Hanö – Östersjöns Pärla – Inga bilar och inga mygg

* 27-28 Juli 2020 *

Efter fina upplevelser i Simrishamn och Baskemölla ger vi oss av efter frukost från Simrishamn för att fortsätta vår “Sverige-segling”. Vädret ser ok ut och vi får en riktigt fin segling igen och passerar Stenshuvud på avstånd. Inte en båt så långt ögat kan se och vi undrar var alla håller hus någonstans… Vi tänker oss bort mot Karlshamn och funderar ett tag på om vi skall dra in till Sölvesborg då de har en omtalad bro som tydligen skall vara något att titta på. Dock ändrar vi oss och när vi ser Hanö så bestämmer vi oss för att lägga till där och närmare utforska ön.

Efter en underbar segling så tar vi in seglen och går för motor in i hamnen. Här ligger en del båtar men det finns plats för oss också och vi går ganska långt in och lägger ett ankare i akter och angör bryggan. Dags att avnjuta en “ankardramm” efter dagens segling som består av en lagom kyld öl som intages i sittbrunnen.

Hanö hamn

Sitter och avnjuter den kalla ölen och ser oss omkring, närmast oss på babord sida ligger en gammal folkbåt som har sett bättre dagar. Minns med välbehag min egna folkbåt som jag hade ett par år under 80-talet. En härlig båt som gav närheten till vattnet och med bra seglingsegenskaper, minns ett år då jag seglade till Grebbestad en midsommar. Den helgen var det samma temperatur som det var på nyåret innan, cirka 13 grader och fukten rann utefter skrovsidan i kajutan…

Gammal folkbåt

Vi tar en tur för att utforska ön och själva hamnplanen här är väldigt trevlig med ganska stora gräsytor med en lekplats för barnen. Här finns även glasskiosk och en liten restaurang.

Hamnparken

Hamnkaptenens lilla hus tillhandahåller också lite basvaror när det gäller mat för här på ön finns ingen mataffär, matinköpen får man utföra i Nogersund där färjan utgår ifrån till Hanö. Hamnkapten som är kvinna är mycket vänlig och frågar hur stor båten är och jag informerar om att det är en Bavaria 36 (som är 37 fot), då hamnen har en taxa för båtar upp till och med 35 fot och sedan blir dyrare så säger hon att jag bara behöver betala den billigare avgiften. Vilket trevligt bemötande.

Vi har för avsikt att kolla in en strandsporre som har fått namnet “Bönsäcken” och som är uppbyggd av miljontals vattenslipade stenar. Vi följer en stig som skall ta oss dit men plötsligt delar den sig och vi tar den som ser ut att gå närmast vattnet, det skulle vi inte gjort för vi hamnade bland stenar och träd i ett enda virrvarr.

Genväg är senväg
Strandlinjen

Men skam den som ger sig så vi kämpade oss igenom detta elände och kom till slut fram till strandlinjen och kunde återigen ansluta till den “rätta” stigen som skulle ta oss till målet 🙂

Bönsäcken
Bönsäcken

Enligt en världskänd sägen ska det ha levt en sällskapssjuk jättekvinna ute på ön som en dag bestämde sig för att bygga en stenbro över sundet in till fastlandet på Lister. Hon samlade ihop så många stenar hon kunde i sitt förkläde, tog sats men snubblade och alla de stenar som hon plockat föll ur och hamnade nere vid strandkanten, så bildades “Bönsäcken“.


Bönsäcken” ligger på öns norra sida och bildar med de miljontals stenar som den består av en strandsporre som sträcker sig ut i havet. De vattenslipade stenarna är i ständig rörelse och på så vis ändrar de också form och utseende efter havets stormar och vindriktning.

Bönsäcken
Hanö fyr

Efter att närmare beskådat “Bönsäcken” så tar vi oss upp till öns högsta punkt som är 53 meter över havet. På vägen upp till fyren passerar man den Engelska kyrkogården, ett minne från Napoleonkrigets dagar (1810-1812), under denna tid var faktiskt Hanö en Engelsk flottbas. Kyrkogården besöks fortfarande regelbundet av passerande fartyg ur den brittiska flottan.

Engelska kyrkogården
På klippan vid sidan om fyren.

Via en stig vid fyren kan man härifrån ta sig ner till blockstensgrottan “Rövarkulan“, som sägs ha varit ett gömställe för sjörövare och snapphanar. I en granitvägg strax intill finns “Drakamärket“, ett tunt veckat skikt av äldre gnejs, som enligt legenden uppstod när fyren tändes för första gången år 1869. En drake ska då ha bländats av skenet och kraschat in i bergväggen. Varje natt tog sig draken de två milen mellan Tjärö och Hanö, med bara två vingslag. Det är sägnen om hur “Drakamärket” nedanför Hanö fyr blev till. I den trolska avenbokskogen i söder ligger de två dolinerna (sänkor) Gamla och Nya Kar, som sägs vara jättars fotavtryck och där rövare senare ska ha gömt sig.

Share this page
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *