- Frankrike (FR)- ResorEuropa

En första förälskelse i Calvi och Balagne-regionen 2015

En första förälskelse i Calvi och Balagne-regionen 2015

Loading

Denna sida har uppdaterats den 13 oktober, 2026; CEST 10:43

Det var något alldeles särskilt med att anlända till Calvi för allra första gången. Den friska medelhavsbrisen mötte oss så fort vi steg ut i det korsikanska solskenet, och doften av macchia – ön buskvegetation av kryddig myrten, rosmarin och lavendel – lade sig som en mjuk slöja över landskapet.

Livet i gränder och kända toner i citadellet

Dagarna i Calvi bjöd på en härlig balans mellan avkoppling och upptäcktsfärder. Under en guidad tur inne vid det historiska citadellet stod vår guide engagerad och berättade om platsens dramatiska förflutna för en intresserad skara lyssnare som vilade på de varma stenmurarna med havet i bakgrunden. När vi vandrade vidare genom de vindlande gränderna mötte vi spår av historien överallt – till och med på en gammal anslagstavla där årtionden av häftklamrar satt tätt packade som små konstverk i det väderbitna träet.

Kvällarna i de äldre kvarteren (Citta Vecchia) skapade en magisk stämning. Inne i det stämningsfulla oratoriet Oratorium Saint-Antoine Abbé bjöds det på en innerlig musikalisk upplevelse där akustiken bar de traditionella korsikanska tonerna under det svagt upplysta valvet medan publiken satt trollbunden. Efteråt kunde vi blicka ut mot det upplysta citadellet och Hotel Saint-Christophe från de omgivande murarna, där Kjell passade på att fånga intrycken med telefonens kamera i den blånande skymningen.

Vandringen upp till Notre-Dame de la Serra

En av våra första upptäcktsfärder tog oss till foten av bergen strax ovanför staden. Efter att ha följt en skylt med den tydliga texten "NOTRE DAME DE LA SERRA" slingrade sig stigen uppåt genom det dramatiska och karga korsikanska landskapet. Solens strålar lyste upp bergen, och längs vägen kilade små, mönstrade ödlor snabbt över de solvarma klipporna och den torra vegetationsmattan.

Väl uppe vid det ståtliga kapellet Chapelle Notre-Dame de la Serra möttes vi av ett lugn och en arkitektur i varm ockra, där det ståtliga klocktornet och klockstapeln höjde sig mot den klarblå skyn. Ovanpå de mäktiga granitklipporna står den vita skulpturen av Jungfru Maria med öppna armar och blickar ut över hela bukten. Vid klippans fot påminner en minnestavla om kapellets historia och beskydd, och mellan de massiva stenblocken låg en vacker liten blombukett kvarlämnad i vördnad.

Utsikten härifrån var helt magisk. Med vinden i håret stod Anna och blickade ut över den milslånga, halvmåneformade Calvibukten, det historiska citadellet som sköt ut i havet och de ståtliga bergen i bakgrunden. Det sägs att den som tar sin kärlek hit får ett långt och lyckligt liv tillsammans – och det var inte svårt att förstå varför platsen förtrollar alla som besöker den.

Promenad vid Punta San Francesco och strandliv

Vi fortsatte vår upptäcktsfärd ner mot kusten och den karga udden Le Rocher de Punta San Francesco. Därifrån fick vi ett fantastiskt perspektiv på det mäktiga citadellet som reser sig över de turkosa vågorna med bergskedjorna i bakgrunden.

Efter vandringen drog vi oss ner till Calvis berömda strand. Den finkorniga, vita sanden och det långgrunda, kristallklara vattenytan inbjöd till avkoppling under den gassande solen. Här fylldes dagen av glada rop, bad och avslappnade stunder med utsikt över den öppna horisonten.

Dagar vid den finkorniga stranden präglades av skön sommarvärme; termometern visade behagliga 27 grader i skuggan, och en svalkande bris på 22 km/h rörde om i luften medan solhatten vilade mot strandens trästaket. Och visst fanns tid för njutning i hamnen – på uteserveringen hos Les Palmiers skålade vi i glas med sval rosévin akompanjerade av salta chips och jordnötter medan båtarna gungade lätt i hamnbassängen.

På vespa genom Balagnes slingrande bergslandskap

Att utforska omgivningarna och Balagne-regionens bergsbyar på två hjul var en ren frihetskänsla. Med start från Calvi bar det av uppåt i det storslagna bergslandskapet. Jag, redo i hjälm och mörka solglasögon vid styret och Anna där bak, kördes vespan säkert där varje sväng uppenbarade nya, hisnande panoramavyer över Medelhavet och de grönskande dalar som kantas av uråldriga olivlundar och stenbyar fastklamrade vid klippväggarna.

Vägen böljar fram genom landskapet med klippbranter på ena sidan och milsvid utsikt över bukten på den andra. Doften av den korsikanska makian blir ännu starkare när man swishar fram i den varma luften på vespan, och det karga men levande bergslandskapet ger en känsla av äventyr och tidlöshet. Vägen slingrade sig brant uppåt längs bergsidorna på en härlig väg som sträckte sig genom bland annat Calenzana, upp mot vinterskolor och korkeksklädda höjder förbi Domaine d’Alzipratu, vidare mot Ghiargia och de klassiska bergsbyarna som Pigna och Sant'Antonino.
Att köra vespa här var en enastående upplevelse: vägen är krokig och bjuder på tvära kurvor där varje krön öppnar upp nya, svindlande vyer över dalar fyllda av uråldriga olivlundar, terrasserade odlingar och det avlägset glittrande Medelhavet. Luften skiftade mellan den varma asfaltens hetta och svalare fläktar från högre höjder, ständigt bärandes på den kryddiga doften av den vilda korsikanska makian. Det var frihet på riktigt att i ett makligt tempo få uppleva det dramatiska inlandets hjärta!

Vingårdar, bergstoppar och upptäcktsfärder i Balagnes dolda byar

Färden med vespan fortsatte in i hjärtat av det kuperade landskapet där vägen slingrade sig fram mellan dramatiska bergskammar och lummiga dalar. Ett av de mer minnesvärda stoppen under turen gjordes vid den välkända egendomen Domaine d’Alzipratu. Här möttes vi av stenhus med traditionella tegeltak och en storslagen vy mot de mäktiga, klippiga bergstopparna som sträckte sig mot den klarblå himlen. Området andades lugn och historia, med prydliga rader av vinstockar och fikon- och olivträd som bredde ut sig nedanför sluttningarna. Här passade vi på att göra ett besök i deras butik för att provsmaka... Efteråt passade jag på att posera stolt med vespan framför det gröna havet av vinrankor innan vi rullade vidare längs grus- och asfaltvägarna.

Resan bar vidare till den charmiga byn Ghiarghia, där de ljusa husen med sina terrakottafärgade tak klättrar uppför bergssluttningen med kyrktornet i blickfånget. Vägen dit bjöd på hänförande vyer över dalar och sluttningar fyllda av grönska, och i själva bykärnan, strax intill Cappella San Francescu och det lilla torget med sina gatlyktor och parkerade bilar, kändes det som om tiden stod stilla. Här möttes vi av traditionell korsikansk arkitektur, stenhus med välkomnande dörrar och balkonger skuggade av gröna spaljéer.
Färden tog oss därefter vidare till den pittoreska bergsbyn Cassano. Att köra vespa genom dess trånga, skuggiga gränder var en upplevelse i sig – gatorna kantas av rustika stenhus byggda direkt mot klippväggarna, där färggranna pelargoner i krukor lyser upp i fönsternischerna och längs de gamla stentrapporna. Den svalkande skuggan i gränderna och doften av varm sten och blommande buskar gjorde besöket till en sann idyll. Vägarna i bergen är en upplevelse för alla sinnen: kurva efter kurva öppnar upp nya vyer över dalgångar och glimtar av det glittrande havet långt där borta, samtidigt som vespan puttrar på i ett behagligt tempo som låter en insupa varje sekund av det vackra landskapet.

Stenhus, gränder och milsvid utsikt i Sant'Antonino och Pigna

Vespa-turen i bergen förde oss vidare till en av Korsikas absolut vackraste och mest spektakulära platser: den medeltida bergsbyn Sant'Antonino, som tronar likt ett örnnäste högt upp på en bergstopp. Att vandra fram genom byns trånga gränder är som att färdas tillbaka i tiden, här måste man parkera utanför byn. Här är gatorna belagda med uråldrig kullersten och trappsteg som binder samman de varmt sandfärgade stenhusen. Husen klibbar sig fast vid varandra och de råa granitklipporna, och i skuggorna mellan de höga murarna fläktar det skönt från havet.

Överallt möts man av pittoreska detaljer – charmiga fönsterluckor, blommande grönska i soliga krukor, och plötsligt öppnar sig murarna mot en svindlande utsikt över de grönskande dalar som sträcker sig ända ner till det glittrande, blå Medelhavet. Från hustaken och terrasserna, där tvätten hänger på tork på traditionellt vis, har man ett oslagbart panorama över landskapet. Byns lilla kapell med sin klockstapel vaktar stilla över gränderna, och när vi behövde en stunds vila slog vi oss ner på uteserveringen vid A Casa Corsa Chez Antonia. Där satt jag i skuggan med solglasögon och Anna njöt av atmosfären, medan det lilla klocktornet skymtade i bakgrunden mot den strålande blå himlen.

Färden fortsatte därefter till grannbyn Pigna, känd för sin konstnärliga själ och sina slingrande gränder. Vid Restaurante A Moresca möttes vi av en fantastisk inramning där dörrar stod på glänt ut mot en terrass under ett tak av solblekt vass. Sollyset föll i vackra mönster över de smidda stolsmöblerna, och utsikten mot havet och horisonten från bergsidan var helt enastående.

Vespan visade sig återigen vara det perfekta färdsättet för att ta sig fram på de slingrande, branta vägarna mellan de gamla byarna, där doften av vild myrten och sol varm sten följde oss vid varje sväng.

Genom Pigna, Corbara och Lumio – Ett perfekt slut på bergsäventyret

I Pigna fortsatte vi att förtrollas av de idylliska miljöerna. Överallt fanns små arkitektoniska skatter – som en gammal, väderbiten träport infälld i en rustik stenmur med blommande klängväxter, eller en egenhändigt snickrad trägrind med utsikt över den grönskande dalen nedanför. Byns patina, med sina åldriga putsade fasader och fönsterluckor i mjukt blått, gav en otrolig känsla av lugn och tidlöshet. Och lyckan över att susa fram genom detta landskap gick inte att ta miste på – Anna strålade med hela ansiktet bakom hjälmvisiret när vespan styrdes vidare mot nästa bergsby!

Från Pigna rullade vi på svala, slingrande asfaltvägar mot Corbara och Lumio. Vägen kantades av karaktäristiska vita stencirklar och mausoleer som stod uppradade mot bergsväggen under den klarblå skyn. Plötsligt öppnade sig landskapet på nytt, och vi stannade till för att blicka ut över den spektakulära kusten nedanför – där det turkosa havet mötte dalar av olivlundar och doftande maquis. Från denna höjd såg man ända bort till de vita sandstränderna vid den blå horisonten. I den solvarma byn Lumio var det dags för en välbehövlig fikapaus. Vi slog oss ner vid ett litet café mitt emot den ståtliga stenkyrkan med sitt höga klocktorn. Här, på det stensatta torget intill gamla trappor och skuggande grönska, avnjöt Anna någonting kallt att dricka medan jag drack kaffe med vespan parkerad intill. Det var den perfekta platsen att bara sitta och insupa atmosfären och se ut över de pampiga stenhusen och den slående utsikten över Calvibukten i fjärran.

Fler pärlor i bergen och vandring till Mara Beach

Vår tur på vespan bjöd på ännu fler oförglömliga avstickare bland Balagnes charmiga bergsbyar. I Zilia möttes vi av torgets ståtliga minnesmonument och lyktor mot en mäktig kuliss av dramatiska, karga bergsmassiv i bakgrunden. Vi fortsatte genom Ghjesgia och Avapessa, där trånga gränder av ruffig sten, vackra trappor och lummiga fikon- och oleanderbuskar klamrar sig fast längs bergsidorna under den klara, blå skyn. Varje liten by hade sin egen unika karaktär och rofyllda stämning. Längs vägen passerade vi återigen Sant'Antonino, där kapellets klockstapel reste sig stolt över de stensatta stigningarna.

När vi slutligen styrde vespan nedför bergen och tillbaka mot Calvi, med minnesbilder av soliga bytorg, slingrande vägar och panoramavyer över Medelhavet, var vi rörande överens – vår första resa till Calvi hade överträffat alla förväntningar. Korsika och Balagne-regionen hade verkligen stulit våra hjärtan!
Några dagar senare var det dags för en naturskön promenad längs kusten med sikte på Mara Beach. Vandringen gick längs en solgul, karg sandstig som ringlade sig genom den låga makian, där doften av vilda blommor och kryddiga örter låg varm i luften. Längs stigen blommade fina, sköra flockblomster där insekter och humlor surrade för fullt i majsolen. Vi njöt av den friska havsbrisen och promenaden i kortärmat och solglasögon med hatt i handen. Väl framme vid den gömda viken vid Mara Beach möttes vi av en spektakulär och rustik portal uppbyggd av drivved och skulpterat trä, som inramade ingången till den lilla strandrestaurangen och den orörda sandstranden.

Gastronomisk upplevelse på U Fanale

Dagen avslutades på bästa tänkbara sätt med en fantastisk middag på restaurangen U Fanale. Där njöt vi av kulinariska mästerverk – fint upplagda rätter med korsikansk chèvre, rödbetor och färska örter, ackompanjerat av sval lokalt producerad rosé i glasen.  Middagen på U Fanale bjöd på fler kulinariska höjdpunkter. Till den fantastiska maten avnjöt vi ett svalt, lokalt rosévin – Domaine Renucci Cuvée Vignola 2014 från AOC Corse Calvi. Middagen avslutades med ljuvliga desserter: en läcker chokladkreation dekorerad med sprött kanderat socker och bärsås, samt en klassisk citronmarängpaj.

När vi mätta och belåtna klev ut från restaurangen för att promenera hemåt överraskades vi av ett plötsligt korsikanskt sommaråskväder. Hällregnet vräkte ner över gatorna och gatlyktornas sken reflekterades i de blöta asfaltvägarna medan åskan mullrade över bergen – ett maffigt och uppfriskande skådespel efter de solvarma dagarna som vi kunde uppleva i skydd av regnet som tur var.

Vandring längs Revellatahalvön till La Revellata och fyren

Dagen därpå sken solen upp igen och det var dags för ännu en fantastisk kustvandring, denna gång ut på halvön La Revellata. Vandringen gick längs karga stigar som slingrade sig fram genom den vilda buskvegetationen och över de ockrafärgade klipporna högt över det djupblå havet. Längs vägen kunde vi beundra den unika kustfloran med lavklädda klippor och silverfärgade suckulenter som klamrar sig fast i sprickorna.

Vi blickade ut över den milsvida horisonten från klippbranten, med fantastisk vy över hela Calvibukten och de dramatiska bergen i bakgrunden. Längst ut på udden reser sig den karaktäristiska fyren Phare de la Revellata stolt mot den vita molnslöjan. På återvägen passerade vi återigen den orörda viken vid Mara Beach, där vågorna rullade in mot den öde sandstranden och baren stod tyst under den blå skyn som det såg ut när vi såg den på avstånd.

Sista dagarna i Calvi – Strandliv på Mara Beach, promenader och kvällslugn i hamnen

Promenaderna ledde oss på nytt till den mysiga lilla strandrestaurangen på Mara Beach. Den avspända, lite bohemisk-chica miljön med sina palmbladstak, rustika trädetaljer och stolar i sanden skapade en helt unik atmosfär. Menytavlan i svart krita erbjöd dagsfärska korsikanska delikatesser – allt från Tartare de Thon, Charcuterie Corse och Pâtes aux Vongoles till Brochette de Veau Corse och grillad fisk.

Här slog vi oss sig ner vid träbordet med en kall dryck och njöt av lugnet medan havet glittrade i bakgrunden. Den konstnärliga drivvedsportalen och de skulpturala träskapelserna längs stranden ramade in viken på ett spektakulärt sätt mot det öppna Medelhavet.

Dagen bjöd också på sköna promenader längs den ikoniska trätrallspromenaden som löper parallellt med järnvägen och Calvis milslånga sandstrand. Under de ståtliga, skuggande tallarna och cypresserna kunde man flanera i egen takt och blicka ut över bergen som reser sig i bakgrunden, medan blommande vildrosor och knoppar prydde grönskan längs vägen. När skymningen sakta sänkte sig över Calvi njöt vi av den stämningsfulla hamnen hos Bar de la Tour. Med en sval öl i handen satt jag medan Anna drack en kall läsk och blickade ut över hamnbassängen där båtarnas master gungade mjukt mot den djupblå kvällshimlen och lyktorna uppe på citadellet tändes en efter en.

Denna första resa till Calvi blev ett oförglömligt äventyr. Från den hisnande utsikten och lugnet vid Chapelle Notre-Dame de la Serra till historiska strövtåg i citadellet och oratoriet; från soliga bad- och fikadagar till magiska kvällar med lokala viner och fantastisk mat på restauranger som U Fanale.

Men framför allt var det vespa-turen upp i Balagnes bergslandskap som satte sin prägel på resan: de slingrande vägarna genom Calenzana, Zilia, Ghiarghia, Cassano, Sant'Antonino, Pigna, Corbara och Lumio, där varje kurva bjöd på doften av varm makia, uråldriga stenhus och milsvid utsikt över havet.

Ett underbart minne för livet – och början på en kärlek till Korsika!

Dela detta inlägg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.