - 1777

På min morfars sida finns det en del som tjänstgjort inom den polisiära kåren som poliser, konstaplar, länsman, landsfiskaler och fjärdingsmän. Den här berättelsen handlar om fjärdingsmannen som även var krogvärd i Näsum under 1770-talet. Han var gift med min morfars farfars farfars syster Hanna Andersdotter, dotter till Anders Olsson (1710-1771) i Näsum. NB! Hanna hade bland annat en 14 år yngre broder som var länsman.

Kort sammanfattning av händelseförloppet:

Den 28 september 1777 befann sig Sven Carlsson i sitt hem tillsammans med nämndemannen Per Jeppsson, sin granne Per Olsson och bonden Lars Olsson. De satt och åt och hade trevligt tillsammans. Enligt Svens änka, Hanna, och edsvurna vittnen kom timmermannen Jeppa Jönsson och hans bror Per Jönsson som arbetade som timmermansdräng hos Sven Carlsson in i stugan. De hade sällskap av Jeppa Persson, Persen Håkansson, Jöns Truedsson och Anders Nilsson från Äskekärra. I början var männen lugna, men efter att de köpt och druckit drygt ett halvt kvarter (ca 15-20 cl) brännvin hos Sven Carlsson (som drev krogverksamhet), började de väsnas. De sa att de skulle "hålla igång laget", sprang runt och dansade på golvet.

Både Per Olsson och Sven Carlsson bad dem vara lugna om de ville vara kvar. När de ändå fortsatte att stöka, tog Per Olsson tag i Jeppa Persson för att få honom lugn. Då gav sig Jeppa Jönsson och Anders Nilsson på Per Olsson. Sven Carlsson reste sig från bordet för att medla, men då släppte Jeppa Jönsson taget om Per och gav sig på Sven istället, och satte honom på ugnsbänken. Under bråket krävde Jeppa Jönsson att Per Olsson skulle betala en skuld på 12 skilling. Per gick hem, hämtade pengarna och bad sedan Lars och Sven att följa med honom ut för att bevittna återbetalningen.

Slagsmålet utomhus:

Änkan Hanna såg inte vad som hände utomhus, men en stund efter att Sven gått ut bars han in så illa misshandlad att han inte kunde tala. Han dog tre dagar senare. Per Olsson, som också misshandlades, har berättat att Jeppa Jönsson drog ut honom ur stugan, tog stryptag och rev sönder hans skjorta. Sven kom ut för att hjälpa till. När Per sedan försökte gå hem stoppades han av de andra drängarna. När Sven, som var kvar inne på gården, hörde oväsen ropade han och undrade vad som stod på. Per svarade att han inte fick gå hem i fred. Sven kom springande till platsen. Då frågade Per Jönsson: "Vill du slåss, kasse [karl/gubbe], annars ska jag lära dig..." varpå han slog Sven med ett trähygge (påk) så att Sven föll direkt. Brodern Jeppa slog ner Per Olsson. Därefter gav sig båda bröderna på den liggande Sven Carlsson; de slog honom och trampade honom på bröstet och kroppen. Sedan fortsatte de att misshandla Per Olsson ända in i hans förstuga. Per Olsson fick ett stort sår i huvudet och skador på kroppen, men överlevde.

Kronolänsman Gabriel Anfeldt berättar att han fick underrättelse dagen efter misshandeln (den 29 sept) om att Sven Karlsson var så illa slagen att hans liv var i fara. Anfeldt begav sig genast till Näsum för att gripa bröderna Jeppa och Per Jönsson. Dessa anklagas för att ha misshandlat både fjärdingsmannen och bonden Per Olsson (som låg till sängs skadad). Men de två männen gick inte att finna, trots att noggranna husrannsakningar gjordes i Näsum by där de bodde, samt hos deras föräldrar och släktingar i trakten. Rykten sade att de redan morgonen efter slagsmålet – särskilt då det pratades om att det inte fanns hopp för Sven Karlssons liv – hade begett sig ner till kusten i hopp om att hitta ett sätt att lämna riket.

Åklagaren rapporterade detta till vice kronofogde Risberg, som genast ordnade så att kronolänsman Kiörning sökte efter rymlingarna vid kusten, särskilt i Åhus. Länsman Kiörning rapporterade den 6 oktober att han, med hjälp av tullförvaltare Sorbon, genomsökt både fartygen på Ripps redd vid Åhus och andra platser i staden utan att finna de brottsliga. Nu går ett allmänt rykte om att Jeppa och Per Jönsson via ett fiskeläge i Blekinge lyckats ta sig över till Bornholm och därmed undkommit, trots att de genast efterlystes överallt.

Brottslingarna hittades aldrig och Sven Carlssons änka Hanna Andersdotter stämde förövarnas föräldrar senare... Nedan följer domstolsprotokollen samt efterföljande domslut i sen helhet, inte i originalversion utan översatt till en mer modern och lättläst svenska.

Kort ordlista för förståelse av originaltexten:

• Fjärdingsman: Ett biträde till kronofogden (ungefär som en lokal polis eller ordningsman i socknen).
• Fredlös: En person som ställdes utanför lagens skydd. Vem som helst fick döda en fredlös utan straff, och de fick inte äga egendom.
• Mansbot: Ett bötesbelopp man betalade till den dödes släktingar eller staten istället för dödsstraff vid dråp (ej mord).
• Åbo: En bonde som har besittningsrätt till jorden (ofta ärftlig), men inte äger den fullt ut.
• Lejd: Ett löfte från myndigheterna (här Kungen) om att en misstänkt person får vistas i landet utan att bli gripen under en viss tid, oftast för att kunna inställa sig vid rättegång.
• Bryta lind: En process där man blötlägger och bearbetar grenar från lindträd för att få fram bastfibrer till rep och mattor.
• Nämndeman: En förtroendevald person som sitter med i rätten (precis som idag).
• Ripps redd: En ankringsplats utanför Åhus.
• Spinna ister av mig: Ett gammalt uttryck som ungefär betyder "sko sig på mig" eller "få fördel av mig". Bråket verkar delvis grunda sig i agg över att fjärdingsmannen rekryterat männen till soldattjänst.

Tingsrätten 26 november 1777

Händelseförloppet enligt åklagaren Länsman Anfeldt beskriver vidare vad som hände den aktuella kvällen. Hemma hos Sven Karlsson fanns nämndemannen Per Jeppsson samt bönderna Per Olsson och Lars Olofsson, som Sven bjöd på förtäring. Då kom bröderna Jeppa och Per Jönsson in, tillsammans med drängarna Jeppa Persson och Per Håkansson samt brukskarlen Jöns Truedsson och bonden Anders Nilsson. De begärde att få köpa brännvin, eftersom Sven Karlsson drev krog. En ordväxling uppstod mellan Jeppa Jönsson och gästen Per Olsson, vilket ledde till bråk och osämja. Sven Karlsson körde då ut dem och deras följe ur stugan. En stund senare skulle grannen Per Olsson gå hem. Sven Karlsson stod då ute på sin gård och hörde att grannen blev ofredad ute på gatan. Han gick ut för att hjälpa till och blev vid det tillfället nerslagen.

Åklagaren har därför kallat in åtta personer och diverse andra vittnen. Även Sven Karlssons änka, Hanna Andersdotter, och hans far Carl Jönsson i Västanå är närvarande.

1. Vittnesmål från änkan Hanna Andersdotter: Tingsrätten läste upp läkarintyget från Dr. Stobaeus, som fastslog att slagen Sven fått i huvudet var dödliga. Därefter fick änkan Hanna vittna (medan de andra vittnena fick vänta utanför).

Hon berättar följande: Den 28 september, en söndagskväll, satt hon och hennes husfolk och åt vid den nedre bordsänden. Hennes man Sven satt vid den övre änden med nämndeman Per Jeppsson och grannarna Per Olsson och Lars Olofsson. De åt och hade trevligt tillsammans. Då kom drängarna (Jeppa Jönsson, Jeppa Persson, m.fl.) och Anders Nilsson in i stugan. I början var de tysta och lugna, men sedan beställde de ett halvt kvarter brännvin (ca 16 cl) eller lite mer, och sa att de skulle "hålla laget vid liv". Därefter blev de oroliga och sprang omkring på golvet. Per Olsson bad dem vara stilla om de skulle vara i samma sällskap som dem, och även Sven Karlsson sa till dem. När de inte lyssnade utan fortsatte hoppa och springa, reste sig Per Olsson och tog tag i Jeppa Persson för att få honom lugn. Då gav sig först Jeppa Jönsson och sedan Anders Nilsson på Per Olsson. Sven ingrep då för att styra upp det; han slet bort Jeppa Jönsson från Per och kastade in Jeppa i ugnsbänken (utrymmet mellan ugnen och väggen).

Då Jeppa Jönsson gav sig på Sven en andra gång, tog Sven ett brinnande vedträ från under grytan för att köra ut alla. Men Hanna, hennes svägerska och Lars Olsson tog träbiten ifrån honom så han inte skulle skada någon. Sven skrek att han ville "ha huset rent" eftersom det var sent. Alla bråkstakarna (utom Anders Nilsson) samt gästen Per Olsson gick då ut. Nämndemannen och Lars stannade kvar inne hos Sven. Hanna gick sedan ut i förstugan där de flesta stod och munhöggs. Hon bad Jeppa Jönsson gå hem och låta dem vara i fred. Han svarade då hånfullt: "Ni ska tro att Kassen [troligen öknamn på fjärdingsmannen] inte ska spinna ister av mig, som satt oss till soldater". Hanna svarade att de redan hade ister och inte behövde spinna det av honom, och bad honom återigen att gå hem. Då gick han ut ur förstugan.

Strax därefter kom Per Olsson tillbaka in. Han hade varit hemma och hämtat 12 skilling som han var skyldig Jeppa Jönsson, eftersom Jeppa hade krävt betalning under bråket. Per bad först Lars Olofsson följa med ut och bevittna betalningen, men Lars ville inte eftersom det var sent och bad dem vänta till morgondagen. Då bad Per istället Sven Karlsson att följa med. De gick båda ut. En stund senare gick nämndeman Per Jeppsson ut, men kom strax in igen och sa: "Den Dålige [Djävulen] var lös i gården", tog ett vedträ och gick ut igen. En liten stund därefter kom Hannas bror Per och bonden Ingeman Bodellsson ledande och bärande på hennes man. Han var så illa slagen att han dog på natten mot söndagen (korr: texten säger söndag natt, men händelsen var en söndag, så troligen avses natten mot måndag eller att han dog tre dagar senare som nämnts tidigare).

Nämndeman Per Jeppsson kom in och försökte resa upp Sven som låg på bänken för att se hur illa däran han var, och sa att han sedan ville syna Per Olsson. Sven kunde inte tala mer än att säga "Folket var rasande". Slutligen säger Hanna att hon minns att hon, i förvirringen över mannens tillstånd, hörde nämndemannen Per Jeppsson säga till Sven att han "var lika grann ännu" och frågade om han kom ihåg vad han gjorde mot honom förra året. Hon har ingen kunskap om hur det gick till ute på gatan, förutom att när de kom bärande med hennes man och hon frågade vem som hanterat honom så illa, svarade de att Per Jönsson och hans bror Jeppa hade gjort det. Den förstnämnde hade varit hos dem tidigare på eftermiddagen och då, i Sven Carlssons svåger Per Jönssons närvaro, förebrått Sven för att vara falsk, varpå Sven hade kört ut honom. Hon tillägger att så snart hennes man blivit lagd i sängen [bänken], ska han ha kräkts blod fem olika gånger.

2. Vittnesmål från Åbon Per Olsson: Åbon Per Olsson berättar att samma dag, strax före kvällen, kom drängen Per Jönsson in till Per Olsson i hans stuga och bad honom gå ut, eftersom åbon Nils Åkasson från Klagstorp var där ute och ville tala med honom. När Per kom ut visade det sig inte vara annat än att Nils och Per ville att han skulle följa med dem hem till Sven Carlsson. Han lät sig övertalas och följde med dit in. Där inne befann sig då nämndemannen Per Jeppsson från Näsum och åbon Per Jönsson från Västanå. Det hade uppstått en ordväxling mellan Per Jönsson och nämndemannen angående att den förstnämnde på vägen från Kristianstad skulle ha överfallit Per från Västanå. Nämndemannen hade sagt att han avrått Per i Västanå från att stämma honom, och när denne nekat till detta, hade nämndemannen yttrat att det då troligen var Ahnfeldt som begärt det. Nämndemannen hade fortsatt att påstå att drängen Per Jönsson från Näsum skulle gå med på förlikning, vilket ledde till träta. Per Olsson gick då fram till Per Jönsson och medlade (eftersom han är farbror till Per Jönsson) så att det blev lugnt, varpå Nils Åkasson gick därifrån.

Men drängen Per Jönsson började bråka med nämndemannen på nytt; om det var på allvar eller skämt säger sig Per Olsson inte veta då det liknade båda delarna. Därefter gick Per Jönsson ut genom den östra stugdörren till härbärget, där han träffade Jeppa Persson och Persen Håkansson med flera. Sven Carlsson och hans svåger ska ha gått till dem i samma hus. När Per Olsson hörde att det stojades och pratades högt gick han dit. Han hörde inget annat än sådant som var god stämning, men bad ändå åbon Per Jönsson att få sin svåger Sven Carlsson att gå in i stugan, vilket de gjorde. En stund därefter ska även Jeppa Jönsson, Per Jönsson, Persen Håkansson och Jöns Truedsson ha kommit in i stugan, och strax därefter åbon Anders Nilsson. Då hände det som änkan berättat, med tillägget att Jeppa och en annan (som förmodas vara hans bror) drog ut Per Olsson genom dörren. Den förre tog tag i hans hals, rev sönder skjortan och strypte honom så att Sven Carlsson fick komma till och skilja dem åt.

Eftersom Jeppa därefter krävde Per på 12 skilling som han var skyldig, lovade han att betala genast. Jeppa sa dock att han kunde bära hem pengarna till honom. Per gick hem efter pengarna tillsammans med drängen Jöns Truedsson. När de kom tillbaka bad han först Lars Olsson följa med ut till Per [Jönsson?] för att vara vittne till att han betalade Jeppa Jönsson, men Lars ville inte det förrän dagen därpå.

Istället följde Sven Carlsson (som granne) Per ut på gården där de stannade och talades vid. Per gick utanför porten i tanken att gå hem, eftersom han trodde Jeppa hade gått hem. Ett stycke därifrån stod dock Persen Håkansson och Jeppa Jönsson som båda tog tag i honom. Han försökte komma loss, men då de inte ville släppa honom godvilligt gav han Persen (som är kusin till hans hustru) en örfil. När Sven hörde att det talades högt – särskilt som kyrkovaktarens dotter Kierstinna kommit till och bett Jeppa och Persen sluta med vad de höll på med – kom han ut i sin port och ropade till Per och frågade vad som stod på. När Per svarade att han inte fick gå hem i fred, kom Sven fram till Per. Medan de stod och pratade kastades en sten, men av vem vet man inte. I samma stund kom både Jeppa och Per Jönsson fram. Den sistnämnde sa till Sven: ”Vill du slåss, 'Kasse', eller ska jag lära dig?” (Han minns dock inte exakt vilket av uttrycken som användes). I samma stund slog nämnde Per Sven i huvudet med en stör eller annat trä han hade i handen, så att han genast föll.

Samtidigt började Jeppa slå Per Olsson, slag på slag mot huvudet. Eftersom Per höll vänsterarmen för sig träffade han inte huvudet förrän vid fjärde slaget, då armen hade domnat bort. Efter det slaget dignade han omkull. Då sprang Jeppa Jönsson bort till sin bror Per, och båda gav sig på Sven och trampade honom på bröstet och övriga delar av kroppen. Därefter kom de tillbaka till Per Olsson och började åter slå och trampa honom, förföljde honom in på hans gård och in i stugan. Av detta ska han ha fått ett stort sår i huvudet, ett blodvite på högra tinningen, 4–5 knutor och svullnader i huvudet, 3 blånader på vänsterarmen, hela bröstet svullet (särskilt på höger sida), och han tillägger att han känner mycket värk i ländryggen.

• Rätten frågar: Om inga andra lade hand på honom än Jeppa och Per? Per svarar: Att han inte med visshet kan säga det.

3. Vittnesmål från Nämndemannen Per Jeppsson): Han berättar att han mot aftonen gick till den nu avlidne Sven Carlsson för att betala 16 öre som han var skyldig. Då ska ingen mer ha varit där inne än Svens svåger Per Jönsson och Nils Åkasson från Klagstorp, men drängen Per Jönsson i Näsum kom in senare. Nämndemannen instämmer i vad Per Olsson (som också kom dit) berättat angående ordväxlingen mellan honom och Per Jönsson gällande det ryktade överfallet på Per Jönsson i Västanå, och att Per Olsson medlade så att det lugnade ner sig. Hans berättelse överensstämmer också med Per Olssons om att medan han och de andra satt vid bordet, åt och drack brännvin som Sven bjöd på, kom de förutnämnda personerna in, och Per Olsson försökte lugna dem och förhindra oväsen. Han hörde även att Jeppa krävde Per på pengar och att Per gick hem efter dem. Nämndemannen berättar vidare att då Jeppa och de andra var i stugan och inte lät sig styras, steg Sven upp. Han tog först ett spånträd som togs ifrån honom, och därefter ett annat trästycke som låg under grytan, varmed han hytte (hotade) men inte slog någon av dem som förde oväsen.

När alla var ute ville Sven Carlsson också gå ut. Nämndemannen försökte förhindra detta genom att be honom stanna inne. När det inte hjälpte försökte han hindra Sven genom att begära växel tillbaka på två bancossedlar han lämnat honom. Men sedan Sven växlat dem gick han ut. En stund därefter blev det skrik i stugan om att de slogs på gatan. Då gick nämndemannen ut, men tog ett trästycke och höll framför sig eftersom det var ganska mörkt. Han mötte Ingeman Bodelsson och Per Andersson på gården som bar in Sven i stugan. Han gick dock utanför porten och hörde Per Olsson yttra: ”Slå mig inte mer kära bröder, nu är jag sönderslagen”, men var han befann sig kunde nämndemannen inte se. Han gick därefter åter in i Svens stuga, där fjärdingsman Bengt Hansson kommit till. De hjälptes åt att klä av Sven tröjan. Under tiden kom ett bud och bad nämndemannen gå till Per Olsson som var illa slagen, vilket han gjorde. Han fann att Per hade ett sår i huvudet av minst ett kvarters längd, men synade honom inte vidare. Slutligen nekar han till att ha fällt det yttrande till Sven som dennes hustru berättat om.

• Rätten frågar: Varför han tog med sig ett trästycke när han gick ut? Han svarar: För att hålla för ansiktet så att ingen skulle kunna slå honom där, eftersom det var så mörkt.
• Rätten frågar: Om Jeppa eller Per Jönssönerna varit hemma hos honom tidigare på dagen? Han svarar: Nej.

4. Vittnesmål från Persen Håkansson: Persen Håkansson, som kallades in, påstår att han inte på något sätt förolämpat avlidne Sven Carlsson eller någon av de andra inne i stugan. Hans uppsåt var att medla så att inget bråk skulle ske. Han hävdar att varken han eller någon annan, förutom Jeppa Jönsson och Jeppa Persson, hoppade och dansade på golvet, vilket de blev tillsagda om av Per Olsson. När de alla var tvungna att gå ut, ska de ha slagit mössan av honom i förstugan. På gården försökte han förmå Jeppa att inte träta med Per Olsson, men han erkänner att han och Jeppa Persson gick ut på gatan. Då Per Olsson kom och ville gå hem, frågade han varför Per skulle vara otrevlig mot honom och de andra. Han tog tag i honom, ruskade om och gav honom en örfil. Efter tillsägelse från Pers piga och Jeppas syster gick han från Per och följde dem. Men när han kom ut på gatan hörde han skrik, varför han gick tillbaka för att förhindra slagsmål. Då såg han att Per och Jeppa hade tagit tag i Per Olssons hår och att Sven Carlsson låg på gatan, men han vet inte vem som slog eller lade hand på honom.

• Rätten frågar: Om han tidigare på dagen varit i sällskap med Jeppa och Per Jönssönerna? Han svarar: Mot aftonen träffade han Jeppa Persson utanför Sven Carlssons port och följde på dennes begäran med in i Svens härbärge. Där träffade de Anders Nilsson. När de tagit var sin sup brännvin följde han med Anders till Jeppa Jönsson (som bodde hos sin far, till vilken Anders sålde äpplen). Där blev de bjudna på lidköp (halvstop brännvin). Därifrån gick de alla tre, jämte drängen Jöns Truedsson, till Sven Carlssons där de åter tog var sin sup brännvin.
• Rätten frågar: Vart han skulle gå då han träffade Jeppa Persson utanför Svens port? Han svarar: Till sockenskomakaren Sven Jonasson för att hämta sin fars oxtöm.
• Rätten frågar: Om han inte träffade eller såg Per Jönsson? Han svarar: Han var hos Sven Carlsson då Persen var där första gången, men han var inte med då han och de andra var hos hans och Jeppas far Jöns Jeppsson.
• Rätten frågar: Om han inte talat med Per Jönsson tidigare den dagen? Han svarar: Nej.
• Rätten frågar: Hur Per Jönsson var klädd hos Sven? Han svarar: I en vit tröja, men då han var ihop med Per Jönsson [senare?] hade han en svart tröja på sig.
• Rätten frågar: Hur lång tid det var som han var hos Jöns Jeppsson och tills han kom tillbaka till Sven Carlssons, samt då Jeppa och Per var ihop med Per Olsson? Han svarar: Att han omöjligen kan ange det.
• Rätten frågar: Vart han tog vägen sedan slagsmålet var över, och om han sedan var i sällskap med Per och Jeppa? Han svarar: Nej, han ska ha gått hem och lagt sig.
• Rätten frågar: Om han var hos dem dagen därefter? Han svarar: Nej.
• Rätten frågar: Om han inte tog staven från gärdesgården? Han svarar: Att han tog en som var liten, men slog inte med den.

5. Vittnesmål från Anders Nilsson: Berättar att söndagen den 28 september, strax efter predikan, kom Jeppa Jönsson till honom och prutade på några äpplen han hade. De kom överens om att Anders skulle komma till Jeppa på eftermiddagen och göra upp affären och dricka lidköp. Samma dag red Anders till Näsum för att låta en hovslagare från Småland åderlåta hans sjuka häst. Efteråt följdes de till Sven Carlsson där Anders bjöd på en sup brännvin. Då han skulle gå från Sven träffade han drängen Jeppa Persson på gården, vilken han bad följa med till Jeppa Jönsson, tillsammans med Persen Håkansson, för att göra upp om äpplena. De drack ett halvstop brännvin i lidköp (köpsup) där. Därifrån följdes de alla till Sven Carlssons.

När de kom dit var nämndemannen Per Jeppsson, åbon Per Olsson, Ingeman Bodelsson och Lars Olsson redan där. Efter att ha hälsat på männen och Sven Carlsson, bjöds han på brännvin av Sven och sedan av Per Olsson. Medan de satt och pratade började drängen Jeppa Persson hoppa på golvet, vilket Per Olsson blev förargad över och skällde ut honom för. Jeppa Jönsson (som är kusin till Jeppa Persson) lade sig i och hamnade i gräl med Per Olsson, dock utan att de rörde varandra. Men Sven Carlsson steg upp för att köra ut dem och tog en eldbrand (brinnande trästycke) och hytte med, som Anders tog ifrån honom och kastade under bordet.

Sedan ska alla ha gått ut, förutom han och Jeppa Persson. Men innan dess, medan de pratade om att Per Olsson tilltalat honom, hörde Per detta, kom fram och började bråka med Anders och tog tag i honom. Först förde han honom ifrån sig, men sedan fattade han tag i honom så att båda föll omkull på golvet. Sedan de skiljts åt satt han en stund i södra bänken och en stund bakom bordet, medan Per gick hem efter pengar. När Per återkom, gick både han och Sven ut. En stund därefter kom Svens svåger in och berättade att de for illa fram med Sven, och nämnde Jeppa och Per Jönssönerna. Då gick nämndemannen och hans son ut, medan Anders och Lars Olsson stannade inne i stugan.

• Rätten frågar: Vilka var hos Jeppa Jönsson? (Han nämner samma personer som Persen Håkansson angav).
• Rätten frågar: Hur länge var han i Näsum på söndagen? Han svarar: Tills olyckan inträffade och de kom in med Sven Carlsson. Då red han hem, men ute på gatan vid Per Olssons sträte träffade han både Per och Jeppa. Han sa till dem att det stod illa till, men de sa att det var ingen fara, varpå han gick ifrån dem.

6. Vittnesmål från Jeppa Persson: Klockan 7 på kvällen vid solnedgången gick han med Sven Olsson, Ingeman Bodelsson och Persen Håkansson in till Sven Carlssons för att ta sig brännvin. När Jeppa och Persen gått ut träffade de Anders Nilsson på gården och följde med till Jeppa Jönsson där de drack ett halvt stop brännvin. Därifrån gick de åter till Sven Carlssons, där Jeppa Jönsson och åbon Per Olsson ordväxlade och Per och Anders tog tag i varandra, vilket gjorde Sven förargad (beskriver händelsen likt tidigare).  Han säger att sedan Anders och Per varit i luven på varandra, gick Jeppa ut och ställde sig bakom dörren. Då såg han att både Sven och svågern Per Andersson gick ut med varsitt trästycke i handen. Han såg inte att de gick längre än ut på gården. Han gick därefter in i stugan igen och påstår att han inte var inblandad i slagsmålet som skedde.

• Rätten frågar: Om han talat med Jeppa Jönsson tidigare? Han svarar: Inte förrän på krogen där denne var.

7. Vittnesmål från Lars Olsson: Avlägger samma berättelse om vad som hände hos Sven Carlsson som Per Olsson gjort.

• Rätten frågar: När kom han till Svens? Han svarar: I skymningen kom han från ladugården där han sett till sina kreatur. På Svens gård träffade han Jeppa Persson och Persen Håkansson. När han sa att han var sugen på en sup om det fanns lust på krogen, visade de honom till härbärget. Där fick han brännvin och träffade Sven Carlsson, Per Jönsson och de andra. Då Per Olsson bad dem gå in, gick han med in i stugan.

8. Vittnesmål från Jöns Truedsson: Ger även han samma berättelse om bråket inne i stugan mellan Per Olsson, Per Jönsson och Anders Nilsson. Han tillägger att han följde Per Olsson hem efter pengar för att betala Jeppa. Då Per erbjöd Jeppa pengarna ute på gården ville han inte ta emot dem, utan sa att de kunde lämnas hemma hos honom. Per gick då in i stugan, men kom åter ut genom porten. Då ska Jöns Truedsson, Persen Håkansson och Jeppa Jönsson ha varit ute på gatan. Han såg att Persen tog tag i Per Olsson, som slog Persen en örfil. Om Jeppa Jönsson också var ihop med Per såg han inte, men väl att Persen bröt en stake av gärdesgården. Jeppa ska ha gått söder om och Persen norr om gärdesgården och mötts västerut vid hagen. Då kom ett träd kastandes – varifrån eller av vem vet han inte – vilket Jeppa Jönsson tog upp och kastade tillbaka. I det han vände sig om föll han omkull. Därefter gick han hem och vet inget mer. 9. Vittnesmål från föräldrarna: Eftersom Per och Jeppa Jönssöners föräldrar, fadern Jöns Jeppson och modern Ingar Tykasdotter, också blivit inkallade av åklagaren, trädde de fram. De berättade att de inte äger minsta kunskap om det slagsmål som deras söner utövat mot Sven Carlsson och Per Olsson. Deras barn hade varken den dagen slagsmålet skedde, eller tidigare, omtalat att de var ovänner med Sven eller Per. Först på morgonen dagen efter fick de veta att deras söner lagt hand på de nämnda personerna. De hade då saknat dem och har nu ingen aning om var de är eller vistas. De tillägger att de inte bidragit till deras flykt.

Eftersom ingen av de närvarande hade mer att tillföra, och sedan deras berättelser lästs upp för dem utan anmärkningar, lät Tingsrätten kalla in vittnena: drängen Per Nilsson, Lars Nilsson, pigan Jertrud Persdotter, änkan Boell Jönsdotter och hennes dotter Christina Eskillsdotter, Sven Jonasson, Ingeman Bodelsson, hustru Ingar Persdotter. (Hustru Christina Olasdotter samt änkorna Ellsa och Ellna i Klagstorp kunde ej infinna sig p.g.a. ålder och sjukdom). Efter noggrann efterfrågan fann Tingsrätten att inga av de närvarande vittnena är släkt (t.o.m. kusiner) med Jeppa och Per Jönssöner eller på annat sätt jäviga. De fick därför träda fram, avlägga vittneseden, varnades för mened och därefter vittna var för sig.

1. Vittnesmål från Per Nilsson:

Vittnet berättar att han på kvällen den 28 september var på väg till brytstugan (linbastan). Han hörde då stoj och oväsen på gatan och gick ditåt. På ett bösskotts avstånd från Swen Carlssons gård hörde han vittnet Per Olsson, vars röst han kände igen, be för sitt liv. En annan person frågade: "Kastar du med sten?", varpå Per Olsson svarade: "Det gör jag inte." Eftersom oväsendet tilltog gick vittnet längre ner på gatan. Han träffade nämndeman Per Jeppsson som stod vid en gärdesgård som tillhörde Swen Carlssons svägerska och höll ett trästycke i handen. Nämndemannen frågade vem vittnet var, och när vittnet svarade bad nämndemannen honom stanna kvar och "låta dem hållas". Men vittnet, som hörde att bråket var nära Per Olssons port, gick genast öster om gärdesgården. När han kom till porten såg han att Per tog tag i sitt enes-stängsel, men Jeppa drog honom därifrån och innanför porten. Medan de stod där gick vittnet ifrån dem till brytstugan. Vittnet tillägger att han hörde Per Olsson säga: "Ja, så slå ihjäl mig då", varpå en annan svarade: "Ja, så låt oss göra det i Jesu namn."

• Rätten frågar: Om vittnet hörde Jeppa eller Per Jönsson den dagen, eller förut, säga att de skulle ge sig på Swen Carlsson? Han svarar: Nej.

2. Vittnesmål från Lars Nilsson: Vittnet var, liksom föregående vittne, på väg till brytstugan för att bryta lin åt Swen Carlssons hustru. När han stod vid sin husbonde Jöns Olssons port, ungefär ett halvt bösshåll från Swen Carlssons gård, hörde han någon säga: "Du förbannade Kasse [öknamn], vill du känna på knektar?". Vittnet gick framåt gatan till Per Olssons gård. Han hörde Per ständigt be för sig och hörde att någon slog honom, men vet inte vem det var på grund av mörkret. Han hörde dock Jeppa Jönsson säga till Per Olsson: "Vill du slå med stenar?", men denne nekade ständigt till att ha gjort det. Hur Swen blev hanterad har vittnet mindre kunskap om, då han varken såg honom eller vem som gav sig på honom förrän han bars in i stugan. Vittnet tillägger att när de gav sig på Per Olsson kom vittnet till nämndeman Per Jeppsson, som stod vid gärdesgården en bit från slagsmålet med ett litet trästycke i handen, men vittnet såg honom inte röra någon med det. Slutligen minns vittnet att när slagsmålet var över stod han vid Swen Carlssons port. Då kom Jeppa och Per Jönsson samt Persen Håkansson från Per Olssons gård. När vittnet frågade vad de sysslade med sa Persen att han inte brydde sig, utan bara ville leta efter sin mössa som de slagit av honom.

• Rätten frågar: Kom det inte fler från Per Olsson? Han svarar: Jo, med de förra var även Jeppa Persson och Anders Nilsson.

3. Vittnesmål från Jertrud Persdotter: Vittnet tjänade hos Swen Carlsson vid tiden för händelsen och var där när slagsmålet skedde. När hon kom in i stugan hade Swen tagit tag i Per Jönsson och satt honom på ugnsbänken, men därefter gick hon ut. En annan gång hon kom in såg hon att Jeppa Jönsson tagit tag i halskragen på Per Olsson, drog honom ut genom dörren och slog honom omkull. Hon rusade då till de närvarande och bad dem skilja dem åt. Swen Carlsson gick ut, men vittnet blev stående i stugan vid karhyllan med ett ljus. Hon tillägger att Swen Carlsson körde ut drängen Swen Jönsson (som kommit in i stugan) genom östra dörren och Jöns Truedsson genom västra dörren, och sagt att han ville ha frid i sitt hus. Både Swens hustru, vittnet och Lars Olsson bad Swen lugna sig, och han kastade sig då på sängen. Då ska nämndemannen ha bett honom att få tillbaka pengar, men vittnet vet inte sammanhanget. Därefter gick hon till brytstugan och vet inget mer.

• Rätten frågar: På Per Olssons begäran: Såg vittnet någon hålla för dörren då Jeppa hade tagit tag i Per Olsson? Hon svarar: Nej.

4. Vittnesmål från Bodell Jönsdotter: Hon bor ungefär ett stenkast från Swen Carlssons port. När hon på kvällen hörde stoj och oväsen gick hon till gården. Hon såg Jeppa Jönsson träta med Swen Carlssons hustru, men vet inte varför då hon inte var med när det började. Just då kom Per Olsson med Jöns Truedsson, som varit hemma efter pengar, och sa till Jeppa: "Kom nu, ska du få dina pengar." Denne svarade: "Din lån-röv, du fick dem inte här, gå hem och betala dem." Vittnet gick in i stugan med sin dotter Kierstina för att leta efter mössor som tillhörde de som var ute. Swens hustru sa något som vittnet inte uppfattade, men Swen bad henne tiga. Då hon fortsatte att träta bad mannen henne hålla munnen, annars skulle han lära henne det, och klev upp. De närvarande hindrade honom från att röra sin hustru och han kastade sig åter på sängen. Vittnet gick hem men gick genast ut igen och mötte sin dotter Kierstina. Stenar kastades från öster till väster (oklart av vem), vilket fick dem att springa hem. De gick dock ut igen och träffade Jeppa Jönsson och Persen Håkansson utanför Swen Jonassons fähusvägg. Jeppa hade en påk i handen. Vittnet uppmanade dem att gå hem, men de ville inte. Jeppa bad dem dra åt fan ("visade dem fanen i våld") och kallade dem "förbannade tävor" (slampor/tikar). Persen sa att de var herrar som inte lät sig köras bort. De körde vittnet och hennes dotter uppför backen två gånger. Dit kom även Per Jönsson med ett trästycke, och även Jeppa Persson. Jeppa Jönsson frågade Jeppa Persson om han ville stå med dem, men denne svarade: "Inte utan till rätten". De sprang sedan iväg så snart Per Jönsson kommit. Jeppa Jönsson sa att han skulle ta reda på vem som kastade sten på dem. Vittnet och dottern gick nedför backen medan sten kastades framför dem, vilket hon trodde Per Andersson gjorde. De frågade honom, men han blev arg. Just då hörde vittnet slag och såg att Swen Carlsson stupade omkull. Därefter slog Jeppa på Per Olsson och sa att de skulle få veta om han ville hålla med "Kassen" och krögaren. Jeppa Jönsson kom tillbaka till vittnet och dottern, körde bort dem, kallade dem "förbannade tävor som skulle ända till helvetet" och stötte till Kierstina. Han ville även stöta till vittnet, men dottern hindrade det. De klättrade över gärdesgården till Swen Carlssons svägerskas hage. Där hittade de Nils Jönsson (svåger till Per och Jeppa) liggande i bara skjortan. Vittnet såg hur Jeppa ytterligare slog Per Olsson. När Per Jönsson tillkom tog de tag i honom, stötte och knuffade ("hobbade") honom trots att han bad för sig. Slutligen drog de honom innanför porten, stötte honom mot stolparna, och vid förstugudörren bad Per att Jeppa skulle gå in med honom. Då tog Jeppa Per i kragen, drog in honom samt knuffade och stötte honom även där.

• Rätten frågar: Såg fler personer detta? Hon svarar: Hon och dottern stod väster om platsen och kunde inte se om fler var inblandade, men tror att de som var öster om kan uppge fler.

5. Vittnesmål från Kierstina Eskildsdotter: Vittnar likadant som förra vittnet (hennes mor), med tillägg: När Per Olsson kom till Swen Carlssons port och skulle gå hem sa han att han skulle gå hem "på Guds makt". Persen och Jeppa kom till honom; Jeppa kallade Per Olsson för "Gumpepelle" och Per kallade Jeppa för "fitta". När Per och Jeppa Jönsson tog tag i Per Olsson gick vittnet emellan. Per sa att han gärna ville gå hem om han fick råda. Just då kom Swen Carlsson med en liten trädspån i handen. Vittnet blev tagen i armen av Swen och gick en bit bort, men såg att Per Jönsson slog Swen Carlsson i huvudet med en stake så att han stupade.

• Rätten frågar: Vad slog Jeppa Per Olsson med? Hon svarar: Med ett stort vedträ.
• Rätten frågar: Hörde vittnet Jeppa eller Per Jönsson yttra sig tidigare om att de ville Swen eller Per illa? Hon svarar: Per hade sagt att Swen inte skulle ha gjort det för intet, att han (Per) skulle bli knekt. Hon tillägger att när Jeppa stod och trampade på Per Olsson bad dennes hustru för sin man, men Jeppa sa att det var en "fitta hon hade till man". Hon svarade: "Låt mig få behålla en sådan som ni gjort honom."

6. Vittnesmål från Swen Jonasson: Den kväll Swen Carlsson blev slagen skulle vittnets hustru gå till brytstugan. Hon kom straxt tillbaka då hon låst upp dörren och sa till vittnet (som låg till sängs) att de kastade käppar och stenar och att ett fasligt oväsen pågick. Hon hörde Jöns Jeppsson skrika och svära, samt Per Olsson tala. Vittnet steg upp och gick först till norra fönstret, hörde tal och svordomar men förstod inte vad eller vilka det var. Sedan började större oväsen på södra sidan. Han gick till södra fönstret och märkte svärjande även där, och att de drog sig österut mot Swens port. Han gick ut i förstugan för att höra vad som pågick och hörde att slagsmål börjat borta vid Swen Carlssons port. Han gick in, klädde på sig och gick ut igen. När han öppnade dörrarna såg han Jeppa Jönsson springa efter två eller tre kvinnfolk och skrika att djävulen skulle anfäkta "Tävorna" och "kanaljerna". Straxt därpå gick Jeppa tillbaka. Vittnet hörde Per Olsson be mycket för sig medan han fick slag på slag. Han kände igen Per Jönssons röst som sa: "Djävulen ska anfäkta dig som håller med krögaren". Jeppa sa: "Varför vill du stena oss?", men Per Olsson svor på att han inte kastat sten. Jeppa sa då att den Onde skulle anfäkta honom som höll med Swen Carlsson. De ledde Per Olsson förbi gärdesgården mot hans port, och Per sa: "Vill ni inte låta bli, så slakta mig". Efter slagsmålet hörde han vittnet Boell förebrå Jeppa och Per Jönsson för att de gett sig på Swen och Per, men de svarade att det var "lögn i hennes hals". När allt var slut kom Ingeman Bodellsson till vittnet (som stod utanför sitt hus). Därefter kom Per och Jeppa Jönsson, Persen Håkansson och Anders Nilsson. Jeppa ställde sig mot gärdesgården och sa att de slagit honom så i afton att han var sårig i varje ledamot. Per tog sig på vänstra armen och sa att de slagit nästan av armen på honom, men att det nog läkte. Persen Håkansson bad vittnet leta efter hans mössa. Anders Nilsson sa när de skulle skiljas åt: "Var det inte väl, herrar, att jag var med er i afton? Jag gjorde första kapet i stugan." Per Jönsson tog vittnet i tröjan och sa: "Du må tro, jag lade Swen Carlsson där", men vittnet minns inte om han tillade orden "som en torsk".

• Rätten frågar: Såg vittnet Jeppa och Per tala med de övriga den dagen? Han svarar: Ja, utanför Swen Carlssons port hade Per talat med Jeppa Persson och sedan Persen Håkansson. Motiv: Vittnet hade förstått att Per och Jeppa Jönsson var arga på Swen för att de blivit angivna till krigstjänst i Kristianstad, men minns inte exakt vad de sagt.

7. Vittnesmål från Swen Jonasson: Instämmer helt med vad änkan Hanna och Per Olsson berättat om händelserna i stugan. Vittnet gick inte ut förrän en stund efter Swen Carlsson. När han kom ut på gatan såg han att Per Jönsson, med något han hade i handen, slog Swen vid vänstra tinningen så att han stupade omkull på höger sida. Därefter ska Jeppa ha slagit Per Olsson, som föll omkull vid fjärde slaget. Vittnet blev rädd och drog sig in genom portluckan. En stund senare gick han för att hjälpa Swen Carlsson upp och in, men Jeppa kom springande. Vittnet blev rädd och släppte Swen på gatan. Jeppa sparkade Swen i ryggen när han passerade. När Swens svåger Per Andersson kom, bar de in Swen i stugan. Swens hustru ropade att Gud skulle trösta henne för den man och make hon haft.

• Rätten frågar: Hörde han Per be för sig? Han svarar: Ja, men han såg ingen annan än Jeppa slå Per, då han inte vågade sig nära.

8. Vittnesmål från Swen Jonasson: Vet inget annat än att hon i stugan hörde Per Olsson uppmana Jeppa Jönsson och de andra att vara beskedliga. Hon såg Swen Carlsson ta först en träspån och sedan en eldhake/vedträ, men han slog ingen och de tog det ifrån honom. De kom i slagsmål ("i en knippa") i stugan. Vittnet gick ut på gården och såg Jeppa komma ut med en stake i handen och svära att den Onde skulle besitta Swen Carlsson. Hon såg Jeppa sticka in med staken genom dörren, men vet inte mot vem. Hon gick sedan till linbrytningen och såg inte hur slagsmålet började.

Åklagarens tillägg och domstolsbeslut

Åklagarens anförande: Åklagaren meddelar att Per och Jeppa Jönsson en tid före detta slagsmål varit angivna som lösdrivare (arbetslösa) och kallade till förhör för att utröna om de skulle tas ut till krigstjänst. Det ryktades att de misstänkte att den avlidne Swen Carlsson (som var fjärdingsman) var orsaken till detta. De närvarande medger att drängarna var inkallade för att bli soldater, men vet inte om Swen Carlsson faktiskt angivit dem eller om de misstänkte honom.

Egendom: Då inga fler vittnen fanns lämnade åklagaren in en förteckning på egendom som beslagtagits hos Jeppa och Per Jönsson (som flytt). Jeppas saker: 45 daler 26 öre. Pers saker: 78 daler 9 öre. Totalt: 124 daler 3 öre (eller 20 riksdaler 32 skilling 9 runstycken specie). Jöns Jeppsson (fadern till de förrymda) begärde att få tillbaka 5 smågrisar som tillhörde honom, vilket beviljades.

Utslag (Dom): Sockentimmermannen Jeppa Jönsson och hans bror, timmermansdrängen Per Jönsson i Näsum, överföll den 28 september med hugg och slag fjärdingsmannen Swen Carlsson och åbon Per Olsson. Swen Carlsson blev så illa slagen att han avled på tredje dagen. Gärningsmännen har flytt och trots efterlysningar inte gripits. Tingsrätten beslutar därför, enligt Missgärningsbalken kapitel 26 § 1, att skjuta upp domen i dråpmålet till dess att den lagstadgade tiden löpt ut, såvida inte de brottsliga dessförinnan söker kunglig lejd (beskydd) och inställer sig för rättegång. Åklagaren ska under tiden söka mer upplysningar. Den beslagtagna egendomen ska säljas på auktion och pengarna förvaras säkert, med undantag för faderns fem grisar som återlämnas.

Rättegångsprotokoll: 25 november 1778

Med anledning av tingsrättens beslut vid förra årets höstting (nr 78), återupptogs slutligen rannsakningen gällande det dråp som begicks i september förra året på dåvarande fjärdingsmannen Sven Carlsson i Näsum, samt misshandeln av åbon Per Olsson på samma plats.

Närvarande vid rätten:

I den tidigare åklagarens ställe infann sig hovrättskommissarien och kronolänsmannen C.M. Elfman. Dessutom närvarade:

• - Sven Carlssons änka Hanna Andersdotter.
• - Den dödes far Carl Jönsson i Västanå.
• - Målsäganden Per Olsson i Näsum.
• - Föräldrarna till de förrymda drängarna (Per och Jeppa Jönsson): Jöns Jeppsson och Ingar Tykesdotter.

Flera andra misstänkta och vittnen:

• Nämndemannen Per Jeppsson
• hans son Jeppa Persson
• Drängen Persen Håkansson i Näsum
• Drängen Jöns Truedsson i Näsum
• Åbon Anders Nilsson i Eskekärra.

Dessa har hörts då de misstänks för att i större eller mindre grad ha bidragit till eller varit vållande till det uppkomna bråket.

Angående de förrymda bröderna

Åklagaren inledde med att meddela att de huvudmisstänkta för dråpet, de förrymda drängarna Jeppa och Per Jönsson, inte har kunnat höras. De har varken återkommit till riket med kunglig lejd (tillfällig friled) eller infunnit sig frivilligt. Deras föräldrar uppger att de inte hört av sönerna sedan de flydde och inte vet var de befinner sig. Den dödes far, Carl Jönsson, berättade att det går rykten om att både Jeppa och Per ska ha kommit tillbaka från Bornholm (dit de ska ha flytt) på tredje bönedagen. Han kan dock inte bevisa detta. Åklagaren medgav att han hört liknande rykten för några dagar sedan, men att han saknar bevis eller ny information utöver vad som framkom vid förra rannsakningen.

Vittnesförhör och nya uppgifter

Fokus lades på de närvarande släktingarna och vittnena för att utreda om de varit delaktiga eller underlåtit att avstyra bråket.

1. Nils Jönsson (Svåger till de misstänkta): Nils berättade att han och hans hustru bodde i en liten stuga nära Sven Carlssons port (efter att deras eget hem brunnit ner). När bråket startade låg de och sov. Hustrun vaknade först, gick ut för att se vad som hände och kom in och sa att "de slår och far illa med Jeppa" (hennes bror). Nils steg då upp utan att klä på sig och sprang ut i hagen utanför huset. Han hörde stoj och bråk och förstod på rösterna att hans båda svågrar var inblandade, men han hävdar att han inte såg vem som slog vem.

Åklagarens invändning: Åklagaren påpekade att det finns uppgifter om att Nils visst vet vem som slog, eftersom han enligt allmänt rykte ska ha legat under gärdesgården strax intill brottsplatsen och fällt kommentarer. Nils förnekade detta, men kunde inte bestrida att han varit på platsen.

2. Sven Jönsson (Bror till de misstänkta): Sven berättade att han tidigare under kvällen var inne i Sven Carlssons stuga. Sven Carlsson hade knuffat omkull honom och kört ut honom ur stugan. I tumultet hade Sven Jönsson stött till Sven Carlsson så att denne föll in i spisen/gruvan. Sven Jönsson tappade sin mössa, gick ut, men återvände strax för att hämta den. Då var alla ute på gatan. Han hävdar att han bad sina bröder gå hem, men de vägrade. På fråga om han såg misshandeln: Sven erkände att han stod en bit bort och sprang fram för att försöka ta ifrån sin bror Per det trästycke han slog Sven Carlsson med, men han hann inte fram innan slaget föll. Han såg dock inte sin andra bror Jeppa slå Sven Carlsson.

3. Kierstina (Syster till de misstänkta): Kierstina berättade att hon såg bråket på gatan och försökte få Persen Håkansson att gå därifrån. Hon påstod att offret Per Olsson kastade ett vedträ på Jeppa så att han föll, och därefter kastade stenar på honom. Viktigt erkännande: Till slut erkände Kierstina att hon såg sin bror Per slå Sven Carlsson med ett trästycke så att han föll omkull. Hon såg dock inte om Jeppa deltog i misshandeln.

Ytterligare vittnen

För att få mer klarhet hördes två nya vittnen som inte var närvarande vid förra rannsakningen:

Hustru Kierstina Olasdotter: Hon hörde bråket och väckte sin man, men gick inte ut själv. Hon berättade dock att hon tidigare på kvällen varit hos Sven Carlsson för att hjälpa hans hustru att bryta lind (beredning av bast). Då hade flera av de inblandade (bland annat nämndemannen Per Jeppsson och de misstänkta bröderna) kommit in i stugan. De blev bjudna på förtäring och stämningen verkade då god och vänskaplig.

Hustru Hanna Truedsdotter: Hon hade sett bröderna Jeppa och Per passera hennes hus tidigare. De hade pratat och verkat glada. Hon visste inget om själva slagsmålet.

Domslut och beslut

Åklagaren menade att man borde skjuta upp domen ytterligare för att se om bröderna Jeppa och Per Jönsson söker kunglig lejd och återvänder. Om de kunde höras skulle man få klarhet i om någon av de andra misstänkta varit medbrottslingar genom råd eller handling – något som de nuvarande misstänkta förnekar.

Tingsrättens beslut: Eftersom tingsrätten inte fått full klarhet kring de förrymda bröderna Jeppa och Per Jönsson (som med hugg och slag överföll Sven Carlsson så att han dog, och misshandlade Per Olsson), och då det ryktas om att de kan ha återkommit till riket, finner rätten det skäligt att skjuta upp målet till nästa ting. Utan att höra bröderna går det inte att avgöra om någon annan deltagit med "råd eller anläggning" (planering).

Under tiden åläggs åklagaren och länsmannen C.M. Elfman att noga undersöka omständigheterna kring ryktet om brödernas återkomst.

Domslut, Datum: 10 april 1779

Sammanfattning av ärendet: Tingsrätten har prövat målet gällande överfallet på fjärdingsmannen Sven Carlsson och bonden Per Olsson i Näsum. Sven Carlsson avled tre dagar efter händelsen till följd av sina skador.

Domen: Bröderna Jeppa och Per Jönsson flydde samma natt och har trots efterlysningar inte gått att finna. Rätten har väntat "natt och år" (en juridisk tidsfrist) för att se om de skulle söka så kallad lejd (tillfälligt skydd) för att komma hem och genomgå rättegång, men de har inte gjort detta. Genom vittnesmål och obduktionsprotokoll från professor och provinsialläkare Kilian Stobaeus är det fastställt att skadorna som bröderna tillfogade Sven Carlsson var dödliga. Att de flydde ses också som ett tecken på skuld ("tagit sak på bak").

Tingsrätten dömer därför Jeppa och Per Jönsson enligt Missgärningsbalken (kapitel 26, § 1) att vara fredlösa över hela riket.

Straff: De ska vardera betala full mansbot på 100 Riksdaler (totalt 300 Daler silvermynt enligt gammal räkning) ur sin egendom.

Skadestånd: De ska även betala läkare Stobaeus arvode och resekostnader på 4 Riksdaler och 10 skilling.

Övriga inblandade: De andra personerna som var närvarande (Per Jeppsson, Jeppa Persson, Persen Håkansson, Jöns Truedsson, Anders Nilsson och Lars Olsson) frikänns från ansvar. Även om det funnits vissa misstankar om att de var inblandade eller hejade på, har det inte gått att bevisa att de deltog i själva misshandeln.

Domen underställs Göta Hovrätt för slutgiltigt godkännande.

På Tingsrättens vägnar, J. Witte