Mzase & Ngalamilo, Tanzania 2006

* Måndag 13 februari *

I helgen som var så bodde vi på New Dodoma Hotel igen. De viktigaste aktiviteterna har varit att skriva och skicka in de rapporter som ännu inte gjorts och att överföra dem för publicering. En första rapport har skickats till landschefen för UN World Food Programme i Tanzania för godkännande innan den kan bli publicerad på bloggen (www.storiesworthtelling.org)

Vårt uppdrag så här långt har varit att samla in information, att hjälpligt lära sig och förstå Swahili och delta på seminarier om bränsleeffektiva eldstäder av tegelsten som ska användas när vi bygger dessa. Idag är det dags att bygga den första eldstaden av planerade sexton stycken enligt projektplanen. Vanligtvis följer vi med Mr. Willbroad Karugama, som är “School Feeding Project Programme Manager”. Men han är upptagen idag och de kommande två dagarna. Detta med anledning av att BBC News har flugit in i ett TV-team för att göra reportage om den svåra torkan som pågår här i Tanzania. Så vi kommer att tillbringa de följande tre dagarna tillsammans med vår suveräna chaufför Mr. Msaifiri Warioba från WFP och fortsätta följa projektetplanen.

Dagens planerade rutt
Klicka på kartan för att se hela med möjligheten att zooma in/ut
Willbroad (i mitten) önskar oss en bra dag inför avfärden.

Men först måste vi gå till banken för att växla in pengar som vi erhållit från tidigare volontärer och vi har uppmanats att leverera några donationer med hjälp av dessa. Vi passerar busstationen i Dodoma och här väntar folk på att bussen skall avgå.

Busstationen i Dodoma
Victory Book Shop

Vi åkte till Victory Book Shop som är väl försedda när det gäller skolböcker och annat kontorsrelaterat material. De startade sin verksamhet 1950 och förser staden med omgivning med ett bra utbud även idag. Vi köpte 1600 stycken övningsböcker på uppdrag av Adam Garrett i Storbritannien som var här året före oss. Dessa böckerna är avsedda för Ngalamilo Primary School. Samtidigt så köpte vi också fyra riktiga läderfotbollar eftersom de också hade detta i butiken. Fotbollarna kunde vi köpa efter en donation från Dana Floriano i USA och kommer att överlämnas till Kikombo Primary School under veckan.

I närheten av banken pågår skolförsäljning och Msafiri passar på att prova ett par nya skor medan Janet tittar på

När vi körde från Dodoma till Mpwapwa stad så tog vi en “genväg” för att hämta muraren Peter från “MIGESADO” och Paul från “District Council for Education”, på vår väg till Msaze. Från staden Mpwapwa är vi på väg mot samma ojämna vägar igen och det har inte varit så “dammigt” sedan vi kom till Tanzania, men inget regn har ju fallit på evigheter… Det här är inte bra alls, regn är det som alla väntar på så att jordbrukarna och de små hushållen kan börja arbeta och få mat för dagen de kommande dagarna.

Mzase Primary School

Vi kommer fram till Msaze strax före lunch. Alla barn är ute och vi parkerar bilen på skolområdet och vi blir som vanligt omringade av skolbarnen. Vi hälsar på rektorn, lärarna, kocken och en av medlemmarna från skolkommittén innan vi kan påbörja arbetet med byggandet. På den här skolan finns det totalt 1084 elever och man kan lugnt säga att det vimlar av barn överallt.

Men innan vi påbörjar arbetet så berättar skolledningen att de kommer att slakta en get som skall bli vår måltid och eftersom vi är “hedersgäster” vill de att vi ska närvara när slakten kommer att äga rum.

Vi accepterar (av artighet) och där står vi och ser på när de skär halsen av den stackars geten, och alla andra nödvändiga steg som behövs när de gör denna typ av halal-slakt. Under slakten sitter eller står alla barn under ett av akacieträden i närheten. Jag vill inte beskriva denna slakt i detalj och stackars Janet som är vegetarian var ännu mer övertygad om varför hon är vegetarian.

Men hon förberedde sig och tog på sig ett par mycket mörka solglasögon så ingen kunde se att hon inte tittade utan blundade mest hela tiden. Willbroad tog tillvara på tarmarna från geten och fyllde dessa med maginnehållet från geten och detta kokades och Willbroad ansåg att detta var en delikatess som man även åt i hans “hemby” men varken jag eller Janet tänkte äta av detta då det luktade fruktansvärt illa.

Vi lämnade “slaktaren” innan han fortsatte med sitt arbete med geten genom att säga att vi måste delta i byggandet med den nya eldstaden i “köket”.

Vi bär in ”Bantu” tegelstenarna in i “köket”, cementstenarna har de redan burit in och lagt i en hög, sand, cement och vatten redan på plats.

Sand, sten, cement och vatten var redan på plats

Byggandet kan börja och först använder vi ”Bantu” tegelstenarna som kommer att vara eldstadens innervägg, sedan använder vi cementstenarna som en yttervägg, 5 centimeter från “Bantu”-väggen och fyll upp med sand mellan väggarna som isolering.

Janet “in action”
“50 shades of brown”
En nöjd och glad murare tittar på
Redo att rycka in med cementspaden i högsta hugg…
murare i närbild
Jag själv “in action”
Nyfikna barn tittar på under arbetets gång

Det närmar sig skollunch och jag passar på som tidigare att fotografera lite elever före och under deras lunchrast.

Uppställning inför utskänkningen av lunch
En del flickor står lugnt och väntar innan de ställer sig i kön
Dagens lunch består av ugali (majsgröt)
Pojke som vilar och väntar vid “hönshuset”
Vi tar en paus och lämnar tillfälligt skolan i Mzase.

Ngalamilo Primary School

Vår chaufför Msafiri tar mig, Janet och Paul till Ngalamilo Primary School för att överlämna de 1600 stycken övningsböcker som vi köpte med den donation som var gjord av Adam Garrett i Storbritannien. Adam ville gärna skänka till just denna skola efter sitt besök där den 28 oktober 2005.

Punktering igen!

Men efter 1-2 kilometers färd så drabbas vi av vår fjärde! punktering sedan vi kom till Dodoma regionen, detta försenade oss med minst 40 minuter. Men det är bara att lasta ur alla kartonger ur bagaget och plocka fram domkraft och andra verktyg som behövs för att skifta däck.

När vi kommer fram till skolan i Ngalamilo var de inte alls medvetna om att vi skulle komma, alla barn rusade ut från klassrummen och tittade på oss. I den här skolan var det inte lika många elever som i Mzase, denna skolan hade 236 stycken.

Rektorn kom och välkomnade oss välkomna och vi hälsade honom och informerade om vårt uppdrag.

Övningsböckerna bärs in

De var alla glada för donationen och rektorn visade oss besöksboken där Adam och Dana skrivit in sig vid sitt besök 2005, därefter skrev vi också in oss som besökare i boken.

Besöksboken

Vi tog några bilder och visade barnen bilderna som vi tog och de hade samma reaktion som alla andra barn på de andra skolorna.

Vi skriver in oss i besöksboken

Klicka på bilderna nedan för att se i fullformat.

Barnen började sjunga sin skolsång och efter sången sade rektorn till barnen att gå hem och berätta för sina föräldrar att det finns människor runtom i världen som älskar dem och är här för att hjälpa till på plats. Rektorn höll ett tal till oss på skolkommitténs vägnar, lärarna, barnen och deras föräldrar, och uttryckte sin lycka och stora tacksamhet över donationen och hälsade oss välkomnade tillbaka. Efter talet började en av pojkarna sjunga ”Nu är det dags att säga adjö ”som första mening, sedan fortsatte alla med att sjunga fortsättningen på swahili. Jag fick en tår i ögonen av glädje och lycka att få höra och se barnen sjunga med en sådan glädje och passion.

Innan vi åker tar vi några fler “avskedsbilder” som extra minnen…

När vi återvänder till Mzase så har byggnadsarbetarna nästan avslutat och färdigställt eldstaden och nu monterade de skorstenen.

En fin liten eldstad blev det också

Det var mycket lera kvar så de byggde en liten eldstad för små kärl också. Genom denna installation så förbättrade vi arbetsmiljön för kocken samt det positiva att inte lika mycket ved behövs då den nya eldstaden är så energieffektiv.

Alla var jättenöjda och glada över den nya eldstaden och visst blev den fin, eller hur?

Nu var det dags att äta den slaktade och tillredda geten innan det var dags att fara tillbaka “hem” till våra “mammor” i Mpwapwa. Det blev en lång dag med en sen ankomst hem i mörkret, men vi var alla mycket nöjda med dagens insatser och äventyr.

Share this page
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *