Räkna på swahili med abacus i Rudi 2006

* Tisdag 7 Februari 2006 *

Innan vi lämnar det säkra området vid Mtera Reservoir Hydro Plant, stannar vi vid vattenkraftverket för att hälsa och säga tack till chefen Mr. Kachwamba eftersom det är mycket viktigt att hälsa, hålla kontakten och att ofta prata med sina kontakter. Genom att göra det kan du komma tillbaka igen och be om att få övernatta ännu en gång. När vi är i Mtera passar vi på att bunkra mer vatten eftersom vi behöver en hel del av detta när vi är ute i fält. Samtidigt anländer bussen och plötsligt blir den lilla byn en livlig “storstad”, många människor som kommer med bussen och många som går ombord.

Uppe på busstaket finns korgar, kartonger, cyklar och andra varor som tillhör passagerarna. Plötsligt från en av sidogatorna kommer en hjord getter och korsar gatan där bussen står. Masajer går runt med sin karaktäristiska klädsel och pinnar och tittar på de små marknadsställen som lokalbefolkningen har satt upp mitt på gatan. Här finns en hel del små butiker för att vara en liten by. Men jag ska inte säga en liten by, eftersom den här byn har mer butiker och service än jag har hemma i Sverige där jag bor …

På vägen till Rudi stannar vi vid en annan skola, Wiyenzele Primary School (1 på kartan längre ner på denna sida) för att leverera material så att de kan delta i nästa ritningstävling som skall ske mellan skolorna. Som tidigare dagar på andra skolor är vi “wazungo” intressanta och skolbarnen omger oss. En av dem har en hemgjord kulram som ser ut som en pilbåge och räknar för oss.

Counting in Swahili using the abacus

Jag lånade kulramen och stod framför alla barnen och räknade också för dem på swahili. Kulramen var begränsad till ”Ishirini na tisa” (29), så jag slutade räkna där. Barnen hade svårt att tro vad de just nu såg och hörde, en “Mzungo” som stod framför dom och räknade på swahili! Det är något att berätta för mor och far när de kommer hem från skolan. Efter detta började de sjunga. Det är ett helt underbart beteende som barnen har, att sjunga varje gång. Man kan inte låta bli att älska detta sätt som de bevisar sin uppskattning på.

Idag besöker vi även Rudi Promary School, som ligger 95 kilometer från Mtera Rest House där vi stannade över natten igår.

Todays travel: Mtera – Wiyenzele – Rudi

Vårt syfte med dagen är att ha ytterligare ett seminarium om hur man hanterar och använder de nya matlagningskaminerna. Samma rutiner som tidigare dagar, och vi behöver inte delta i hela seminariet eftersom detta tas om hand av James.

Som tidigare dagar tittar vi runt och pratar med barnen. Klicka på bilderna för att se hela bilden.

Janet hjälper kocken genom att servera barnen sin lunch idag. Klicka på bilderna för att se hela bilden.

Efter att barnen har fått sin måltid har Janet ett litet samtal med en av de unga lärarna. Hon har arbetat för den här skolan under de senaste två åren, men hennes familj bor långt härifrån och också hennes systrar och bröder, som alla bor på olika platser.

Hennes far dog i november / december förra året och det verkar ganska uppenbart att hon föredrar att bo i samma by som sin mamma, vilket är naturligt, eller hur? Nedan några siffror om antalet elever i denna skola.


De som deltog i seminariet åt också lunch som serverades i klassrummet. Klicka på bilderna för att se hela bilden.

Efter lunchen hade vi en lektion i att spela ett traditionellt tanzaniskt brädspel, kallat “Bao”, ett mycket komplicerat spel där man använder en viss mängd stenar som ska läggas i hål på bordet och flyttas runt. Du ska “vinna” din konkurrents stenar. Om du har tur tillräckligt för att “vinna” stenarna i hans första rad, har du vunnit spelet.

Playing “Bao”

Som vanligt kan jag inte motstå att ta massor av bilder av barnen, eftersom jag hittills har tagit mer än 900 foton i Rom, och när jag gör en grov beräkning kommer jag antagligen att producera tusentals bilder innan återvänder till Sverige.

Det var trevligt att återvända “hem” igen till Mpwapwa och Mama (Sarah) Makoye och Mama (Anna) Jodaji, de tar verkligen hand om oss. Deras matlagning är utmärkt, särskilt deras chapatas, och de tar också hand om vår tvätt. Och tro det eller inte, även strumporna stryks … I kväll hade vi problem med elen, det var bara vårt hus som inte hade el. Så mamma tog med två fotogenlampor som skapade en mysig atmosfär. Här satt vi och försökte skriva våra rapporter i mörkret och det var inte lätt. Men i Afrika måste du vara flexibel och förberedd för allt, och det är mamma Janet också.

Jag måste erkänna att denna beredskap roade mig en del.


Salama
“Baba Kjelli”


Share this page
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *