Sven Christiansson föddes den 28 december 1845 på torpet Stenarne under Hjuleberg i Abild, Halland, son till häst-tjuven Christian Andersson som jag skrivit om i mitt förra inlägg här på bloggen.
Efter att hans far Christian blivit dömd och satt i fängelse och där avled så fick övriga familjen flytta till fattigstugan i Abild och hade det riktigt kämpigt vilket de hade redan innan Christian hamnade i fängelse 1847.
Fattigstugor var ofta trånga, dragiga timmerbyggnader där hygien och avskildhet var obefintlig. Det var en tid då Halland ofta beskrevs som en av Sveriges fattigaste regioner.
Sonen Sven gjorde dock vad han kunde för att överleva men lyckades kanske inte fullt ut med det och slog likt sin far in på brottets bana vid ett flerat tillfällen under en tid präglad av extrem nöd.
1:a resan stöld 1861
Sven var bara 16 år då han förpassades av länsman Hulten till Faurås häradsrätt där han dömdes för 1:a resan stöld den 2 juli 1861. Rättegången hölls alltså vid samma ting där hans far tidigare hade åtalats för stöld av häst. Sven dömdes för stöld till böter på 24 riksdaler och 99 öre alt. 6 dagar på vatten och bröd samt 2 månaders straffarbete med frisläppande den 3 oktober 1861. Då han var fattighjon och saknade pengar så blev det till att sitta 6 dagar på vatten och bröd innan straffarbetet startade.
Vid tiden för 1861 tillämpades 1734 års lag (med senare revideringar). För en "första resan stöld" vid denna tid innebar domslutet och straffet oftast böter (som vid brist på tillgångar omvandlades till spöstraff eller kortare tids fängelse på vatten och bröd). Han blev även antecknad i kyrkboken för att ha varit "straffad för 1:a resan stöld", vilket påverkade hans framtida betyg (hans "frejd").
När han skrevs in i fängelset angavs han vara liten till växten med blå ögon och brunt hår samt en knuta vid vänster öga samt ränder på vänstra kinden. Fångar på Varbergs fästning användes för att bryta sten, men även lokalbefolkningen arbetade i stenbrotten. Arbetet var extremt tungt och många drabbades av stendammslunga (silikos).
När han släpptes kvitterade han ut de kläder han hade haft med sig till fängelset vilket var; en rock, en väst, ett par byxor, en undertröja, en skjorta, en halsduk, en mössa, ett par trätofflor och strumpor.
Han reste tillbaka hem till Abild och arbetade sedan som dräng på olika gårdar runtom i Slöingetrakten.
2:a resan stöld 1870
Den 6 november 1870 var det dags igen vid Faurås häradsrätt den 6 november, denna gång för 2:a resan stöld samt våld. Rätten dömde honom till 1 års straffarbete samt förlust av medborgerligt förtroende i 5 år.
Medborgerligt förtroende: En viktig detalj i hans dom var förlusten av medborgerligt förtroende i 5 år. Detta innebar att han under denna tid inte hade rösträtt, inte fick vittna i domstol och hade svårt att få vissa anställningar.
Sven avtjänade sitt straff för andra resan stöld på Centralfängelset i Varberg.
Han skrevs in på Länshäktet/Centralfängelset i Varberg (ofta kallat Varbergs fästning). Beskrevs vara knappt 169 cm lång med ordinär kroppsbyggnad och brunt hår, inget skägg, gråbruna ögon.
Efter att ha avtjänat sitt straff på ett år hösten 1871, återvände han till livet i Halland, men hans tillvaro präglades av de rättsliga konsekvenserna av hans domar. I husförhörslängderna från denna tid (t.ex. Vessige och Abild) står han ofta noterad som "frejdad" med hänvisning till sina stölder. Det står ofta noteringar som "straffad för 2:a resan stöld", vilket var en social stämpel som följde honom i kyrkböckerna under lång tid.
3:e resan stöld 1876
Sven dömdes för sin tredje resa stöld vid Södra Åsbo Häradsätt den 30 oktober.
Eftersom det var hans tredje stöldbrott (tredje resan) skärptes straffet avsevärt jämfört med tidigare. Han dömdes nu till 2 års straffarbete samt förlust av medborgerligt förtroende (utöver den tid han redan hade kvar från tidigare dom, Konsekvens: Han fick inte rösta, vittna eller arbeta i offentlig tjänst.) plus 3 månader straffarbete för förfalskningsbrottet.
Han avtjänade en del av sitt straff på Kristianstads Länsfängelse. Han fördes dit och påbörjade sitt straffarbete den 2 maj 1876 fram till den 2 maj 1877 och skickades sedan tillbaka till Malmö centralfängelse den 3 maj. Strafftiden avslutades den 2 januari 1879 och han kunde kvittera ut sina persedlar (en rock, en väst, ett par byxor, en skjorta, en mössa, ett par skor och strumpor, en undertröja) plus sina kontanter på 2 riksdaler och 42 öre. Han återvände därefter hem till Eftra.
4: resan stöld 1881
När det gäller hans sista dom som föll vid Västra Göinge häradsrätt den 14 december för fjärde resan stöld där han dömdes till 4 års straffarbete, detta var ett mycket strängt straff som indikerar att domstolen såg mycket allvarligt på hans upprepade brottslighet. Eftersom han dömdes till 4 års straffarbete, dömdes han också till förlust av medborgerligt förtroende i 10 år efter frigivningen vid fjärde resan.
Vid så pass långa straff för återfallsförbrytare (4 år) skickades fångar ofta till större centralfängelser. Sven Christiansson avtjänade detta straff på Centralfängelset i Malmö (även kallat Malmö fästning/Slottet). Straffarbetet påbörjades den 19 december 1881 och cellstraffet avslutades den 19 augusti 1882. Sven förflyttades den 9 maj 1884 till straffängelset i Karlskrona.
Han hade då tjänat 73 kronor och 7 öre under sin tid på Centralfängelset i Malmö samt hade egna kontanter utöver det som bestod utav 35 öre. Den 30 oktober 1885 frigavs han efter avslutat straffarbete och kunde från sin behållning utkvittera 186 kronor och 86 öre MINUS ett uttag för kläder 32.62 plus en annan utgift på 30:49. Avdrag gjordes även för en järnvägsbiljett från Alvesta till Nässjö som hade kostat 1:29. Vidare hade en summa på 100 kronor avsänts till pastorsämbetet i Eftra församling där han var mantalsskriven. Detta innebar att han i handen vid frisläppandet fick 22 kronor och 46 öre i kontanter som han kunde ta med sig vid sin hemfärd tillbaka till Eftra.
När Sven Christiansson frigavs efter sina 4 år i Malmö var han en märkt man, både juridiskt och socialt. En man med "fjärde resan stöld" i sitt betyg hade extremt svårt att få fast arbete.
Dock flyttade han till Brastad 1889 och fick arbete på Hjelmedals stenhuggeri och gifte sig kort därefter i Brastad med Justina Emilia Mattiasdotter som bodde på Medbo torp, Skogsgärdet i Brastad. Justina hade med sig en son in i äktenskapet vid namn Albert Julius som var född den 18 februari 1879.
Sven fick avnjuta sitt äktenskap med Justina i knappt 5 år då han avled 2 maj 1894. Justinas son Albert som även han likt Sven arbetade som stenhuggare, drunknade olyckligtvis den 24 juni 1901. Svens hustru Justina fick ett bra mycket längre liv då hon bodde kvar i Brastad fram till sin död 1928 då hon var 81 år.
