San Francisco 6-7 oktober

Fantastisk dag för att uppleva “Presidio of San Francisco” för att titta lite närmare på Golden Gate Bridge, Fort Point, Crissy field, promenera på stranden där och på nytt ta en sväng på Fisherman’s wharf och sedan ta oss tillbaka hem. Det är på hemvägen vi får vistelsens absoluta höjdpunkt.

Vi beslutar oss efter att ta bussen till Golden Gate för att spara benen lite grann. Kollade upp innan via den kommunala appen vilken buss man skulle ta och vad det kostade, “Adult” (Anna) 3 USD och “Senior” (jag) 1.50 USD. Går ombord på bussen och säger vad jag skall ha och chauffören säger “put in 2 dollar” varefter jag får en biljett, sedan säger han “put in another dollar” och det gör jag och får ytterligare en biljett! Jag frågar om det är allt och han svarar att såvida jag inte vill ge honom dricks så kan jag betala mera. Med andra ord så reser vi för 3 dollar totalt vilket skulle betyda att vi bägge har “Senior” biljett. Jag kan än idag inte få ihop totalen på biljetterna när man tittar på dessa, kan någon läsare förklara logiken beloppen i det som står?

Bussbiljett

Vi kommer fram till Presidio och ser oss omkring, bildkavalkad nedan

Vi tar oss ner från Golden Gate via Lincoln Boulevard mot Crissy field och passerar en rad med helt underbart charmiga hus, här skulle jag vilja bo med utsikten över Golden Gate och havet.

Lincoln Boulevard

Kommer ner till Crissy Field på Presidio och njuter av miljön och börjar promenera längs med stranden.

Vi går och går och kommer återigen till Girardelli Plaza där vi var för drygt en vecka sedan och besökte choklad och glassfabriken. Stannar till lite och lyssnar på bandet som spelar utanför San Francisco Brewing Co och som värmer upp inför oktoberfesten.

Vi glider in till Wattle Creek Winery’s butik och kör en vinprovning för att inhämta lite “energi”

Provlistan
Så här glad blir man vid en vinprovning
Glad speleman nedanför Girardelli Plaza

Kommer till slut fram till Fishermans Wharf och ser oss ytterligare omkring bland butiker och folk. Vänder sedan hemåt mot Cable Car hotel och stannar till vid en Italiensk restaurang (Fior d’Italia) som ser trevlig ut och som visar sig vara San Franciscos äldsta och där spelar ett jazzband nu när det är “Happy Hour” och det kan vi inte motstå och slår oss ned.

Efter vin och jazzmusik så glider vi in på tvärgatan som ligger runt hörnet och som heter Water Street just för att det en gång i tiden så gick vattnet ända upp till denna gata, en härligt mysig gata och när vi går där då händer veckans bästa och mest fantastiska händelse! Vi möter en man med hund som kommer fram och frågar “Are you Swedish?”, “We sure are” svarar jag och så börjar han prata svenska och berättar att han flyttade dit under sent 1960-tal. Han avyttrade sin verksamhet i Sverige men nämnde inte vad det var för något, han sade bara att bland hans kunder då var delar av IKEA och GEVALIA och ett antal till. (Detta gjorde mig lite nyfiken och kollade senare upp vad han hade jobbat med och han var marknadsföringsexpert och jobbade delvis fortfarande med detta i USA och betitlar sig idag som “Independant Marketing and Advertising Professional”.) Vi står länge och pratar där vi står bredvid en halvöppen garage port då han säger, ni borde kolla in i det här garaget för det ägs av hotell och restaurangägaren där borta på hörnet (San Remo Hotel med restaurang där vi just kom ifrån). I garaget finns en man som berättar att allt därinne samlas av hotell ägaren och att det var han som “skötte” om alla grejor. Massa bilar, stegar från andra gamla husägare och en massa annat som andra konstnärer lämnat efter sig när de flyttade från gatan. Han själv var konstnär och fick bo därinne gratis som “lön” för att han skötte om allt, fungerade lite som “hustomte” i garaget och på hotellet.

Vi går in i garaget tillsammans med mannen som vi nyss träffat och får oss en riktigt fin rundvisning med historieberättande om alla föremålen. Nedan är en bildkavalkad inifrån garaget och de flesta bilarna är körbara.

Hotel San Remo Garage

Vi skiljs från mannen med hunden (han hette för övrigt Jan Hedquist) och vi har numera kontakt via LinkedIn. Mannen i garaget tar oss sedan in till hotellet för rundvisning och berättar att hotellet renoverades och byggdes till 1906 då vissa delar förstördes i den katastrofala jordbävningen som drabbade staden då. Vi fick även veta att grundaren Amadeo P Giannini även var den som startade en Italiensk bank på motsatta sidan av gatan då detta var “Itaienska kvarter” på den tiden då många sjömän och krabbfiskare där var just Italienare. Banken omvandlades senare till numer välkända “Bank of Amerika”. Hotellet hade även fungerat som ett “horhus” en gång i tiden och maffian hade här ett bränneri under förbudstiden på 1930-talet i det som var ett förråd vilket man kunde se på väggar och tak som var brända. På bilderna ser man 1. En av de prunkande korridorerna, 2. Ett fönster till ett av rummen som vette ut mot korridoren då det inte hade någon annan utsikt, 3. Badrum, hur charmigt som helst, 4. Badrum, 5. Tvättställ i slutet av en av korridorerna, 6. I detta rummet som idag är “förråd” på hotellet var det hembränneri då maffian på 1930 talet huserade där. Väggar och tak var alldeles bränt, 7. Korridor med skylt till badrum, 8. Grundaren av hotellet Amadeo P Giannini.

Hotel San Remo

“Mannen i garaget” gillade ju även 70 talets psychedeliska musik och samlade och ramade in en massa affischer från spelningarna på välkända “Fillmore” och dessa hängde också i korridorerna på hotellet. Nedan en kavalkad på dessa.

När vi lämnar hotellet börjar klockan bli sent och mörkret lägger sig över staden när vi vandrar vidare hemåt. Tänk vad man kan få uppleva när man har turen att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Vi somnar gott och vaknar till vår sista dag då hemresan skall ske, vi tar en promenad och sätter oss och njuter i Lafayette park för att sedan gå tillbaka till vår väntande Uber som skall ta oss till flygplatsen. Checkar in, går ombord och vinkar hejdå till staden i skymningsljus.

Bye Bye Frisco

Lyckliga över att ha blivit uppgraderade för flighten hem så slår vi oss ner och lutar oss tillbaka med flera meter benutrymme 🙂

Bra benutrymme…

Som sällskap på min högra sida sitter en tjej som visar sig pratglad, öppen och mycket charmerande och heter Victoria Albrecht. Vi pratar om ditt och datt och det visar sig att hon är tyska från Frankfurt, bor och arbetar i London och dessutom pratar svenska p.g.a av hennes svenska ex. När hon börjar jobba med sin laptop blir jag nyfiken då jag ser vad hon jobbar med (inom IT) och det visar sig efter viss blygsamhet att hon inte jobbar som projektledare vilket jag trodde, nej hon är sin egen säger hon. Då jag frågat vad bolaget heter så kollade jag upp det när jag kom hem och det visar sig att hon är 25 år gammal och har startat ett företag som heter Springbok och som bland annat specialicerat sig inom AI (artificiell intelligens) och har nu 55 anställda, imponerande. Hon ger oss ett intressant och bra tips om en restaurang i London som vi skall besöka vid nästa resa dit. I dag har vi kontakt via LinkedIn. På förmiddagen ser vi att vi har sällskap av en annan flight, den skarpögde ser vilken flygplanstyp det är och vilket flygbolag .

Sällskap…

Sammanfattningen av hela resan. Första veckans hojkörning var den bästa hittills, helt outstanding vilka naturupplevelser och vägar vi fick uppleva. Vistelsen i San Francisco var också ypperlig med blå himmel och sol varje dag. Har nog aldrig promenerat så mycket under en vecka som denna. Vi är helnöjda. Nästa resa blir till vintermiljö…

Share this page

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *